The struggle is real för Calle Schulman

The struggle is real!
Jag har egentligen bara en fråga? Var är alla Calle Schulmans kompisar med uppgraderingsfingret när de behövs?
Stackars Calle behöver genomlida en – DEFINITIVT OSPONSRAD – resa till Los Angeles i ”apklass” som han väljer att kalla det trots att det mest verkar ha varit ett trendord på det sena nittiotalet.
Garanterat smygreklamsfri med andra ord!

Men gråt inte Calle! Det hade kunnat varit värre!
Ni hade kunnat bli dubbelbestraffade genom att enbart få EN stol var att sitta på. Att kunna fälla ut benen över – inte bara två – utan TRE stolar måste kunna likställas med i alla fall ”premium ekonomiklass”?
Visst, visst?

Det enda som skulle kunna göra saken ännu värre – kom jag på här vid 13:39 – skulle vara om någon jävel – i första klass förmodligen – hade mage att vara jordnötsallergiker så att resans höjdpunkt, den lilla påsen med torra nötter, blivit inställd eller än värre – utbytt mot något allergivänligt – typ bark.

 

YOU HAD ONE JOB!!!!

Vad tror ni?
Mall eller kanske skissa lite med blyertspenna först? En stämpel? En stor hakkorsstämpel?
Är det någon som vet var man kan få tag på en riktigt stor stämpeldyna?

Tydligen fick Magnus Bentér bara med de tre första försöken i sin Instagrampost, men de visade sig vara fyra egentligen. Fyra misslyckade hakkors och sen ett kränkande ord lite så där på slutet för att försöka kompensera för de tidigare, ack så pinsamma försöken.
Och titta på det sista! Så nära ju! En sista liten vinkel för ett första komplett hakkors och så blir även den åt fel håll!
Åh, så tarvligt!

Bildkälla

Nålen i höstacken

Här under utspelar sig en konversation jag hade på Facebook Messenger med en av mina kollegor häromdagen när jag insåg att hon kom från samma ställe som min bästa vän.
Några namn och så är utbytta men ni fattar upplägget.
Och min fråga är:
VARFÖR bryr vi oss så mycket om att hitta gemensamma nämnare, framför allt på sociala medier?
Gemensamma vänner på Facebook verkar vara det som skiljer ”totalt pålitlig” från ”galen främling.

Men säg ATT jag och min kollega kommit fram till att min bästa kompis mammas släkting eventuellt hängt med kollegans mamma som ung?
Jaha? Och sen? Vad ska vi göra med denna information?
Den är helt och totalt värdelös och betyder INGENTING för någon av oss och ändå la vid en god stund på att gräva i denna ointressanta högstack.
Varför?
Varför gör vi så?
Jag säger ”vi” för du har också gjort det, eller hur! 🙂

Jag: Fasen, är du från ”Staden”? Min bästa kompis kommer därifrån juuuuu!

Anna: Hha jaaa! från ”Hjärtbyn” ?

Jag: Uh lala! Hon är uppvuxen på ”Vallen”.

Anna: ahaaa, min mamma och mormor har bott där haha
Men har sysslingar där med. Eller hade. Och en kompis.
När är din kompis född?

Jag: 1979
När är du född? Hon har yngre bröder..
=)
Ni kanske är lika gamla? Måste fan kolla när de är födda..

Anna: aaah little too old haha. Min syssling därifrån är nog född 1987
jag är född 1991

Jag: Vi är tanter. ?

Anna: haha

Jag: De är födda 1985
Han hette Andersson innan
https://www.facebook.com/xxxxxxxxx Nu heter han ”Ovanligt efternamn”
Ett mycket hjälpsamt efternamn, Andersson.

Anna: hahaha
men min mamma växte upp med en ”Sanne Ovanligt efternamn”

Jag: Mammans flicknamn så det är säkert sås släkting.
Så jävla kul att den här ”nålen i höstacken-leken” för att hitta gemensamma nämnare fortfarande engagerar en..

Anna: Hahah men ja
när jag jobbade på Sergel (bion) hörde jag att några kunder var från ”Staden”. Jag sa: Nämn en person så lovar jag att jag känner den (typ)
hade sån tur att det blev så haha

Jag: Jag fick höra den i USA en gång… Oh, Sweden! I know a Johansson there. Do you know them? Ma ba: EH, japp sir! Yes I do!

Anna: Men hon är född 83. Hennes snubbe är 82a tror jag

Jag: Haha….fortfarande yngre än jag. ?

Anna: Haha men det är ju ändå inte omöjligt ?
dock hade vi nog haft dem som gemensamma vänner då

Jag: Ja, så den sket sig också. Vi får helt enkelt inse att vi mer eller mindre är facebook-främlingar.

