Måndag 19 Apr
Stockholm

"Zara Larsson kan hata män i grupp om hon vill – jag älskar dem"

​Nathalie Leth skriver att män i grupp inte bara hatar kvinnor.
1 av 3
​Nathalie Leth skriver att män i grupp inte bara hatar kvinnor. Foto: Privat / TT
Zara Larsson.
2 av 3
Zara Larsson. Foto: TT NYHETSBYRÅN
​Nathalie Leth.
3 av 3
​Nathalie Leth. Foto: Privat

Nathalie Leth skriver att hon inte förstår sig på hatet mot män.

Kommentera (27)
Kopiera länk
Dela
Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Läs mer
Om skribenten

Nathalie Leth är feminist och HBTQ-engagerad.

Jag känner att jag borde vara van men jag ser mer och mer av ordet hat i media hela tiden. Det har använts tusentals gånger förr och jag såg mycket av det under riksdagsvalet i Sverige då jag dessutom orkade engagera mig i att försöka argumentera.

Det jag mest har i åtanke för stunden är skillnaden mellan Zara Larsson och Vardagsrasismens identiska uttalande: "Jag hatar män i grupp."

För att förstå vad dessa kvinnor faktiskt menar så läser jag deras argument. Jag försöker identifiera argumenten till att man uttrycker sig så känslostarkt. Zara Larsson är en väldigt offentlig person, hon har dagligen med större grupper män att göra som hotar henne med våldtäkt och mord för att hon hatar män i grupp. Men dessamännen identifierar själva problemet utan att se att de i själva verket är de största bidragsgivarna till problematiken.Jag köper Zaras argument.

Vardagsrasismen är en bloggare, inte lika känd som Zara förstås, men syns helt klart tillräckligt mycket i media för att få en del ögon på sig. I hennes artikel får jag läsa följande: Män i grupp är buffliga, högljudda, tar en jävla massa plats de inte har rätt att ta, beter sig inte sällan som sexistiska as. Jag köper inte Vardagsrasismens argument.

Jag själv? Var står jag då själv i jämförelse med Zara Larsson och Vardagsrasismen? Jag är definitivt ingen popstjärna eller rikskänd bloggerska men jag har definitivt haft med män att göra. Sedan 2006 fram till detta året, 2015, har jag nästan varje vecka jobbat på nattklubb. Jag har i nio år, hundratals gånger, blivit kallad fitta, fått stå ut med skamlöst flirtande och alla möjliga sexförslag av män i alla möjliga åldrar, jag har fått höra att jag är för glad, att jag är för sur och att allt är mitt fel.

För att ta steget längre så blev jag dessutom misshandlad av min pojkvän i ett år under tiden då jag hade med dessa männen på mitt jobb att göra. Kombinationen utlöste till slut att jag kände att jag inte var värd smutsen under mina skor. Men jag hatar inte män i grupp. Jag hatar inte män överhuvudtaget.

Det finns så många tillfällen då män själva bevisat motsatsen, alla är inte likadana. Män i grupp kan umgås utan att bete sig som sexistiska as.Som jag ser det blir det en ond cirkel, eller spiral om du så vill. Man hatar kvinna, kvinna hatar man, man hatar kvinna för att kvinna hatar man, tillbaka på ruta ett. Jag blir så trött på att se historien upprepa sig hela tiden och det känns som hönan och ägget. Vilket kom först, vem hatade vem först?

Män har sagt att jag har gjort ett bra jobb, män har kallat mig ett matematiskt geni, skällt ut andra män som har kallat mig fitta, män har blivit upprörda för hur andra män beter sig mot mig.En grupp män ville inte att jag skulle gå hem själv mitt i natten och erbjöd att jag fick åka med i deras taxi. Än idag så älskar jag dessa grupper av män som har låtit mig förstå att det finns gott och de har vuxit sig tio gånger större i mina minnen än övriga män.

Jag har i nio år sett kvinnor kalla män för "fitta", män som fått stå ut med skamlöst flirtande. Statistiskt händer detta såklart inte lika ofta, men det är ingen tävling. Varför måste det ena "vinna" över att vara värre än det andra? Ja! Människor kommer alltid att vara själviska, du kommer att stöta på någon som behandlar dig som skräp. Låt inte dessa individer utlösa ett sådant generellt hat i dig.

Du vet, liksom jag, att det finns kärlek att utvinna i vårt samhälle. Ett sådant ypperligt tillfälle att känna sådan kärleksfull energi var då jag var på Pride i Växjö. Tusentals människor samlades för mångfald. Jag sög i mig all energi som en enda stor kärleks-milkshake och den lever jag på än idag. Jag vägrar att låta allt hat ta plats i min lilla kropp, skulle jag försöka trycka in allting så skulle jag antagligen explodera och det skulle lika små hatfyllda köttrester av mig överallt. Så vill jag definitivt inte ha det!

Men visst... jag hatar jag också. Jag lever inte på ett hatfritt moln som fiser krokusar. Jag hatar ISIS. Jag hatar. Jag hatar de ansvariga för den ekonomiska krisen år 2008. Dessa grupper av män och kvinnor hatar jag. Men generellt... nej, jag har inte män eller kvinnor i grupp. Hat tar mer än vad det ger. Kärlek ger mer än vad det tar. Kalla mig överdrivet optimistisk men det är jag gärna.

Nathalie Leth

Håller du med?
Tack för din röst!
Kommentera (27)
Kopiera länk
Dela