Jag tror inte på fri tillgång till skärm men inte heller på nolltolerans. Jag tror på att man som förälder absolut kan och får köpa sig lite lugn emellanåt men att man också ska se till att veta vad barnen gör online. Ha koll på vilket innehåll dom konsumerar och se till att det inte blir för mycket helt enkelt. Uppmuntra andra aktiviteter men gör inte heller skärmtid till något fult, förbjudet (och därför extra lockande men skambelagt). // Paula Rosas

Paula har skrivit om skärmtid, som en reaktion till Dasha och hennes kovändning som jag publicerade ett inlägg om här. 
Jag håller helt med Paula, skärmar är en del av livet och världen, och jag tror inte på att hålla barnen från skärmar så länge som möjligt, för det enda du som förälder gör då är att sätta dina barn i en position där de kommer ligga efter sina jämnåriga kamrater och inte har samma kunskap om hur man använder skärmar i vardagen. För den är en del av vardagen, vare sig du vill eller ej, så kanske jobba lite mer i gråskalor än i kategoriskt kritvitt eller nattsvart.

Hur gör du med skärmar?
Inte ens i Familjen Bloggbevakning är telefonerna med vid matbordet, så vida det inte gäller någonting särskilt, men annars försöker vi äta middag ihop utan telefoner. Ibland får de andra påminna mig, men ofta sitter vi och pratar om saker som ofta slutar med att vi behöver googla någonting av det vi avhandlat, men då är man ursäktad. 🙂