My Martens har flyttat, flyttat igen, bott på hotell, harvat runt i bilen, allt för att sonen ska slippa en skola där han utsätts för mobbing.
Allt detta gör hon utan att varken klaga eller blinka, men vägrar samtidigt se vad som skulle kunna vara hennes del i det hela.
Hon exponerar honom, beskriver mängder av intima och privata delar av hans liv och lägger ut alla möjliga bilder på honom i inlägg som hon sedan varvar med bland annat reklam för sexleksaker.
Jag har skrivit om det många gånger och nu börjar även Mys läsare reagera och uppmanar henne att låta sonen och hans vänner slippa att exponeras på hennes blogg.
Jag förstår inte hur man kan vara beredd att slå knut på sig själv hundra gånger om, och samtidigt vägra sluta exponera honom, någonting som förmodligen är bland det enklaste att göra i allt det här.
Mys förklaring är att sonen ingår i hennes vardag.
Han ÄR hennes vardag, och det är han säkert.
Men han är inte hennes ägodel att göra som hon vill med. Han är en liten människa som kämpar med sin vardag och sitt nya liv, och lik förbannat så VÄGRAR My kategoriskt att ändra någonting i hur hon fläker ut honom och hans privatliv.
HAN ÄR HENNES ATT GÖRA SOM HON VILL MED, OCH INGEN SKA FÅ ÄNDRA PÅ DET!
Jag hoppas att han inte tar allt för mycket skada av det här, och att han inte vänder sig emot henne senaste i livet när han inser vad hon gjort och vägrat göra för hans bästa.
Jag begriper inte hur man kan göra så här mot ett barn. Har hon inga andra vuxna runt sig, som inte håller på så här och som kan resonera med henne?
Barnets pappa? Någon?
Jag skrev inte ut på Instagram att jag var deprimerad och mådde skit, medan jag nu i efterhand inser att det bästa nog hade varit att bara skriva ut det för det finns så många som är med om exakt samma sak. Även om jag kände mig annorlunda så visste jag att jag inte var ensam, för det är man inte. // Andrea Norrman