Söndag 16 Maj
Stockholm

Jenny Bengtsson: "Glöm inte kampen på hemmaplan, Löfven"

Jenny Bengtsson: "I arbetet för en jämställd värld med nolltolerans mot våld och ofredande mot kvinnor måste dessa kvinnor få upprättelse"

Kommentera (11)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Jenny Bengtsson ordförande Hotell- och restaurangfacket Stockholm Gotland, aktiv i Vänsterpartiet.

Följ henne på Twitter: @klasskamp

Stefan Löfven har utnämnts till Impact World Champion Leader för den världsomfattande kampanjen ”he for she”. Kampanjen ska lyfta jämställdhetsfrågor och samtidigt bjuda in män för att ta ställning och delta i förändringsarbete. Det är fint att Sveriges statsminister får leda ett så viktigt arbete. Och Löfven har ambitioner. Han lovar att höja tempot för jämställdhetsarbetet och stakar ut flera mål för världens ledare att samlas kring. Kvinnors och flickors representation ska öka i alla sammanhang, kvinnors inkomster ska öka och nolltolerans ska råda mot alla typer av övergrepp och våld mot flickor och kvinnor.

Hemma i Sverige firar lagen om grov kvinnofridskränkning 17 år i år. Skriven för kvinnor med ett tydligt könsmaktsperspektiv är den tämligen unik: den handlar om och pekar specifikt på mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Meningen med lagen var att en man som upprepade gånger slagit eller ofredat en kvinna skulle kunna dömas hårdare än om brotten skulle räknas var och ett för sig. Intentionen är bra. Men situationen är fortfarande akut.

Våld i nära relationer är inte enskilda företeelser i Sverige 2015. Våldet är utspritt och omfattande. Det finns i alla samhällsklasser och i alla typer av hem. Men olikheterna vävs ihop med en röd tråd: det är män som är förövare och kvinnor som är offer. Och mörkertalet är enormt. Polisen uppskattar att så få brott som var femte anmäls. 2013 anmäldes 2 136 fall av grov kvinnofridskränkning. Bara 210 män lagfördes. Att fler inte lagförs beror ofta på bristande bevisning.

Och då var vi där igen. Vid bevisbördan hos den som utsatts - istället för hos den som utsatt. Den som hindrar många kvinnor från att våga anmäla de män som egentligen borde lagföras. Att lägga fram bevis är lättare sagt än gjort för de som inte blir slagna och får synliga sår, blåmärken och skador. Och för någon som inte mottar verbala kränkningar och hot framför vittnen eller via sms, som mot sin vilja tvingas låna ut sin kropp för sin mans njutning eller säger nej utan respons är det omöjligt. Det är lätt att bevisa sår. Men omöjligt att bevisa sår i själen.

Och det lämnar oss med en fråga för den svenska kampen om jämställdhet att reda ut. Vilken chans har de som bara står ut, i det tysta, som inte kan samla bevis och som inte kan visa synliga skador? De som vaknar av objudna händer om natten. De som vaknar av att någon har sex med dem. De som blockeras när de ska gå ut ur rum, bryts ned men utan fysiskt våld, och skuldbeläggs?

I arbetet för en jämställd värld med nolltolerans mot våld och ofredande mot kvinnor måste dessa kvinnor få upprättelse. I den världen, i det Sverige, ska möjligheten till värdiga liv och frihet från sexuellt och psykiskt förtryck vara självklar. Och upprättelsen för alla de kvinnor vars nej inte betyder något ska vara nära.

I det Sverige är det självklart att ge Sveriges kommuner ökade resurser i arbetet mot mäns våld mot kvinnor, att utbilda brett om genus och könsmaktsordning, se till så kvinnojourer har tillräckliga resurser och arbeta våldsförebyggande. I det Sverige börjar borde diskussionen om bevisbördan för utsatta kvinnor verkligen är rimlig i grova kvinnofridskränkningsfall lyftas. Detta är Stefan Löfvens uppdrag nu. För de kvinnor som idag lider i tysthet och inte har en rimlig rättslig chans till räddning behöver Stefan Löfven ha en plan om han nu ska vara världsledare i jämställdhet.

Jenny Bengtsson,
Feminist

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (11)
Kopiera länk
Dela