"Vi måste erkänna våra egna fördomar först"
"Jag har också fördomar. Dessa fördomar delar jag med många andra. Erkännandet är ett första steg i att bekämpa fördomarna", skriver Sharon Olsson.
Sharon Olsson är regionfullmäktigekandidat Skåne för Socialdemokraterna och studerar en master i global studies vid Lunds Universitet.
Följ henne på Twitter: @sharon_olsson
Jag blev fundersam över de negativa fördomar som växer sig starka i vårt samhälle, och kände att jag behövde skriva om det. Att jag skriver detta, är för att jag är besviken över att toleransen gentemot våra medmänniskor har blivit mindre. Vi människor ser inte varandra bakom den fasad som syns utåt. Fasaden speglar inte alltid innehållet. Nu kanske jag låter som någon som bara försöker förmedla att ”det är insidan som räknas”. Det är åtminstone i den riktningen jag vill gå. Utsidan är det som speglar våra förutfattade meningar om varandra. Jag kan inte sluta att filosofera över det som förföljer mig som en skugga.
Jag och du kan alltid medvetet eller omedvetet sätta etiketter på varandra. Vi kan sprida fördomar om varandra beroende på hur vi ser ut, talar och vilka kläder vi bär. Det är strunt samma om du klär dig hiphop, hipster, brat, goth, grunge, är kostymklädd, punkare eller rockare. Det gör ingen skillnad om du har en annan hudton, ögonfärg och hårfärg.
Vi blir oavsett detta definierade utifrån hur vi ser ut och hur vi talar. Har vi en viss klädstil kan vi definieras som rika eller fattiga, feministiska eller miljömedvetna. Talar vi med brytning eller en specifik dialekt, blir vi uppfattade på ett typiskt sätt.
Jag har också fördomar. Dessa fördomar delar jag med många andra. Erkännandet är ett första steg i att bekämpa fördomarna. Ska vi se till att alla människor får goda förutsättningar i att leva ett gott liv, måste vi se bortom de fördomar vi har. Men samtidigt måste vi även erkänna att vi själva innehar fördomar.
Vi kanske ska återknyta till berättelsen om den barmhärtige samariten (Nya Testamentet, Lukas, 10:25-37)? För att påminna er om den, så blev den överfallne mannen inte hjälpt av en präst eller en levit, utan det var en samarit (troende men ej som majoritetsbefolkningen), som hjälpte mannen att få vård. Innebörden av berättelsen är att ”älska din nästa som dig själv”. Jesus utmanade fördomar. Vi behöver göra detsamma.
Själv blev jag påverkad inte bara av denna bibliska berättelse, utan även när jag besökte tempel i Indien. Jag försökte leta och finna mig själv, samtidigt som jag gång på gång blev indragen i fördomsfulla tankar. Vi får aldrig oavsett trosuppfattning tappa bort vår öppenhet. Vi behöver ställa oss själva frågan varför vi har dessa fördomar och hur de påverkar vårt samhälle. Kanske beror våra fördomar på något som hänt i vår närhet och som då påverkar våra förutfattade meningar om varandra? Kanske beror det på något annat? I sorg och i glädje ska vi reflektera över det. I saknad och i lycka ska vi reflektera över det. I allt vi ter oss till, bör vi fråga oss varför vi sätter etiketter på en medmänniska.
Jag uppmanar till eftertanke och inte bara en strävan om att ”tro inte att du är bättre än någon annan”. Min idé är i stället att försöka vara öppen och tolerant, och utan fördomar om någon annan. Uppmaningen är att inte bilda en alltför grov tolkning av en annan människa förrän du frågat om dennes liv och varför saker är eller har blivit på ett visst sätt. Först då kan du lära känna någon. Och då kan du även lära känna dig själv bättre.
Sharon Olsson
