Adhd är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som står för attention deficit (brist på uppmärksamhet) och hyperactivity disorder (hyperaktivitetsstörning). 

Diagnosen märks på olika sätt hos olika personer, exempelvis genom att man kan ha svårt att koncentrera sig och lätt bli störd i livliga miljöer. Det kan också vara svårt att få saker och ting gjorda och att hålla ordning omkring sig. Men alla med adhd är olika och det har ingenting med intelligens att göra, utan är en medfödd känslighet i hjärnans nervsystem. Alla som har adhd är inte överaktiva, utan kan snarare ha problem med för låg aktivitet. Det kallas då i sådana fall vanligtvis för add, som är en variant av adhd. 

För att få diagnosen adhd krävs en utredning som visar att svårigheterna har funnits under en lång tid, att de har märks i flera miljöer (som hemma, i jobbet eller skolan) och att problemen innebär en funktionsnedsättning i vardagen.

Den som har adhd kan ofta ha problem med sömnen, låg självkänsla, ätstörningar och psykisk ohälsa. Det är också vanligt att den som har adhd har dyslexi eller andra inlärningssvårigheter. Många hamnar också i olika former av beroende, som av exempelvis alkohol eller nikotin. 

Vissa menar att adhd är en "modediagnos" som sätts väldigt ofta och lättvindigt, men att antalet personer med diagnosen ökar beror förmodligen på att kunskapen om adhd har ökat och att många fler faktiskt utreds och får en diagnos. Enligt Vårdguiden beräknas ungefär 5 procent av barn i förskoleåldern ha adhd. Hos vuxna är den andelen 2,5 procent, vilket med stor sannolikhet beror på att den vuxna förmodligen har lärt sig hantera sina svårigheter med tiden.