Jenny Wenhammar: Jag vill ersätta Fridolin som språkrör

Jag har nominerats till partistyrelsen och till språkrör av medlemmar i Miljöpartiet, efter många års aktiv kamp för miljö och mänskliga rättigheter och med sju år som förstanamn för MP i kommunpolitiken i flertalet styrelser, nämnder och beredningar.

Nu har det parti som grundats på aktivism och ekofeminism tagits över av en toppstyrning med extrem rädsla för aktivism och feminism och jag har meddelats att jag portförbjudits på kongressen i helgen då röstning om vem som ska leda MP sker.

Samtidigt har också foto- och filmförbud bestämts gälla på kongressfesten, i en tid då de flesta tar selfies och foto med sina mobiler, och i ett parti som förut förordat transparens, och som inte bör ha något att dölja.

Kandidaturprocesser inom MP handlar numera om flersidiga kontrakt som ska skrivas under för att lova trohet och lydnad.

Det Miljöparti jag kandiderar för är ett parti för främst miljön, vars företrädare inte är rädda för att stå upp för sina åsikter oavsett hur hårt motståndet är, liksom jag.

Jag vet inte om jag kan ha förtroende för Isabella Lövin som språkrör, men jag vet att jag inte längre har något förtroende för Gustav Fridolin, och jag tycker inte det är ok att han fortsätter som språkrör.

Att valberedningen låter en person, som inte förstod hur könsdiskriminering och särbehandling på grund av patriarkala idéer om kroppar kränker leda MP och lägger ansvaret för MP:s kris på en ensamt stående kvinna, visar på hur MP fortsätter att inte ta sitt feministiska ansvar.

Nu efter att en patriarkal trosuppfattning fått stor plats och påverkan i MP och Sveriges politik, så önskar jag att miljö, mer feminism och hbtqia-personer får plats och påverkan i Sverige via MP.

Därför har jag mot MP:s stadgar, som en presentation av mig, föreslagit mig som Gustavs efterföljare, och att jag som queer, skulle kunna dela ansvaret som språkrör med Isabella.

Det skulle visa på nytänk inom miljöpartistisk feminism, att stå upp för att kön är mer än något binärt bestående av bara kvinnor och män, och att MP satsar dubbelt upp mot patriarkal dominans.

När Yasri Khan gjorde indelningen kvinna/man så framkom inte att MP erkänner transpersoners existens, och att det finns en mångfaldig skala och blandning av andra sätt att vara i sin kropp och person än kvinna eller man.

MP:s en gång fräscha förslag om två språkrör av olika kön, är idag ofräscht så länge olika kön anses vara bara kvinna eller man.

Jag definierar mig själv som 69 procent kvinna och Jenny. Det innebär att jag rör mig mellan olika kategoriseringar och känner mig hemma i många olika grupperingar.

Det innebär också att jag vet skillnaden på parlamentarism och utomparlamentarisk aktivism, som den jag drivit fram förändringar med genom min topless-aktivism i Femen med politiska budskap på bara bröst mot patriarkalt förtryck.

De i MP som är rädda för bröst och höga röster kan sluta att stelbent inbilla sig att jag inte kan skilja på olika roller. Jag kan det, och jag varken vänder kappan efter vinden när det blåser, eller klär av mig utan seriös anledning.

Riksdagsvalet 2014 fick jag ett MP-ultimatum om att välja mellan aktivism eller kandidatur, då jag gjort en ekofeministisk aktion i Almedalen, mitt under pågående korruption kring Ojnare - mot lobbyism och mot gruvboomens överkörning av mänskliga rättigheter.

MP:s partitopp lät inte folkets röster få avgöra då och nu portas jag på kongressen av ”säkerhetsskäl”. Men det behövs människor som kan föra aktivisters talan i Miljöpartiet.

För mig är feminism självklart, men att vi överlever dagens behandling av miljö och natur är inte självklart, och miljön är utan tvekan den absolut viktigaste frågan för mig.

Med min kandidatur till språkrör vill jag lyfta MP:s gröna feminism.

Jenny Antunes Wenhammar

---

För att veta mer om Jenny och MP-kongressen: Läs den här artikeln.