Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Min son blir knuffad, slagen och strypt i skolan – men det är lugnt, han är ju pojke

Debattören: Min pojke är inte den som tar till våld, ändå ska han acceptera den behandlingen från andra pojkar?

Jessica Hjert Flod skriver om våldet bland unga pojkar.

Jessica Hjert Flod.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Min son är sju år. Han har precis börjat i första klass. I veckobrevet stod det nyligen att de gått i skolan 30 dagar. 30 dagar är inte mycket, jämfört med vad han har framför sig, men för vissa inbillar jag mig att det kan kännas som en evighet.

Min son gillar skolan, trots att han många gånger kommer hem och berättar om händelser som gjort honom ledsen, händelser då han har sprungit till sin syster och gråtit eller sökt tröst hos en fröken. Händelser som enligt mig, ett barn inte ska behöva vara med om på en skola.


Det är mycket man lär sig i skolan. Under dessa trettio dagar har min son fått erfara en smäll rakt över ansiktet av en fjärdeklassare. En omvridning av armen av en i andra klass. En i samma klass som tagit strypgrepp på honom vid två tillfällen, och en annan klasskompis har hårdhänt dragit honom i öronen.


Min son är inte mobbad, tvärtom, han är omtyckt och har många vänner, även bland de äldre barnen. Så dessa händelser han har varit med om är inte barn som på något sätt velat honom illa, utan det har varit under lek, eller för att hantera situationen för ett barn när orden inte räcker till.

Oftast har fröken inte ens ringt hem, utan han har berättat det för oss när han kommer hem vilket många gånger gjort mig extra upprörd. För fröken kanske det här är normalt bus men för mig liknar det mer misshandel. Vid samtliga tillfällen har hon pratat med barnet som betett sig illa men till vilken nytta?

Men det är pojkar dom är sånna, du får vänja dig! Nej det är inget jag vill vänja mig vid, och vad ska jag säga till min son som själv tar till tårar i stället för våld när han inte får som han vill. Tyvärr älskling, det är så det är, du är pojke så du får räkna med lite stryk ibland.

Min pojke är inte den som tar till våld när han inte får som han vill, ändå ska han acceptera den behandlingen från andra pojkar?

Ja jag vet att de är barn, men jag som möter våldsbenägna vuxna funderar genast på vad som händer med dessa barn som upprepat tar till våld i skolan, när de är vuxna. När ska vi lära dem att beteendet är på allvar och inte alls ok, Var går gränsen mellan hårdhänta pojkar och misshandel? I vilken ålder är det inte längre okej att ta till våld? 10, 13, 15, 20? Är det någon som berättar det för dem?


Ja, jag vet, jag är förmodligen en överbeskyddande hönsmamma, men när jag jämför min sons situation med min dotter som går i fjärde klass och aldrig kommit hem gråtande och blivit slagen så börjar även jag reagerar på våra könsroller.

Jag tror ingen hade accepterar att dottern blir slagen, knuffad och strypt på rasterna i skolan men när det gäller pojkar så är den våldsamma leken accepterad?

Då tycker jag vi vuxna gör fel! Våld är våld och ska aldrig normaliseras eller accepteras, det är fel både av en sjuåring och en 15-åring att slå någon på käften och det är ingen behandling någon av oss borde acceptera, absolut inte i en skolmiljö.

Jag är glad att jag inte är född man, att jag inte behövt vänja mig vid knuffar och hårda slag, men jag är ledsen över att min son inte kan säga detsamma.

Jessica Hjert Flod

Läs om Simon som blev mobbad och blev bjuden på en resa till Stockholm här.

Ska sånt här beteende accepteras?

Mer:

10-åring blev indränkt i bensin och bränd – av personer han trodde var hans vänner