Anna: Haha vi är ju kollegor

Red stage curtain with arch entrance

En öppen kran av kärlek

Är man ett varumärke som tjänar en massa pengar på sociala medier i egenskap av influencer så ska man kunna granskas.
Ju mer känd du är desto fler andra människor kommer vilja göra parodier på dig och vill man se det som hat och mobbing så är man givetvis fri att tycka så men det är inte det här jag vill prata om i det här inlägget.
Att diskutera fram och tillbaka på huruvida det är näthat att avslöja att Blondinbella fuskat med sina siffror eller om det är mobbing att publicera ”Dagens Sprättben” har vi diskuterat ett otal gånger och där får vi kanske vara överens om att vi inte är helt överens.

Men..
När en 16-årig kille inte längre vill fortsätta blogga på grund av allt näthat han får genom sin blogg så är vi nog ganska överens om vad detta handlar om.
Kränkningar, mobbing och ja, kort och gott – NÄTHAT!
Han beskriver sig själv som en kille som brinner för rättvisa och jämlikhet och som gärna bloggar om mode, chailatte (Okej, lite influencervarning här ändå ?) och shopping.
Inte särskilt mycket att hata på om du frågar mig, men någonting är det med den här killen som fått näthatet att välla in.
Är det kanske att bloggen fått ganska många läsare relativt snabbt? Kanske.. Med fler läsare kommer fler troll, det nog alla som bloggar men det är en förklaring, ingen ursäkt.

Den är killen – som kallar sig KATZ på bloggen – tycker att det är roligt att fotografera och skriva en blogg. Och det hatas han för…
Är det rimligt?
Nej, här är det dags att sätta ner en stor CamCamisk Bloggbevakningsfot och säga stopp! *KLONK KLONK*

Just nu laddar ni kanske inför den första semifinalen i Eurovision eller så är du inte intresserad alls, kanske vet du inte ens vad Eurovision är (hemska tanke) men oavsett så har du kanske en minut över att besöka KATZ blogg och skänka honom lite kärlek.
Ägna inte en sekund åt de som lämnat en massa hat till honom utan spola bort med dem lite fokuserad kärlekspepp istället. 🙂

 

En vis kvinnas ord

När jag lyssnar på PT-Fias röst och jämför den med min egna (egen?) i hennes podd så slås jag av hur lugn och harmonisk hon låter, medan jag låter som…tja, allt annat än det.
Vilket stämmer med sinnesstämningen jag varit i de senaste veckorna och det min kropp demonstrerade i helgen så det vore väl konstigt annars. 🙂

Jag var precis inne på hennes blogg och läste de här tipsen om energi och jag nästan drog lite på munnen när jag kom ner till punkten om friskvårdstimmen.
Jag har haft en sådan under i alla fall mina 3 sista år som anställd och jag tror jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger jag använt den till att faktiskt träna.
Antingen använde jag den till att komma hem en timme tidigare för att hinna handla/tvätta/städa/blogga mm eller så sov jag.
Sjukt idiotiskt eller bara rent och skär dumhet? Ja, jag vet inte men smart är det inte. Det finns ju en anledning till att den finns och heter just friskvårdstimme och jag var dum nog att inte använda mig av det till det den åsyftades.
Jag gjorde inte bara måsten så fort jag fick en avbokning utan även på min friskvårdstimme. Så dumt.

Utan att lägga någon värdering i svaret – mig själv har jag nämligen redan dömt lite smått på förhand – hur många av er har använt friskvårdstimmen till annat än friskvård?
En gång eller varje vecka – det är oviktigt men jag är nyfiken på hur ni tänkte, om ni tänkte eller om ni bara gjorde?
Jag försökte nog bara ta lite genvägar och spara in tid… till….någonting annat….typ…

Inlägget heter ”Sluta pressa dig själv”.
Är det att pressa sig själv att försöka sluta använda friskvårdtimmen till annat än det den är avsedd för? Friskvård alltså?

Med det sagt så tänker jag gå ut och sätta mig solen nu tillsammans med katterna.
Kl är 15.51 i skrivande stund om det här inlägget ska tidsinställas till kl 18.
Sen jävlar är det Eurovision! BOOOOOM!!!!

Therese Lindgren på omslaget till Veckorevyn

På den här bilden från Therese Lindgrens Instagramkonto visar hon upp sitt senaste omslag och vad jag även tolkar är hennes första för Veckorevyn.
Hennes 15-åriga jag ska vara mycket stolt.
När jag var 15 år var målet att antingen vara med på MTV, ZTV, Sveriges Lucia, Fröken Sverige och så klart Veckorevyn som på den tiden anordnade hela Fröken Sverigetävlingen. Vi satt i skolan bibliotek och granskade och pekade på de tjejer vi tyckte skulle vinna.
Året innan – 1994 – var sångerskan Jessica Folcker med och tävlade och kom fyra och jag tyckte hon var SÅ vacker. Dom om min förvåning när hon senare slog igenom som sångerska. WOW!

