"Rödgrön förkärlek till värnplikt är emotionell snarare än effektiv"

Närförsvarsminister Peter Hultqvist och andra pratar om attåteraktivera värnplikten slår det an en sträng i Sverige. Det ären förståelig önskan, men likväl fel lösning.

Sveriges militära försvar är idagvarken anpassat eller dimensionerat för att vara ett trovärdigtterritorialförsvar. Försvarsmaktens anställda är välutbildadeoch motiverade, men för få. Därtill är finansiering av bådeverksamhet och materiel kraftigt underdimensionerad, vilket både FOIoch Riksrevisionen kommit fram till. Övergången till yrkesförsvarhar inte heller varit problemfri. Det är förståeligt att återtågtill värnplikt känns lockande.

För en liberal kan värnplikten aldrigvara en förstahandslösning; tvångsrekrytering till livsfarligasysslor är oförenligt med att sätta individers frihet i främstarummet. Anställda yrkessoldater kan också lösa mer avanceradeuppgifter än värnpliktiga, helt enkelt eftersom de lägger mer tidpå att öva och mogna i sin profession. Exempelvis säger chefen förArméns Jägarbataljon att man märkt denna effekt - och då ska mankomma ihåg att redan värnpliktiga jägarsoldater höll högkvalitet.

Även den som inte intresserar signämnvärt för individuell frihet kan raskt övertyga sig omvärnpliktens baksidor med rent ekonomiska argument. Ska det varanågon poäng med värnplikt måste en stor andel av årskullarna tasut till tjänstgöring. Den som gör plikttjänst är inte produktivpå annat håll. Om man antar att halva årskullen tjänstgör gerförsiktiga beräkningar att det långsiktigt sänker BNP runt 1 %.Det är nästan 40 miljarder kronor årligen, det vill säga i nivåmed hela dagens försvarsbudget. Och det innan man börjar betala enenda krona för själva den militära träningen.

Vidare ser dagens soldatutrustning inteut som den gjorde ens för den som gjorde värnplikten så sent sompå 90-talet, vilket många inte känner till eller tänker på. Dethar tillkommit mängder med system som är nödvändiga för attklara sig mot en avancerad motståndare, men som gör att det ärkolossalt mycket dyrare att utrusta en soldat i dag. Att utrusta enstor värnpliktsarmé så skulle kosta summor som får dagensförsvarsbudget att se ut som kaffepengar.

Att sänka förmågeambitionen för envärnpliktsarmé kan knappast vara aktuellt, om man inte vill görakanonmat av våra unga. Att sänka numerären förtar poängen medett värnpliktsförsvar. Ökad teknisk komplexitet med automatiseradeoch autonoma system talar inte heller för att satsa på storamängder snabbutbildade soldater.

Det finns kort sagt goda ekonomiskaanledningar till att det är allt färre högteknologiska länder somhåller fast vid värnpliktssystem.

Vi har båda gjort värnplikten ochanser att Försvaret bör få ökade resurser, men de ska användaseffektivt, och att gå tillbaka till ett 90-talsförsvar voreemotionellt snarare än effektivt. Yrkesförsvaret kan utvecklas medmindre resurser än den kolossala satsning ett fullt utvecklatvärnpliktsförsvar skulle kräva. Och det utan en tvångsrekryteringsom stora delar av världen har avfärdat.

Dan Tilert (C), anställd på FörsvaretsMaterielverk
Alfred Askeljung (C), fd soldat iNordic Battle Group 11