Kära SD: Det här är Maya, 4 månader – varför får hon inte plats i ert Sverige?

Hej, alla kära SD:are därute!

Det här är lilla Maya. Hon är född i Uppsala den 7 juni 2016. I dag är det hennes namngivningsceremoni där hon fick just namnet Maya eftersom det betyder "den första" på det sydamerikanska ursprungsspråket Aymara och hon är första dotter till Andrea Lagos och Oliver Cronembold.

Andreas föräldrar, Violeta och Andres kom som flyktingar från Chile, men hon är född i Nacka i Stockholm. Olivers föräldrar kommer från Bolivia, där också han föddes.

Maya är alltså från födseln multikulturell.

Det är ju just det som ni säger är problemet i dag; att det finns människor med flera identiteter här i landet.

Det är det som ni säger "drar isär Sverige".

Jag som skriver detta är Mayas mammas kusin. Jag heter Martin och är född i Nacka och min pappa Silverio kom även han hit som flykting från Chile.

Min underbara mamma Eva kommer från Bandhagen i södra Stockholm.

Lilla Maya kommer med modersmjölken få med sig det chilenska geniet Violeta Parras underbara låtar, hon kommer också få Victor Jaras silkeslena röst och Inti-Illimanis himmelska andinska toner.

Hon kommer antagligen också få lära sig att dansa caporales och njuta av bolivianska Los Kjarkas fantastiska musik. Hon kommer också lära sig att älska musiken av charangos, zampoñas och quenas, precis som jag själv gjorde som barn. Hon kommer snabbt lära sig att urskilja människor i sin närhet på deras olika språk. Vissa pratar spanska, andra aymara och de allra flesta svenska.

Från sin mamma och pappa kommer hon få med sig det vackra svenska språket och en massa svensk musik. Hennes pappa producerar svensk hiphop, den musik som i dag stolt görs på svenska och som är den av alla genrer som mest leker med det svenska språket, och det på ett fantastiskt sätt. Hon kommer även få med sig Pippi, Bamse och Lilla spöket Laban. Några av de första ord hon kommer lära sig kommer vara "aja-baja!" och "tit-tut!".

Från sin mors kusin, mig, kommer hon få med sig Ebba Grön, Cornelis och Monica Zetterlund. Och Timbuktu.

Det gör mig lite ledsen egentligen, när jag tänker på att ni aldrig fått uppleva Violeta Parras fantastiska texter, eller jo det har ni, eftersom ni nån gång säkert hört låten "Jag vill tacka livet".

Ja, det är hon, Violeta som skrivit den.

En artist från enkla förhållanden i Chile skrev låten ni ibland går och nynnar på. Men ni har heller aldrig hört Victor Jara eller Inti-Illimani. Likaså aldrig fått njuta av Los Kjarkas underbara toner eller magin i en vacker caporalesdans.

Det tragiska är att ni inte heller kan er Ebba Grön, mer än refrängen i "Staten och kapitalet" och "800 grader" eller fler än tre låtar med Cornelis. "Somliga går med trasiga skor", kan ni. Och "Brevet från kolonin". Sen blir det svårare. "Nåt med nån höna Agda..." Av Monica Zetterlund kan ni nynna lite lätt på "Sakta vi gå genom stan". Sen tar det stopp.

Maya kommer aldrig vara lika torr och urvattnad på kultur som er. Hon kommer veta var hon kommer ifrån och var hon hör hemma.

Och för att avsluta detta:

Förlåt för alla detaljer om var vi är födda och var våra föräldrar kommer ifrån, men det är ju faktiskt sånt som ni bryr er om.

Så jag valde att skriva ut det.

För er skull, så ni kan känna er trygga.

Så ni kan vara helt säkra på var lilla Maya egentligen kommer ifrån: Sverige.

En av er, oss, vi.

Martin Lagos

Ps 1.

Kära Sveriges Radio, min arbetsplats.

Ett ord från er på jobbet imorgon om att "min hälsning till alla SD:are runt om i landet är problematisk och den måste tas bort från min Facebook" och det är "tack och hej" för mig hos er.

Det räcker med gullandet nu av detta parti vars politiker gång på gång gör mer och mer fullständigt- oacceptabla och vedervärdiga uttalanden och handlingar.

Jag vill lägga den energin på att gulla med lilla Maya istället och lära henne allt jag kan om Sverige och så mycket annat vackert här i världen.

Ps 2.

Jag vill tacka livet.

Tack för att ni orkade läsa ända hit.

Länge leve det öppna Sverige.