Miljöpartist: "Låt Carl Gustaf Bernadotte bli Sveriges sista konung"

Republikanska föreningen föreslår att när Miljöpartiet nu genomför kongress för att ta fram valmanifest inför riksdagsvalet ska kongressen ställa som krav att partiet efter valet i höst enbart stödjer eller ingår i en regering som tillsätter en statlig utredning om införandet av republik.

I förväg uttalade ultimativa krav är aldrig en bra utgångspunkt inför regeringsförhandlingar. Först efter det att valresultatet står klart och vi vet vilka tänkbara regeringsalternativ som finns kan strategier för hur Miljöpartiet ska kunna få största möjliga genomslag för grön politik formuleras. Republikanska föreningen ska därför inte se det som att sakfrågan är förlorad om MP-kongressen inte gör frågan om att avskaffa monarkin till en regeringsfråga.

Som enskild riksdagskandidat för Miljöpartiet kan jag däremot utlova att avskaffandet av monarkin finns med som en av de frågor jag tänker driva i riksdagen. Inte för att det är en av de mest akuta frågor vi har att hantera. Klimatförändringarna, skolan och jobbpolitiken är områden där en tillträdande grön regering snabbt måste komma till rätta med dagens allvarliga brister. Till skillnad mot sådana vida och brådskande politiska frågor är avskaffandet av monarkin däremot en väldigt enkel fråga. Både enkel i den grundläggande problemformuleringen, då det inte finns några intellektuellt hållbara argument för att bevara monarkin, och enkel så till vida att lösningarna inte kräver omfattande forskning, utredande eller årtionden av omställning. I jämförelse med hur vi exempelvis ska ställa om samhället till att bli fullständigt oberoende av fossil energi måste frågan om hur vi ska utforma monarkins avskaffande ses som ett icke-problem.

Ett förslag till lösning skulle kunna vara att överföra kungens representativa uppgifter till riksdagens talmän. Titeln på dessa bör rimligtvis samtidigt ändras till ett könsneutralt begrepp, till exempel riksdagsordförande. Fördelarna med en sådan konstruktion är många. För det första är riksdagen den av folket direktvalda församlingen, och riksdagens ordförande därför de yttersta demokratiska företrädarna för folket. För det andra skulle en sådan konstruktion innebära att vi inte behöver hålla något särskilt val för att utse en officiell representant för landet. För det tredje har riksdagens talmän redan i dag representativa uppgifter och har därför nedtonade partipolitiska förtecken, samtidigt som funktionen med ställföreträdare vice talmän ger en partipolitisk bredd. För det fjärde faller argumentationen om att även en republik kostar platt med en sådan konstruktion. 

Monarkin är som sådan apart i en demokrati. Inga intellektuella argument går att formulera för varför någon skulle ärva ett ämbete. Monarkin är samtidigt inte ett akut problem som måste hanteras snabbt. Men bara för att frågan inte är akut finns ingen anledning att skjuta upp lösningen för alltid. Låt i stället Carl Gustaf Bernadotte bli Sveriges sista konung i lugn och ro, slå fast att den dag han själv väljer att gå i pension ska ingen efterträda honom. För att komma till en sådan lösning går det dock inte att sitta passiv. I stället bör Sveriges nästa regering låta utreda de exakta formerna för monarkins avskaffande.

Niclas Malmberg, riksdagskandidat (MP)