Best of Almedalen – toppar och floppar

Veckans godaste:

PR-byrån Prime kan som bekant det här med rosévinsmingel, men det var ändå de små pulled pork-burgarna med coleslaw som gjorde det största intrycket på mig där. Mums.

Veckans roligaste:

De som väldigt graciöst försökte äta miniburgarna och samtidigt fortsätta mingla. Ni var många – men det såg allt annat än graciöst ut.

Veckans guerillakampanj:

Partiet Normaldemokraterna, som ställer upp i Göteborgs kommunval i höst, kämpar för tillgänglighet. I Almedalen satte de upp små klistermärken med en överkryssad "handikappskylt" hos de tält där man inte kunde komma in med rullstol. De två Muf:are som stod och jobbade i Moderaternas tält blev ganska nervösa när någon satte ett klistermärke över deras logga.

Veckans bästa kupp:

Kommer ni ihåg Miljöpartiets utspel i onsdags? Inte jag heller. Det enda som nådde ut härifrån den dagen var Alliansens stora utspel om "Sverigebygget". Att presentera en jättesatsning just den dagen var genialiskt och tog udden av många självsäkra miljöpartister.

Veckans sämsta kupp:

På tal om miljöpartister så blev Jenny Wenhammar en av veckans mest omtalade när hon och hennes kumpaner i aktivistgruppen Femen försökte ta sig in på scenen under Fredrik Reinfeldts tal. Toplessprotesterna från gruppen var trötta redan för längesen.

Veckans mest överskattade:

När det stod klart att han skulle komma till Almedalen ledde det till nyhetsartiklar i såväl Aftonbladet och DN. Det var redan i maj – och i veckan samlade den franske ekonomen Thomas Piketty en hel kongresshall full av fackpampar och socialdemokrater. Vad som hände sen? Inte alls så mycket som alla trodde. I stället snackas det om hur tråkigt hans anförande var. När han tog sitt piketty pack och drog hem var han inte riktigt samma vänster-rockstjärna längre.

Veckans mest oväntade:

Att den här studentflaksbanderollen faktiskt togs upp, citerades och kritiserades i ett av talen, Annie Lööfs. Inte särskilt väntat men kanske välbehövligt.

Veckans största stjärna:

På tisdagen höll Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson tal i Almedalen inför 2 600 personer. En bit bort uppträdde komikern Özz Nûjen med sin show "Statsminister Nûjen" och lockade fler än någon av statsministerkandidaterna gjorde under sina tal: 6 000 personer kom till Gutevallen. En antirasistisk manifestation i all sin glans.

Veckans SD-avslöjande:

Det blev inga stora avslöjanden i medierna den här veckan egentligen. När det kommer till Sverigedemokraterna har vi blivit vana med vältajmade skandaler som uppmärksammas i Aftonbladet och Expressen. Men varken en före detta inbrottstjuv som nu är valberedningens ordförande eller lokalpolitiker med tidigare nazistkopplingar är något scoop i den klassen. I stället var det Inte rasist, men som levererade med avslöjandet om att SD-toppen i Stockholm, Robert Stenkvist, bar en keps med nazistmärken på. Framför allt på grund av den fantastiska ljudinspelningen.

Veckans agendasättare:

När Jan Björklund klev upp på scenen med budskapet "Feminism utan socialism" bakom sig blev det uppenbart. Den stora vinnaren när det kommer till att påverka politikerna här nere var Gudrun Schyman och hennes Feministiskt initiativ. I stort sett alla tal berörde feminism, flera gånger som direkt kritik mot Fi. Vem som tjänar på att alla pratar feminism? Förmodligen Fi själva.

Veckans avgå:

När ungnationalisterna i Sverigedemokratisk ungdom ville fotografera sig med Sveriges båda förbundskaptener ställde Erik Hamrén och Pia Sundhage glatt upp. När bilden upptäcktes bad Sundhage om ursäkt och kom därmed lindrigt undan. Hamrén försvarade sig, ja han sa till och med att han kan fota sig med nazistiska Svenskarnas parti bara de frågar snällt. Sedan skrev han en oförklarlig förklaring på förbundets hemsida. Skaffa en bättre stab eller avgå, Hamrén.

Veckans skam:

Det fanns ju faktiskt ett Gotland innan Almedalsveckan började. På lördagen, dagen innan Stefan Löfven talade i Almedalen, stod en nazist på exakt samma plats. Svenskarnas partis ledare Stefan Jacobsson höll tal inför ett litet antal anhängare – och mångdubbelt fler motdemonstranter. Kyrkklockorna i Visby varnade för fara. Det är en skam att en vecka som ska präglas av öppenhet och demokrati inofficiellt får inledas av en organisation som vill ta bort öppenheten och demokratin. Lördagen var bara startskottet för en vecka fylld av hot från nazister i Visby. Bara deras närvaro var ett ständigt hot mot mina rasifierade vänner och bekanta.

Jag är lättad över att det inte hände något ännu värre.