"SD:s svarta bok – ett lågvattenmärke från vänstern"

För att förståSverigedemokraterna måste vi förstå partiets bruna rötter. Med det argumentet säljs nyaskriften Sverigedemokraternas svarta bok (Verbal 2014) där flera skribenter, forskare och journalister medverkar. Bra,tänker jag, jag vill gärna veta mer om Sverigedemokraternas historia eftersomden naturligtvis påverkar partiets politik idag.

Men jag behöver inte läsa många sidor förrän det förstaförsöket att beskylla alliansen för Sverigedemokraternas framgångar kommer –vilket sedan är ett genomgående inslag i många av antologins kapitel.

Ganska snabbt in får vi läsa hur regeringen använder sigav Sverigedemokraterna för att driva igenom sin politik. Skribenten upplyserockså att svenskarna nu fått nog och därför leder de rödgröna i allamätningar. ”De [svenskarna] bytergärna några hundralappar i månaden mot ökad trygghet och gemenskap. Hur detpåverkar Sverigedemokraterna återstår att se”. Enligt den här analysentar regeringen inte bara hjälp av Sverigedemokraterna för att driva igenom sinpolitik, det är regeringens politik som är anledningen tillSverigedemokraternas framgångar. 

Kanske vore det här på sin plats att understryka attregeringens migrationspolitiska samarbete med Miljöpartiet har gått i raktmotsatt riktning mot vad Sverigedemokraterna vill. Arbetskraftsinvandringen haröppnats upp och är nu världens friaste. Asylmottagningen har ökat och reglernahar blivit mer tillåtande. Papperslösa och irreguljära migranter har fått rätttill grundläggande vård och skola.

Om tesen är att detta driver Sverigedemokraternas opinionframåt, att Sverigedemokraterna tjänar på att man driver en politik som gåremot Sverigedemokraterna – då är det väl ändå en bra sak att regeringen fårSverigedemokraterna att växa? Målet borde inte vara att Sverigedemokraterna skavara så små som möjligt – utan att deras politik får så litet gehör som möjligt.

I ett kapitel skriver en annan skribent ”Det är lättare att skapa rasister av folksom känner osäkerhet inför ålderdomen”. Hen menar att regeringensskattesäkningar skapat sådana klyftor i samhället att stödet förSverigedemokraterna har ökat. Hen ger också några förslag för hur gemenskapenåter ska byggas (och därmed stödet för SD ska minska) - bland annat attlagstifta mot bemmaningsföretag.

Vidare får vi lära oss om en ny typ av rasister:”exploateringsrasister”. Enligt beskrivningen handlar detta främst om att varaför lågavlönad arbetskraft som anställs under sämre arbetsvillkor inom service,omsorg och sexindustri. Det är oklart varför skribenterna ämnar att likställaundersköterskor med prostitution, men det är svårt att tolka texten på någotannat sätt. Att vara för arbetskraftsinvandring eller att kritiserakollektivavtal betyder alltså att du är rasist. Allt som inte är radikalsocialistisk feminism är detsamma som rasism, slavarbete och prostitution. Begreppsglidningenär total.

Sverigedemokraternas framgångar bland kvinnor är också eneffekt av nyliberalismen. ”De kvinnor somattraheras av Sverigedemokraterna representerar en grupp som haft svårt attskapa en fungerande livsform inom ramen för den (nyliberala) omvandlingen avden svenska välfärdsstaten.”

Det ska sägas att det finns kapitel och element i bokensom är intressanta och som skildrar framväxten av Sverigedemokraterna och derasresa mot riksdagen. Dock överskuggas allt vettigt innehåll av en haveristiskverklighetsbeskrivning av ett nyliberalt och rasistiskt Sverige.

Märkligt nog är Sverigedemokraterna och delarav Vänstern överens i just sin beskriving av ett Sverige som håller på attfalla isär – till följd av varandra.

Sverige har ett av världens mest omfattandevälfärdssystem och bland världens högsta skatter. Att beskriva Sverige som ettnyliberalt mecka är fullkomligt oseriöst. Detsamma gäller bilden av ettrasistiskt Sverige. Alla internationella jämförelser visar att att Svenskarnablir allt mer positiva till invandring och att rasistiska föreställningar ärovanliga. Internationellt sett är Sverige bland världens minst rasistiskaländer.

Det finns mångakomplexa faktorer som kan förklara Sverigedemokraternas framgångar.Mittenpolitiken skapar utrymme för polarisering. En våg avfrämslingsfientlighet går genom Europa. Globaliseringen har skapat vinnare ochförlorare. Alla svenska partier har kraftigt svängt mot en öppnaremigrationspolitik. Att i en bok om Sverigedemokraterna fokusera på att smutskastaAlliansen och dess påstådda nyliberalism visar på en total oförståelse för bådeSverigedemokraterna som parti och dess väljare. Att bekämpa luftslott gersällan resultat.

Rola Brentlin,
Redaktör och grundare för StiftelsenMigro