Sommaren 2016. Coldplays frontfigur Chris Martin darrar på rösten. De närmare 100 000 personerna i publiken på Glastonbury-festivalen håller andan. Strålkastarna är tända.
— Det där bandet påminner om oss. Glädjen de kände, hoppet..., säger världsstjärnan från scenen.
— Bandet hette Viola Beach. Det var en hemsk olycka, de togs ifrån oss. Därför ska vi se till att de får vara headline nu. Jag hoppas verkligen att vi kan göra er låt rättvisa, grabbar.
På de väldiga storbildsskärmarna syns Viola Beachs medlemmar. På scenen spelar Coldplay deras låt ”Boys that sing”. I publiken undrar människorna vad som egentligen hände den där natten i februari på motorvägsbron i Södertälje.
Den frågan är fortfarande obesvarad.
Oförklarlig olycka
Det var natten den 13 februari 2016. Tidigare på kvällen hade det brittiska rockbandet Viola Beach spelat på festivalen ”Where's the music?" i Norrköping, deras första konsert någonsin utomlands. De fyra ungdomarna från Warrington i nordvästra England stod på randen till det stora genombrottet. Nu var det på väg till Arlanda för att flyga hem – och sedan vidare ut i världen.
I kanalen under motorvägsbron i Södertälje skulle oljetankern Tellus passera. Ett antal lastbilar och personbilar stannade när bommarna gick ned och bron sakta började öppnas. I uppskattningsvis 90 kilometer i timmen kom hyrbilen med Viola Beach och deras manager i vänsterfilen.
Den bilen stannade inte.
På övervakningskameror syns hur bilen bromsar till för att sedan väja ut i vägrenen, förbi kön. En gång till tycks den punktbromsa - sedan försvinner den från kameran.
Vittnen har beskrivit hur bilen i hög hastighet plöjde rakt igenom två rader av nedfällda bommar och sedan bara fortsatte framåt. Bilen, en nästan helt ny suv, slog i brofästet så att taket kapades av - sedan störtade den omkring 30 meter ned i det iskalla vattnet.
Sannolikt omkom de fyra bandmedlemmarna och deras manager när bilen slog i brofästet, enligt polisen.
— Hur kunde de inte förstå vad som var på gång? Det kanske var så att de såg en möjlighet att passera och farten var hög, men ändå. Det känns osannolikt att man agerar så. Visst, det var dålig sikt och det är möjligt att de trodde att vägrenen var en öppen fil. Men det är en gåta, säger polisen Martin Bergholm som var med i utredningsarbetet.
”Funderar mycket”
Bilen undersöktes noggrant, men inga fel hittades. Bommar, trafikljus och varningstexterna fungerade. Föraren var inte påverkad av alkohol eller droger.
Vad som skedde inne i bilen precis före olyckan visste bara de fem unga männen, alla i åldern 19 till 32, som satt där. Polisen har inte kunnat fastställa varför föraren agerade som han gjorde. Det har spekulerats i att han svimmat av eller somnat, att han tittade i telefonen eller till och med att det skulle handla om ett utvidgat självmord.
— Polisen kom egentligen inte fram till någonting. Genom konstruerade filmer kunde vi påvisa hur olyckan gick till, men inte mer än så. Jag funderar fortfarande mycket på det här, hur det är möjligt. Det är så konstigt, säger Martin Bergholm.
— Båten som var på väg att passera såg något falla ned, minns jag, men identifierade det som is. Besättningen frågade till och med centralen om det var okej att passera och fick ”ja” som svar.
Efter olyckan var Martin Bergholm i kontakt med bandmedlemmarnas anhöriga hemma i England. Arbetet var brådskande.
— Jag hade mycket kontakt med deras hemland angående dödsbudet. I och med att det var ett rockband förstod vi att det skulle få stor påverkan i media. Så det var viktigt att anhöriga så fort som möjligt fick information, innan medierna började skriva om det.
Och medierna kom att skriva.
Spaltmeter efter spaltmeter. Både i Sverige och i England rapporterades det flitigt.
— Det fanns säkerhetsåtgärder med bommar och lampor. Allt fanns på plats för att man inte skulle misslyckas. Det var kö. Hade det varit en bro som öppnades uppåt så hade de kanske fått några blåmärken och ett par brutna ben. Nu öppnas den på ett annat sätt och då blev det så här hemskt.
”De hoppar upp och ner”
En tid efter dödsolyckan släpptes Viola Beachs debutalbum postumt, mycket efter att medlemmarnas familjer varit drivande. Flera av låtarna har nått höga placeringar på topplistor. ”Boys that sing” spelas fortfarande på radio och klubbar runt om i världen. Hemma i Warrington finns ett stort minnesmärke i brons föreställande killarna och deras manager.
— Jag tror att de är överlyckliga. Jag tror att de är ute där någonstans och hoppar upp och ner och säger: ”Ja, kom igen, få folk att lyssna på vår musik”, har Fin Reeves, bror till en av bandmedlemmarna, sagt till BBC.
