Jägareförbundet: Därför behövs lodjursjakten

I onsdags inleddes årets lodjursjakt – den största sedan 2010 – som redan har väckt debatt och kritik. Världsnaturfonden anser exempelvis att antalet lodjursangrepp på andra tamdjur än ren inte står i proportion till hur många lodjur som länsstyrelserna har beslutat ska få fällas i södra och mellersta Sverige.

Svenska jägareförbundet tycker dock att jakten är nödvändig för stammen på lång sikt, för att det ska finnas en balans mellan lodjuren och deras bytesdjur, som rådjur.

— För några år sedan i Uppsala län blev lodjuren för många och tog väldigt många bytesdjur och till slut började de att svälta. Då blev det färre lodjur. Utan en balans får man stora fluktuationer i stammarna. Det tycker vi är en dålig viltförvaltning när lodjuren med jämna mellanrum hamnar i ett svältscenario, säger förbundets kommunikationschef Magnus Rydholm.

"Finns inget hot"

Enligt Naturvårdsverket har stammen de senaste två åren växt och det finns i dag runt 1 450 lodjur i landet. Den beslutade miniminivån för att arten ska kunna bevaras långsiktigt är minst 870 individer. När det finns fler lodjur än så kan myndigheten delegera rätten till länsstyrelserna att besluta om licensjakt.

I årets ovanligt stora jakt får totalt 201 lodjur, eller 14 procent av stammen, skjutas.

— Att man utökar jaktens omfattning är bara en konsekvens av att det går bra för lodjuren. Det finns inget hot mot stammen kopplat till detta. Varje länsstyrelse har en miniminivå och kommer man nära den så får man inte jaga lodjur, säger Magnus Rydholm.

Han anser att den utökade jakten kan ses som ett tecken på att den rovdjurspolitik som riksdagen beslutade om 2013 har haft effekt.

— Den har gått ut på att man ska minska antalet lodjur i norra Sverige och låta dem expandera i södra Sverige. Att lodjuren sprider sig som de gör i södra Sverige visar att det fungerar. De har ökat från 6 till 60 föryngringar på tio år.

Även Naturskyddsföreningen har riktat kritik mot jakten, som pågår under de fridlysta lodjurens parningstid. Föreningen ifrågasätter också att fällor används och att lodjuren jagas upp i träd av hundar, vilket organisationen beskriver som "oetiska metoder".

Myndigheterna avgör

Magnus Rydholm säger att det är myndigheterna som avgör vilka jaktmetoder som får användas och att dessa ska respekteras.

— Myndigheterna har tillåtit fällfångst av lodjur, men då är det också väldigt stränga krav på hur fällorna ska vara konstruerade och hur de ska fungera, och det är bara tillåtet i några enstaka län i norra Sverige.

— Den forskning och de erfarenheter vi har visar att lodjur inte stressas speciellt mycket av att jagas med hund. Det är normalt beteende för dem att komma i kontakt och konflikt med andra djur.

"Ställer upp"

Kritiken från Naturskyddsföreningen har också handlat om att lodjursjakten beskrivs som "ren nöjesjakt". Svenska jägareförbundet delar inte den bilden. Enligt Magnus Rydholm är intresset för lodjursjakt sett över hela jägarkåren inte speciellt stort.

— Många jägare ställer upp för att de inser att det här behövs när vi har en lodjursstam och då måste den förvaltas tillsammans med sina bytesdjur. En del jägare tycker det är jätteroligt, för det är ett väldigt vackert djur och en annorlunda jaktform. Men det viktiga är att förstå är att vi inte kan förvalta varje viltart för sig, utan måste se till helheten.