Men alltså – hur tragiskt är det inte att vi satt och granskade dessa tjejer och pekade ut ALLA anledningar till varför någon inte skulle vinna? Förmodligen retuscherade VR sina bilder redan då men det visste man föga om 1995.
Jag uppskattade när Veckorevyn avsade sig ansvaret för tävlingen men anser att den borde läggas ner helt. Vem är det som köpt rättigheterna nu? 
Med tanke på att detta är den reklam som finns på sidan så antar jag att den gamla regeln om att deltagarna inte fick vara skönhetsopererade är slopad? Tydligen erbjuds man ingrepp nu för tiden i Fröken Sveriges motsvarighet, för den kallar sig numera för missuniverse-sweden.

Så här såg Veckrevyn ut 1995.
Har vi kommit någonstans sedan dess tycker ni?

Keyyo försöker slå internationellt :-)

https://www.instagram.com/p/BifOWhgFY1I/?taken-by=keyyo

Även Keyyo försöker sig på en liten engelsk video på Instagram som återigen faller mig en smula i smaken, men om jag ska klaga på något så är hennes engelska på TOK för bra för att vara riktigt autentisk.

Missa inte hennes outfit som hon bär på sin dejt med sin synnerligen hemliga pojkvän – ni hittar den på hiphopbaby dot com.
Fasen, den adressen som JAG ville ha ju!
Sist på pucken. Som vanligt!

(Jag tror jag väljer att skylla det på ”the damn post office!! Tell me about it! Yeah, the US Post Office? No, more like US lost office! What are they, Irish?)

Tack för tips!

Clara Henry är tillbaka på Guldtubens scen

2014 ledde Clara Henry den första upplagan av Guldtuben och nu är hon tillbaka för att leda 2018 års upplaga tillsammans med Happy Jankell.
Många influencer bojkottade Iconfest och nu är det Guldtuben kvar av kommande prisutdelningar som vi vet om och vi får se hur många som kommer dyka upp där.
På scenen står Seinabo Sey, Molly Sandén, Leslie Tay och Felix Sandman – lite större namn än på Iconfest och fler kan komma att läggas till line up’en.

Har ni några favoriter bland de nominerade än så länge?

 

Varför mår vi så dåligt?

Isabelle Strömberg har ett sätt att skriva om ångest på ett sätt som på samma gång är rå och ärlig som avväpnande. Avväpnande? Det kanske är fel ord men det är ändå så jag känner när jag läser hennes inlägg.
Det väcker inga andra känslor än just ”Ja…så är det”…
Det finns ingenting att värdera utan mer bara konstatera och det är ganska skönt i bland. Ibland kan jag nästan få intrycket av att det till och med ska tävlas i vem som mår dåligast sämst – jag ber om ursäkt –  och vem som är mest utbränd/har mest ångest eller helt enkelt – mår pissigast.
Isabelles inlägg är lite vad det är men ger även en liten gnista av hopp i och med hennes två sista meningar:

Jag har fortfarande inte hittat ett svar på hur man blir av med ångesten, och antagligen kommer den vara med mej livet ut.
Men man hittar sina små sätt att hantera den och dämpa den för stunden.//Isabelle

När man mår dåligt är det svårt att ta till sig av någon har som svävar bland molnen och säger saker som ”Jag trodde aldrig jag kunde må bra igen och nu mår jag bättre än någonsin”.
Jag förstår att det är menat att peppa och att inge lite framtidstro i någon som kanske är fast i ett mörker men jag tror att steget helt enkelt är för långt från där man är, till det som målas upp som den potentiella framtidsplatsen.
Isabelles inlägg är greppbart, rimligt och hanterbart.
Inte så jäkla muntert kanske men det är kanske bra? För muntert är för långt borta för att kunna relatera till ibland. Ibland är ett litet steg framåt allt man förmår.

Men varför mår vi så dåligt?
Vad är det som är fundamentalt fel i vårt samhälle som gör att vi bara mår sämre och sämre trots att vi rent tekniskt får det bättre och bättre? (Inte alla så klart, men ni fattar!)

Hur fan ska vi bromsa detta gigantiska jättetåg av dåligt mående som fullkomligt skenar fram?
Vad tycker Dagny? Jag vill veta vad Dagny tycker.
Och så vill jag veta varför Isabelle slutligen beslutat sig för att börja skriva blogginlägg med stor bokstav i början av sina meningar. 🙂

Patch it up, Paow!

Jag kan inte låta bli att tro att det är en liten tant som suttit och skrivit den här kommentaren på Paows blogg.
Det är bara ”å” istället för ”och”, särskrivningen och lite annat smått och gott som får mig att gå från definitivt övertygad till relativt övertygad om att det är en tant med syskrinet i högsta hugg som kommenterat inlägget.
Tydligen så finns det få saker som äldre människor förfasas över så mycket som trasiga jeans.