Bäst att få dö hemma

Svårt sjuka gör klokast i att dö i hemmets trygga vrå. Där är chansen störst att få smärtlindring och andra önskemål uppfyllda.

– Allt för många människor råkar ut för ett onödigt lidande. Det handlar inte om pengar utan om att planera och organisera sin verksamhet, säger Greger Fransson, överläkare och registerhållare för Svenska Palliativregistret.

Årsrapporten visar att vilken sjukdom man lider av och var vården ges har stor betydelse för vården i livets slutskede. Men också vårdformen har betydelse.

I 80 procent av alla dödsfall har sjukvården insett att nu är det inte långt kvar. Majoriteten bör därför få ta del av ett palliativt vårdinnehåll oavsett om man ligger på en specialenhet eller sköts av primärvården, säger Fransson.

– Det första som måste hända är att sjukvården talar om för patienten att slutet närmar sig, eller åtminstone erbjuder patienten en möjlighet att få veta vad som väntar, konstaterar han.

Sämst chans att få sluta sina dagar så som man vill har patienten som drabbas av tillstötande komplikationer och läggs in på sjukhus. Där informeras i bästa fall tre av fyra patienter om att döden är nära förestående. Men på vissa sjukhus förs sådana samtal bara i drygt två fall av tio.

Många patienter riskerar också att få för lite smärtlindring eftersom smärtan sällan mäts.

Cancerpatienter får i större utsträckning palliativ vård än hjärt-lungsjuka, visar kartläggningen. Enligt Greger Fransson är en förklaring att cancersjukdomen till skillnad från många andra sjukdomar har ett tydligt förlopp som innebär att när behandlingarna inte längre hjälper, så leder sjukdomen oundvikligen till döden.

Men vilken sjukdomen är har faktiskt ingen betydelse sista tiden i livet. Man har samma behov av smärtlindring, trygghet och att det finns någon att vända sig till.

Slutsatserna av årets rapport är att det är viktigt att ha ett systematiskt arbetssätt och att följa de nationella riktlinjerna för vården i livets slutskede.

Skrivet av: