Städporr

En fullkomligt fallerad ordning i alla lådor och igen som hittar någonting längre. Men här kommer en riktigt långrandig redogörelse för hur städningen framskred.

Jag satte igång vid halv elva på förmiddagen. Farmor kom och hälsade på och lekte med barnen och Jakob donade på med andra projekt här hemma. Jag satte på en bra ljudbok (Förnuft och Känsla av Jane Austen) sedan tog jag på mig träningskläder och dukade fram rengöringsprodukter, dammsugare och fräscha svampar och trasor. Därefter började jag i ena hörnet i köket. Nämligen med spisen. // Underbara Clara

Herregud, Underbara Clara borde haft en trigger warning på sitt inlägg ”Berättelsen om en köksstädning”.
Jag blir nämligen så extremt triggad av själv dra igång en stortstädning och det är ju inte alltid det passar sig. Hennes inlägg är som porr. Städporr. The best kind.
Jag tyckte Claras inlägg var som balsam för själen, men så är jag också en känslomässig städare.
Någon mer som känner igen sig efter att ha läst Claras inlägg? Nej, just me then?

Förmodligen är det därför jag har så mycket städ/organisera/rensa/restock-inlägg i mitt Tiktokflöde?
Dock svajpar jag bort videos med nagelklapper snabbare än om jag fått upp självaste Pontus Rasmusson på Tinder.

Sandra Beijer om bloggens utveckling

Jag kommer ihåg när möjligheten att blogga på mobil lanserades. Nu kan ni blogga var ni vill! sa utvecklarna. Ni kan ta en selfie på bussen och skriva nåt!
Idiotiskt tyckte jag eftersom jag under inga omständigheter ville att min blogg skulle kännas som något jag gjorde i farten.
[…]

Sedan något år tillbaka har jag rörligt igen, för att det har visat sig mer lönsamt igen. Ni blir bara fler och fler nämligen. Det är roligt men också lite knäppt, att det aldrig blir mättat? Och att så få fortfarande bloggar kommer jag aldrig förstå, att välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app, livsfarligt om du frågar mig. // Sandra Beijer

En av Sveriges absoluta ”bloggrävar” är Sandra Beijer och i det här inlägget hyllar hon bloggen, både sin egen men även bloggen som fenomen. 
Hon skriver i sitt inlägg att hon fram till idag inte skrivit ett enda av sina blogginlägg på mobilen och tyckte utveckligen med att blogga på mobilen var idiotisk. Aldrig att hennes inlägg skulle bli hafsverk och någonting hon gör i farten, och det tycker jag att hon lyckas med.
Jag tror aldrig jag läst ett inlägg hos Sandra som känts hafsigt eller som skrivet på språng någonstans.

En annan sak som hon tar upp och som är intressant är synen på kollegorna som slutat blogga, till förmån för Instagram, Tiktok och Youtube.
Alltså inte kollegorna i sig, utan fatumet att så månag av dem slutat blogga. Hon skriver att hon aldrig kommer förstå hur man kan välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app.
Hon skriver ”livsfarligt om du frågar mig” och det kan jag ju bara hålla med om.
Om man själv är den enda varan man säljer på exempelvis Instagram eller Youtube, vad händer om man blir av med sitt konto? Om det är det enda man har? Vi har ju alla sett hur svårt det är att få över sina följare till ett annat konto idag på Instagram, det är oftast bar en bråkdel av dem som följer med, så du kanm absolut starta ett nytt Instagramkonto om du blir av med ditt, men kostnaden kommer med största sannolikhet vara stor och omöjlig att återhämta sig från.

Om det horribla 90-talsmodet kan komma tillbaka så kan väl bloggen också göra det?
BRING BACK THE BLOG!

Är livet som en film?

Tänker ni också på livet som en film ibland? Hur det skulle bli om alla lösa trådar man upplevt fick ett eget slut. Den där killen man var dödskär i men det tog slut på ett så konstigt sätt, fint det hade varit att stöta på honom av en slump nu. Kanske gå förbi varandra på gatan och stanna till helt tyst, le mot varandra och säga hej, hur mår du? Kul att se dig! Det behöver inte vara mer än så, men ett avslut. Gnistrande avslut.
[…]

Lever ni på dagarna som går som en äkta realist eller hoppas ni innerst inne att de där filmiska ögonblicken ska dyka upp? Kanske har ni varit med om något riktigt filmiskt? ?️✨ // Elsa Billgren

Elsa har skrivit ett inlägg om livet och alla de tillfälligheter som utgör våra liv, och hon undrar om följarna lever sina liv realtistiskt eller om de ser ”filmiskt” på sina liv, och väntar på allt från drömprinsen till lottovinsten?
Jag är definitivt en drömmare och har alltid varit, så jag älskade att läsa dessa kommentarer från Elsas kommentarsfält.

Har ni någonting från det förflutna som ni skulle vilja ha en fortsättning på, just för att kunna få det där filmiska avslutet?
OM jag har, tackar som frågar. 🙂

Kränkt å alla som inte jobbar på kontors vägnar

Allas vår Isabella Löwengrip postar ett helt vanligt inlägg med rekommendationer och annonslänkar på ”jobbkläder”, men istället för att komma med den vanliga kritiken om att influencers inte kan länka till någonting utan att själv tjäna pengar på det, så handlar kritiken nu istället om att Isabella inte är så inkluerande vad gäller plaggen hon länkar till, för ALLA JOBBAR FAKTISKT INTE PÅ KONTOR!!
Nej, det är klart inte alla jobbar på konor, men menar man verkligen att Isabella ska tipsa om kläder för ALLA yrken?
Bellas topp tre bästa arbetsbyxor för vägarbetare? Gummistöveltoppen för alla som arbetar inom lantbruket med nötkreatur? Tre stycken prisvärda snickarbälten? Klicka här om du är på jakt efter ett nytt snickarbälte, men kom ihåg att det inte är Isabella Löwengrip som testat dem utan jag som googlat. 🙂

Vad skulle ni vilja ha rekommendationer på?
Ingenting är off limits, så dundra på bara!! Kanske har du själv en rekommendation att komma med som du kommit fram till med på tok för lite på fötterna?