Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Helt fri invandring är fullt möjligt

1 av 3

Privat/TT

Vladan Lausevic.
2 av 3

Vladan Lausevic.

Privat

3 av 3

Stig-Ake Jonsson/TT

Debatt | 13/02/2016 10:58

Debattören: Fri invandring på långsikt skulle innebära att många skulle arbeta för lägre löner och med lättare jobb, vilket även också påverkar ekonomin bra när människor köper varor och tjänster som mat och boende. Det skulle leda till att fler jobb skapas än som försvinner.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Begreppet fri invandring väcker starka känslor, särskilt i samband med kristider. Åsikter som ”vi måste kontrollera våra gränser” hörs oftare. Även om fri invandring i själva verket inte alls handlar om avskaffade gränser, utan om en långsiktig utveckling genom friare invandring med fokus på arbete.

Exempelvis har Liberalernas, Centerns och Moderaternas ungdomsförbund kritiserats för att vara ”vänster” av Håkan Boström och som utopiska av Sara Skyttedal. Även för mig kändes fri invandring som overkligt för några år sen.

Idag anser jag att fri invandring på långsikt faktiskt är möjligt och nödvändigt på lång sikt i en globaliserad värld, med eller utan välfärdsstaten. För det första är fri invandring inte baserat på vänsterargument. Inte ens i Sovjetunionen fick människor i många fall röra sig fritt mellan delrepublikerna eller utanför landet. Berlinmuren uppfördes trots allt av kommunister.

I USA menar den ”demokratiske socialisten” Bernie Sanders att han är för en mer reglerad invandring. Han vill ”skydda” löner och jobb för amerikanska medborgare. Att underlätta individens rörlighet handlar därmed om liberala argument.

Andra argument som brukar lyftas emot fri invandring bygger bland annat på medborgarrätten, nationell identitet och välfärden. Dels på att nationella medborgare ”äger samhället” och bestämmer vilka som får komma in samt hur samhället ska se ut. Dels på att en ”generös” välfärdsstat inte är kompatibel med generös invandringspolitik.

Det kan sammanfattas som att ”vi bestämmer hur kakan ska se ut” samtidigt som ”vi kan inte både äta kakan och ha den som dekoration”. Det går dock att göra tvärtom genom att både vända på steken samt äta kakan och ha den kvar. Åtminstone om en tittar på argument som finns hos professorn och libertarianen Bryan Caplan, en av initiativtagarna bakom Open Borders-portalen.

Motståndare till fri invandring menar ofta att öppna gränser är lika med oreglerad invandring och kaos. Fri invandring kräver snarare både regler och avtal.

Bryan Caplan menar därför att ”öppna gränser policy” för arbetskraftsinvandring kan utformas kompatibelt med medborgerliga rättigheter. Till exempel så kan systemet utformas så att den som invandrar inte kan ha tillträde till välfärdstjänster, förutom de akuta, under de första fem åren. För många låter det orättvist och diskriminerande men jag menar att systemet vore bättre för individen än att bli nekad inresa vid gränsen.

Om nu det socioekonomiska systemet är löst så återstår frågan om medborgarrätten. Svaret är att medborgarrätten går att kombinera med fri invandring. En medborgare kan använda rätten till att exempelvis ta hand om flyktingar eller bjuda in arbetskraft utan att staten behöver engagera sig.

Även om det skulle kunna tolkas som försämrade villkor för en invandrare så är det fortfarande bättre än att stoppa människor vid gränsen.

Men kulturen då? Tittar vi på dagens Sverige så har vi redan ett mångkulturellt samhälle, europeiskt medlemsstat samt medborgarsamhälle baserad på individualism, öppenhet och sekularism.

Samhället berikas ju fler som väljer att känna sig som en del av samhället även om det finns utmaningar. Mycket av den kulturella utvecklingen i Sverige sker just i storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö där många invånare är födda utanför Europa.

Lönebildning och arbetsmarknaden då? Den ”svenska modellen” är redan ansträngd sedan tidigare. Ofta i europeiska och globala mätningar presenteras den som mer stel och med låg lönespridning. Förutom nyanlända är står även oftast ungdomar och studenter utanför arbetsmarknaden.

Fri invandring på lång sikt skulle innebära att många skulle arbeta för lägre löner och med lättare jobb, vilket även också påverkar ekonomin bra när människor köper varor och tjänster som mat och boende. Det skulle leda till att fler jobb skapas än som försvinner.

Men ska bara Sverige ha fri invandring när ingen annan vill ha det? Här ligger förvisso en utmaning. Det som skulle krävas är övernationella avtal som kan reglera friare rörlighet, en sorts ”global fri rörlighet” ungefär som enligt vår modell i unionen. Stater skulle kunna tjäna på det eftersom det redan råder en global konkurrens om framför allt högutbildad arbetskraft.

EU-medborgare skulle ha det lättare att arbeta i USA eller Kina medan fler individer skulle få det bättre genom att lagligt kunna komma och arbeta i unionen. Arbetskraftsmigration har visat sig som ett av de bästa sätten att reducera fattigdom när fler kan skicka pengar till sina nära och kära i andra länder.

Därmed är fri invandring ingen utopi. Snarare är det en policy som är värd att kämpa för på lång sikt. Fler människor runt om i världen kan få det bättre samt komma närmare varandra.

Det skulle behövas för en bättre och humanistiska framtid med tanke på alla kriser och problem som har drabbat världen under de senaste åren.

Vladan Lausevic,
Liberal, och ordförande i nätverket ALDE-Individuella Medlemmar i Stockholm


Håller du med?