Det här är ett inlägg som jag i princip skrivit tidigare, men jag tycker att det är anmärkningsvärt att det återigen är Antonija och Oliver som gör det här.
I mitt inlägg så bäddar jag in ett inlägg från Antonija och Oliver, och ett från ”Mikael i kjol”.
Så här skrev jag i april 2021, och jag tycker exakt likadant, då som nu.
Den enes kamp för acceptans, blir den andres spexiga skämt, där en man i kvinnokläder på sin höjd är någonting man ska förlöjliga och skratta åt.
Varför?
I mitt inlägg länkar jag även till en debattartikel från 2017, signerad Hanna Bolander.
Jag håller fortfarande med om varenda ord.
Hur kan det här scenariot inte vara förlegat? Upp på scenen kommer en man iklädd klänning. Inte en stolt trans eller drag, utan en man som gör narr av kvinnor.
Jag tycker att det är fantastiskt med drag queens och en ”transkvinna” är i mina ögon lika mycket kvinna som jag själv. Men det här tillhör inte något av dessa exempel. Det här är en man som bestämt sig för att på ett lite spexigt och ”skönt” sätt göra narr av hur kvinnor agerar och ser ut.
Skillnaden ligger i presentationen. En stolt drag queen kan ha humor i sitt framträdande, men hon gör inte narr. Hon ÄR personen som hon gestaltar på scen, och står för det.
Det är för många en hårfin gräns, men för mig är det solklart: en kille som klär ut sig till tjej skrattas det åt för att han ser löjlig ut, medan en tjej som klär ut sig till kille inte är lika roande i betraktarens ögon. // Hanna Bolander
Så länge det kommer upp inlägg som Antonijas, som jag anser är respektlösa, så kommer jag fortsätta lyfta fram det.
Sunkigt helt enkelt…
