Förundersökning om Estonia återupptas inte
Förundersökningen om Estonias förlisning återupptas inte, meddelar Åklagarmyndigheten. Ingenting har framkommit som ger anledning att anta att brott har begåtts, slår åklagaren fast.
Färjan Estonia sjönk natten den 28 september 1994 på väg från Tallinn till Stockholm.
852 människor omkom, varav 501 var svenskar. 137 personer räddades.
Den internationella haverikommissionens viktigaste slutsats var att fästena och låsen till Estonias bogvisir varit underdimensionerade. När bogvisiret lossnade forsade stora mängder vatten in på bildäck och fick fartyget att kantra. Överlevare, anhöriga och andra engagerade personer har dock krävt att det snabba förloppet då fartyget sjönk måste utredas ytterligare.
Passagerarfartyget Estonia förliste den 28 september 1994. 852 människor omkom. Fartygskatastrofen kom att omgärdas av en mängd spekulationer och teorier om vad som orsakat förlisningen.
I september 2020 publicerades filmmaterial som visade hål i skrovet. Åklagarmyndigheten fick efter det en begäran om att den tidigare nedlagda undersökningen skulle återupptas eller att en ny skulle inledas. Den följdes av en rad liknande begäranden.
Bogrampen bärgades
Sommaren 2021 genomfördes en förstudie på olycksplatsen och sommaren 2022 gjordes nya undersökningar. Bland annat bärgades bogrampen, som varit en viktig pusselbit för att förstå händelseförloppet.
Enligt de preliminära slutsatserna från undersökningarna har man inte hittat några bevis för att fartyget kolliderat med något eller att något exploderat. Berggrunden på botten matchar skadorna på skrovet.
Baserat på det som framkommit finns det inget som ger anledning att anta att ett brott har begåtts, slår kammaråklagare Karolina Wieslander fast. Men det har varit ett omfattande arbete.
Kan begära överprövning
— Det finns ju omfattande utredningsmaterial som tillkommit. Sedan är den något som inträffade för väldigt länge sedan, redan det gör att det är en komplicerad händelse att titta på.
Det är också ett fall många har teorier och åsikter om, något Karolina Wieslander intygar att hon har största respekt för även om det inte på verkar hennes arbete.
— Det här är ju en händelse som berör väldigt många människor. Men till syvende och sist är min arbetsuppgift den samma, jag ska bedöma om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts och huruvida jag ska inleda en förundersökning.
För henne är ärendet avslutat på så sätt att hon är klar med sin bedömning.
— Man kan begära överprövning av mitt beslut och sedan finns det brott, som mord, som inte preskriberas. Det innebär att det finns alltid en möjlighet att utreda det. Skulle något framkomma i en framtid, så finns den möjligheten kvar.
Ingen kommentar
Jonas Bäckstrand, utredningsordförande vid Statens haverikommission, vill inte kommentera åklagarens beslut.
— Så vitt jag förstår refererar åklagaren till de slutsatser vi dragit i vår delrapport som är publicerad. Det finns mycket som tyder att hålen eller skadorna i fartyget som uppmärksammats har uppkommit när fartyget träffade botten. Det är det vi framförallt tittar på. Frågan om något brott begåtts eller inte är inte en fråga för haverikommissionen – utan för åklagaren, säger han till TT.
