Niklas Strömstedt gör "Happy nation" i "Så mycket bättre" – och det är coolare än någonsin.
1 av 3
Niklas Strömstedt gör "Happy nation" i "Så mycket bättre" – och det är coolare än någonsin. - Foto: TV4
Han gjorde låten på svenska – och den fick en helt ny text.
2 av 3
Han gjorde låten på svenska – och den fick en helt ny text. - Foto: TV4
Niklas Strömstedt.
3 av 3
Niklas Strömstedt. - Foto: Maja Suslin/TT

Vi är svenskar men har helt olika uppfattning om vad det innebär att vara svensk

Musikern Niklas Strömstedt: "Då får jag ont i magen av att tänka på att nu jävlar har jag triggat igång ännu ett anonymt ägghuvud och en twitterbonanza som jag redan vet inte kommer att leda nånvart. Det skriks mycket just nu. Från många håll".


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.
Om skribenten

Niklas Strömstedt är musiker och programledare, och aktuell som en av deltagarna i TV4:s program Så mycket bättre.

Jag spelade en låt i TV tidigare ikväll. Jag tolkade Ace of Base-hiten ”Happy Nation” och i min version fick den heta ”Lyckolandet”, med ett tema som inte följer originalet till punkt och pricka. Men jag fick bara plats med 138 ord i sången. Här är några ord till som jag hade velat stoppa in mellan verser och refränger.

Jag är stolt att leva i ett land där de flesta ser det som självklart att alla människor är lika värda. Men jag är också rädd. För rasismen och för hatet som sätter flyktingförläggningar i brand och säger att det finns ett ”vi” som har rättigheter, och ett ”dem” som får skylla sig själva att de råkade födas någon annanstans.

Jag är inte politiker och har såklart inte svaren på alla de svåra frågorna. Inte de praktiska lösningarna. Jag har ingen akademisk examen i nationalekonomi eller djupare kunskaper om budgetarbete. Alltså är det relativt enkelt att slå allehanda argument i huvet på mig. Och det finns det en del som gör när jag ger mig ut i debatten i sociala medier. Vissa människor är sansat resonerande medan andra viftar med verbala järnrör och vädrar sina allra värsta fördomar. Väldigt ofta har just den sortens anonyma konton ett ägg som profilbild.

Jag kommer ihåg att min mamma när jag var barn en gång för länge sen tog emot några människor som bodde hos oss en tid, de kom från Indien. Minns inte exakt varför de inte kunde bo i Indien men nåt som de tyckte och skrivit gjorde att de var tvungna att fly. Och mamma sa att det är så man gör när människor måste lämna sina egna länder och sina hem och behöver nånstans att ta vägen. Man hjälper dem. Indierna var tysta och konstiga i början, tyckte jag, skavde lite, tog plats liksom. Men jag vande mig ganska fort vid att de fanns där. Som en del av vår familj. Vänliga och roliga och omtänksamma. Pavaka som spelade gitarr visade mig hur man på ett superenkelt sätt tog världens snyggaste Amoll9-ackord och Gita lärde mig hur man gjorde Chicken Vindaloo. Så stark att det brände när skiten skulle ut. ”The chili excperience”, sa indierna och så skrattade vi.

Det var min första erfarenhet av att möta en annan kultur och den har varit med och präglat mig och gjort mig till den jag är.

Andra har förstås andra erfarenheter. De flesta har nog ingen erfarenhet alls.

Jag vet att jag kommer att bli påhoppad för den här historien av alla järnrörsretoriker. ”Indier. Som om de nånsin har varit ett problem. Och om den där jävla PK-pajasen tycker det är så spännande att äta konstig mat, varför låter han inte ett gäng ensamkommande flytta hem till honom?”

Om några år kanske jag får barnbarn och om lyckan och livet är på min sida får jag se dem växa upp. Det går fort och plötsligt är de lite större och jag antar att vi då kommit så långt att varje unge har sitt alldeles egna Google inbyggt i kroppen. Man frågar inte längre farfar hur det var förr utan man får upp bilder ur historien i sin inre dator istället. Till exempel av människor - vuxna och barn som i rangliga båtar på stora hav flyr för sina liv från krig, förföljelse och tortyr, som döda spolas upp på stränder, som får tårgas sprutat i ögonen vid höga taggtrådsstängsel, som blir spottade och sparkade på. Det kommer de att hitta på nolltid, barnbarnen.

