"Det finns inga enkla lösningar på situationen i Irak och Syrien"

Medan ISIL (Islamic State in Iraqand the Levant) tar över alltfler städer i Irak propagerar interventionisterpå såväl höger som vänsterkanten för ännu mer militär inblandning. Frågan vibör ställa oss är varför vi fortsätter lyssna på dem som har haft fel om precisallting?

Närinvasionen av Irak inleddes fylldes media av propaganda att kriget i Irakskulle gå lätt, invasionsstyrkorna skulle hyllas som befriare och att ensekulär demokrati skulle uppstå. Det krävdes inte mer än hyfsat sunt förnuftoch grundläggande kunskaper om regionen för att förstå att det var inget annatän fria fantasier och messianska drömmar.

Att Irakföll samman i ett sekteristiskt inbördeskrig borde inte ha förvånat någon. Attinvasionen av Irak räddade och stärkte Al-Qaida borde inte heller ha förvånatnågon. Irak var trots allt platsen där Abbasiderkalifatet låg och i Irak finnsdet fler helgedomar för såväl sunni som shiamuslimer än i något annat land.

Saddam Hussein var utan tvekan en brutal diktator. Men han och Al-Assad iSyrien fungerade som en kork i en flaskhals för att stoppa islamister från attnå Levanten, Turkiet och Europa. De gjorde det inte för att de blev mutadeeller hotade utan av samma anledning som Khadaffi i Libyen och Mubarak iEgypten gjorde det, för att deras makt och liv hängde på det. Inga varskickligare på att förfölja, fängsla och döda islamister än dessa tyranner.Saddam Hussein, Khadaffi och Mubarak är nu borta. Al-Assad lär snart följa dem.Despoter som man tidigare har stött skulle nu bort i frihetens namn.Västvärldens politik i Mellanöstern kan bäst beskrivas som att man har hoppatav en häst utan att ha en ny häst att hoppa på.

På grund avkatastrofala interventioner har maktbalansen för alltid rubbats i Mellanöstern.Om det i längden kommer vara positivt eller negativt får framtiden utvisa. Meni sådana tider, i tider av kaos och förvirring, kommer människor alltid attsöka sig till det som skänker trygghet och stabilitet. I Mellanöstern, Nordafrikaoch Centralasien är det islam. Inte en ideologi som många anser vara en direktantites till sitt sätt att leva och till och med kättersk. Hur gärna vi änförsöker projicera våra egna värderingar på en kontext fullständigt olik våregen så kommer revolutionernas slagord i dessa länder aldrig någonsin att vara”frihet, jämlikhet och broderskap”, utan ”Det finns ingen Gud utom Gud, ochMuhammed är hans profet”.

Det finnsinga enkla lösningar på situationen i Irak och Syrien. Men det vore i allaavseenden förödande att lyssna på de alltid lika högljudda kraven på mermilitär intervention. En sådan intervention skulle utan tvekan uppfattas somatt vi ställer oss på den shia-persiska sidan gentemot sunni-araber. Betänk attsamma personer som kräver militär intervention i Irak ville beväpna ISIL iSyrien och hävdade att den ”Arabiska Våren” skulle leda till sekulär demokrati.De har haft fel om precis allting och det är dags att sluta lyssna på dem.  

Daniel Fjellström,
Antropolog, kulturarvsvetare och konservativ debattör