Gunilla Gomér (SD): "Stoppa vansinnet innan det är för sent!"

Åter läggs skulden på polis och skolan. Deras brister är orsaken till dödsskjutningarna. Alla ser elefanten i vardagsrummet, men ingen vågar säga något.

Sverige är det mest sekulariserade landet i världen. I stället har vi nu en kvasireligion – "antirasism". Svenskarna och den svenska eliten i de borgerliga partierna, vänstern och medierna har under många år arbetat aggressivt för att Sverige skall bli ett samhälle där religiösa värderingar utraderas, till förmån för sekulära. "Antirasism" är en sådan värdering som kan förena nästan alla, oavsett religiös eller politisk hemvist.

Man behöver inte vara ett geni för att se in i framtiden. Det räcker med att se hur det ser ut i Malmö. Resten av Sverige kommer att se likadant ut om 20 år, demografiskt.

Sverige tar emot fler invandrare än England, Frankrike och de övriga nordiska länderna tillsammans. Enligt WHO (Världshälsoorganisationen) har Sverige det största gapet mellan arbetslösa invandrare och infödda svenskar, och vårt land är dessutom sämst i världen på att få ut immigranter i arbetslivet.

I Sverige får man inte diskutera sådana fakta öppet. Sveriges politiker har bildat en kartell. Syftet är att censurera negativa fakta om invandring och i stället upphöja positiva effekter. En våt filt har lagts på dem som vågar kritisera invandringen.

Om akademiker, politiker eller journalister påpekar negativa fakta är deras karriärer över. De får sparken och hängs ut som ”rasister”. Dessutom medför det sociala repressalier: vänner vänder ryggen till, och utfrysningen på sociala medierna blir omedelbart kännbar.

Denna metod fungerar. Den får svensken att hålla tyst. Trots att politiker vet om reella fakta så håller de tyst, för den informationen som sprids i media och på sociala medier och som är politiskt korrekt väger tyngre.

Historiskt sett började det stora antalet invandrare komma till Sverige på 1980-talet. Innan dess fanns arbetskraftsinvandring, och integrationen fungerade väl. Den invandrargrupp som kommit sedan dess är allt ifrån analfabeter till högutbildade. Verktyg saknas, för att snabbt få ut dem i arbetslivet, och integrationen har sedan länge slutat att fungera.

På 80-talet började skinheadsen, med bombarjackor och stålhätta demonstrera under olika flaggor. Något som vi i Norden inte var vana vid. Svenska folket blev upprörda, och tanten med handväskan blev symbol för den antirasistiska motrörelsen som satte igång. Den svenska eliten följde efter. Alla förväntades visa sin solidaritet. Rasisterna skulle motarbetas och elimineras.

Medierna började basunera ut att invandring inte är kostsamt, att mångkultur är bra och berikande och att ”vi gillar olika”. De gick så långt att de använde vita lögner, för den goda sakens skull. Upprepat sa de att invandring inte skapar problem, utan att det är rasisterna som är problemet. Det politiska etablissemanget valde att möta alla problem som hade med invandring att göra med tystnad.

Generellt sett har svensken ett stort förtroende till public service och styrande politiker. Tills problemen hopar sig och bubblan börjar spricka. Kanske media och politikerna trodde att det bara gick att se tiden an, så försvinner problemen. Vilket de inte gör – i stället eskalerar de.

Om du är blond, blåögd och svenskfödd kan du i praktiken inte säga att invandring har negativa följder. Eller att ekonomin påverkas negativt. Då säger du samma sak som ”dom där skinheadsen”. Då måste du vara en av dem och därmed en rasist. Varför skulle du annars säga något liknande?

För Sverige som land kommer det i korta perspektivet att fortsätta som det gör. Vi fortsätter att skylla på någon annan. Men i förlängningen finns det en gräns för hur mycket en nation tål. Vi kommer att se en gradvis social och ekonomisk försämring, en ökad segregation, allt fler no go-zones och flera dödsskjutningar på öppen gata framöver.

Eliten tycker det är bra med alla invandrarna. De får dem att må bättre och känna sig mer medmänskliga. Invandrarna kommer troligen inte att gå på deras barns skolor eller bo på deras bakgård. Endast en procent av eliten lever bland immigranter. Multikultur anser de är bra – men inte för dem själva eller deras barn.

Om man anser att mångkultur har så många fördelar, varför väljer de inte att bo i dessa utanförskapsområden? Det faktum att mångkulturens försvarare inte själva väljer att bo där visar att de inte tror på sin egen politik. Åtminstone på ett mänskligt plan förstår de uppenbarligen att det inte fungerar.

Så sluta skyll på polis och skola eller brist på fritidsgårdar! Se hellre till att polisen får utökade resurser så att den bättre kan bekämpa den växande kriminaliteten.

Våga se den verkliga orsaken. Elefanten i vardagsrummet.

Gunilla Gomér,
Sverigedemokrat,
Kommun- och regionpolitiker