De kommer att bli rädda och de kommer att undra och de kommer att fråga.

Vill jag då se dem i ögonen och säga att jag tittade åt andra hållet?

Vi bor verkligen i ett Lyckoland. Vi hade kunnat hamna var som helst men vi hade turen att födas just här. Här där vi har det bättre än de allra flesta andra människor i världen. För det är en enda värld vi går omkring en liten stund i och varje människa vi ser på de där bilderna som flimrar förbi är just precis det – en människa som du och jag och som vi kan lära oss något av om vi bara vågar närma oss. En människa full av tankar, erfarenheter, nyfikenhet, fantasier, drömmar och förmågor. Precis som du och jag. Vi behöver varandra och i min värld är det rimligt att vi som bor i Lyckoländerna hjälper de som inte gör det. Och alla Lyckoländer måste självklart hjälpas åt, både att välkomna de som är på flykt och att bekämpa den vidriga och ohållbara rasismen.

Ibland blir jag förbannad och svarar nåt på Twitter men ångrar mig alltid så fort jag klickat iväg svaret och får ont i magen av att tänka på att nu jävlar har jag triggat igång ännu ett anonymt ägghuvud och en twitterbonanza som jag redan vet inte kommer att leda nånvart. Det skriks mycket just nu. Från många håll.

Jag är självklart också medskyldig till det höga tonläget. Till den så kallade polariseringen. Men jag vet helt enkelt inte vad jag skulle göra annars.

Det känns ibland hopplöst, som om vi faktiskt kommer från helt olika planeter. Vi är svenskar allihop men vi har helt olika uppfattning om vad det faktiskt innebär att vara svensk.

Ni får kalla mig naiv. Pinsam. Idiot. Ni får kalla mig vad ni vill. Men jag tror på riktigt att alla människor har rätt att finnas till.

Det var så jag tänkte när jag skulle tolka ”Happy Nation”.

Och visst ja förresten - jag lärde en av indierna en av mina väldigt få specialiteter, att rita Barney i Flinta. Han blev mycket glad.

Niklas Strömstedt,
Musiker

--

Den här texten publicerades ursprungligen på Niklas Strömstedts Facebooksida.

/
/
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.
Senaste nytt

"Jag körde rattfull med ena dottern i bilen"

13 Dec 2022, 11:12

En stark välfärd är det enda som kan rädda svensk psykiatri

10 Sep 2022, 18:41
DEBATT: ​​"Man kan önska att jag var ett undantagsfall. Men jag är vuxen nu och med åren har jag träffat alldeles för många människor med liknande berättelser. Berättelser om en psykiatri som inte fungerar. Det är inte värdigt ett land som Sverige", skriver debattören och socialdemokraten Felicia Torpman.

DEBATT: "Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar"

8 Sep 2022, 15:20
"Regeringen pratar gärna om sin feminism, men satsningar på kvinnosjukdomar lyser med sin frånvaro. Sverige behöver en regering som tar kvinnors hälsa på allvar och öronmärker resurser till forskning om kvinnosjukdomar", skriver Elisabeth Svantesson (M) och Matilda Ekeblad (MUF).

Därför går jag, Bränsleupprorets ledare, med i Moderaterna: "Arbetar hårdast"

5 Sep 2022, 15:34
"Redan innan Rysslands invasion av Ukraina hade Sverige världens dyraste diesel. Vi har i år sett bränslepriserna slå nya skyhöga rekord. Det finns ett parti som jag menar gör mest för att motverka detta, som arbetar hårdast för att priset ska sänkas", skriver Bränsleupprorets ledare Peder Blohm Bokenhielm.

Kan vi en gång för alla sluta klaga på skatten?

10 Jun 2022, 15:24
DEBATT. "Du som klagar. Du har säkert ett välbetalt jobb. Kanske betalar du mer i skatt än grannen. Men vet du? Det är inget straff. I grunden är skatter något fint. När det går till rätt saker", skriver debattören Felicia Torpman.

Sophie, 13, sätter ner foten: "Hjälp mig att befria försöksdjuren!"

2 Jun 2022, 09:47
INSÄNDARE: "Tänk att vara detta djur som används för att ta fram hudvård till människan, att lida och leva helt i motsats till sin instinkt", skriver Sophie Piper, 13.