"Barn behöver inte surfplattor i skolan, de behöver riktiga böcker"

Vi lever i en teknologisk värld där pedagogik tagit en helomvändning. Makten ligger inte längre hos läraren. Den ligger hos surfplattan som likt en magnet lockar till sig barn. För fjorton år sedan var jag en fantasifylld sjuåring där fotboll, lego och barbiedockor flitigt användes i förskolan. Nuförtiden, 2015, kommer inte barnens fantasi från dem själva. Nej, fantasin, den släpps ut när surfplattan landar i deras händer. Varför sparka på en riktig fotboll och misslyckas, när man kan fuska sig till resultat via en teknisk manick?

Givetvis finns det de som hävdar att introduceringen av surfplatta i förskolan gynnar vår framtid. Det finns de som hävdar att surfplattan är ett utmärkt komplement till barnens lärande, att den med sina uppfinningsrika idéer i form av matematikspel och färglekar utvecklar barnens kunskap. Tro mig, jag är medveten om att stenåldern är förbi, att mobiltelefoner ständigt uppgraderas och där nya, tekniska prylar får våra ögon att glittra.

Att barn får användning av surfplatta redan i förskolan skrämmer mig däremot avsevärt mycket. Att den dessutom, som många poängterar, stärker ett barns lärande, är en patetisk ursäkt för vad som egentligen är viktigt: Vår hälsa.

Man kan vara blåögd till en viss gräns, men när den gränsen är nådd, hur tacklar vi den då? Man kan hylla surfplattans fantasifyllda idéer och lärorika medel om man behagar, men när den konkurrerar ut motion, bör man se långsiktigt och realistiskt. Att barn är stillasittande och rör på sig allt mindre, är ett faktum. Vi måste uppmuntra barn redan i tidig ålder att motionera.

De spenderar redan tillräckligt med tid framför dator och mobiltelefon i hemmet, så varför ska tiden framför iPad och dator vidgas ut även under skoltid? Där måste man som politiker, vuxen, lärare och förälder överta makten och övertyga barnen om att rörelse och hälsa är nödvändigt för att man ska må bra. En surfplatta må ha sina fördelar, men dessa fördelar ska absolut inte komma emellan barnens hälsa.

Ytterligare en aspekt värd att reflektera över, är barnens läs- och skrivförståelse. Läsning ur vanliga, hederliga böcker minskar i samhället vilket är en nackdel för framtida generationer. För att lärandet hos barn ska fastna, krävs en förståelse av det barnen läser. Hotet till den förståelsen, stavas surfplatta. I var och vartannat hushåll möts vi inte längre av en läsande familj, utan snarare av en surfande familj, vilket medför negativa konsekvenser för barnens utveckling.

Vi måste väcka oss själva ur den teknologiska drömmen där allt känns möjligt.

Vi kan inte låta en surfplatta skriva våra öden.

Vi kan inte låta tangentbordet bli svaret på frågan: "Kan du stava?"

Vi måste lära av dåtidens generationer; införa fler skrivböcker till barnen, låta dem skriva för hand, låna böcker av alla sorter, men undvika böcker från en datorskärm.

Tragiskt nog, medför surfplattan inte enbart försämrad hälsa och minskad läs- och skrivkunnighet. Den är dessutom ett hot för den sociala interaktionen, de relationer man bildar med andra människor. Barn behöver aldrig ha tråkigt låter till en början som någonting positivt, någonting vi stödjer. Gräver man däremot djupare inser man snabbt problematiken som uppstår när barn inte längre behöver ha tråkigt. Hotet stavas kreativitet.

Vi vet allihop hur den känns. Den ångestfyllda känslan av rastlöshet, men trots den känslan, öppnar den upp för kreativiteten inom oss och det är den barnen förlorar när elektroniken ständigt knackar på dörren. Surfplattan hindrar dessutom barnen från att umgås med andra barn. Vill vi ha ett samhälle där det sociala livet hamnar i skymundan då vi gömmer oss bakom datorskärmar?

Teknologin kommer aldrig att stanna upp, men är surfplattan verkligen nödvändig att introducera för små barn som inte vet mer än vad de vuxna lär dem? Det är inte barnens ansvar att sluta använda surfplatta. Det är politikerna, lärarna och föräldrarnas ansvar att se till att den inte används i skolan. Jag är allt för en lärande undervisning, men att en teknisk manick får större makt än vi människor är för mig, ett tecken på att vi inte längre litar på vår egen kunskap och förmåga.

Den slutgiltiga frågan vi bör ställa oss själva är: Vill vi skapa ett samhälle där teknologin övertar makten helt, eller ska vi börja ta oss i kragen och inse att vi som människor kan mer än vad vi tror? Vi som människor är bättre lärare än vad en surfplatta någonsin kan bli.

Sofia Johansson