Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Martin Gelin synar det amerikanska löftet

Nyheter | 19/04/2009 16:43

Nyheter24 har tagit del av Gelins högaktuella bok om Barack Obama och mött författaren för en intervju.

Obamaskyltarna hänger fortfarande i Park Slope - USA:s kanske mest demokratiska stadsdel. Det lämpar sig bra om man vill ha nära till partigräddan. Och det vet journalisten och Obamakännaren, Martin Gelin, som nu är aktuell med nya boken Det amerikanska löftet - Barack Obamas väg till Vita huset (Atlas).

Nyheter24 har plöjt igenom boken och diskuterat med författaren som följt en av världens mest populära personer i två år.

Det var senhösten 2008. Dåligt insatta morgonankare i public service och i TV4 ältade allt mer intensivt, när det närmade sig valdagen, frågan om USA "är redo för en svart president". Gelin pendlade med åren, men blev allt säkrare på att Obama var valbar.

– Jag hade väl lite den känslan att det var möjligt. Det är en av USA:s speciella egenskaper i historien att det ofta sker sådana här tvära kast. Jag tror att Bushs kristna högeragenda fick många att tvivla på att Obama kunde vinna, säger han till Nyheter24.

Tidigt gjorde den nye presidenten klart att han inte ville vara den svarta kandidaten i primärvalen. Rivalen Hillary Clinton hade till och med större stöd bland de svarta i början. Hon och presidentmaken Bill Clinton hade målmedvetet under flera år byggt upp ett förtroende i gruppen afrikan-amerikaner. Trots detta lyckades Obama och hans strateger med tiden att vinna båda väljargrupperna.

–Obamas sätt att tackla identitetspolitiken bygger egentligen på en ganska mörk bild av amerikaner. Han insåg att vita amerikaner aldrig kommer att acceptera att de har ett slags kollektiv skuld mot svarta, utan i stället ville han spela på den "post-etniska"-retoriken.

– Men Obama lyckades förvandla det till något konstruktivt, genom att inkludera det svarta USA:s berättelse i hela USA:s berättelse. Jag tror att svenskaidentitetspolitiska aktivister, både feminister och antirasister, kan lära sig en del av att se varandras strävan som två delar av samma kamp, säger Martin Gelin.

Arvet efter omtyckte Ronald Reagan var också som bortblåst. Samtidigt som bossarna på Wall Street under hösten knappt vågade visa sig på gatorna, var det en radikal röst som hördes från Chicago. Exempelvis skrev nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, att valet av Obama innebar en ny presidentepok efter 30 år.

– Obama ligger rätt nära Bill Clinton sakpolitiskt. Men USA har ända sedan Reagan präglats av avregleringar, skattesänkningar och av idén att regeringen måste krympa. Obama tar tydligt avstånd från den retoriken, till skillnad från Clinton och han skäms inte för att säga att USA behöver mer statligt inflytande.

– Finanskrisen har även inneburit en attitydförändring bland det amerikanska folket, där det inte längre är självklart att marknaden alltid är bättre än staten på att lösa problem.

Senare kom också bakslaget under bonushärvan med försäkringsjätten AIG. När finansminister Timothy Geithner ställdes inför sin första stora prövning hade han stora problem att sätta Obamabilden av verkligheten.

– Geithner höll ett viktigt tal i mars med stora förväntningar på sig, där han skulle presentera sin agenda. Men han kom inte med några detaljer och börsen rasade. Några strategiska misstag har gjort att högern felaktigt har kunnat sätta bilden av att det var Obama och Geithner som skapade finanskrisen.

Ansvaret för det pr-mässiga misslyckandet kanske snarare låg på spinndoktorn och stabschefen Rahm Emanuel i Vita huset. Men Emanuel är trots allt geniförklarad som politisk kommunikatör. Oavsett om de ville det eller ej var det honom demokraterna såg sig tvungna att ty sig till innan valet. Emanuel var strategen som kunde bryta den republikanska dominansen och utnyttja "the optics" - det som var Obamas stora grej.

Martin Gelin träffade honom under kampanjen och ett av Emanuels drag var att få det att framstå som att Obama sökte samarbete med republikanerna trots att avsikten var motsatsen. Huruvida det också gäller med statsminister Fredrik Reinfeldt (m) under EU-ordförandeskapet och den övriga världseliten är oklart.

– Jag tror att han genuint vill jobba för samarbete med länder som USA tidigare inte samarbetat med. Sedan handlar utrikespolitiken till stor del om "the optics". Hans tal i Tikrit var en 180-graders sväng från Bush. Nu sitter folk i halva Mellanöstern och lyssnar.Men visst, om inte USA ändrar sin politik i Mellanöstern kommer folk att förstå det. Israel och Palestina har blivit ett problem där USA står allt längre bort från världsopinionen.

Ett annat exempel på hans styrka med "the optics" var att han tog udden av sina gamla snedsteg. Företrädaren George W Bush kopplades å andra sidan ofta ihop med sina drog- och alkoholproblem från tonåren. Stora delar av Oliver Stones filmporträtt W handlar till och med om det. Men Obama har skickligt gjort sig av med samma ok.

–Obama har varit bra på att paketera sina få snedsteg på ett attraktivt sätt. Hans första bok, där han exempelvis skriver att han tagit kokain, brukar berömmas som ärlig och självutlämnande, men jag tror att Obama visste när han skrev den att den skulle lusläsas när han gjorde politisk karriär senare.

–Det hade blivit en skandal om det kom fram under presidentkampanjen att Obama tagit kokain. Genom att själv skriva om sådant kunde han ta udden av det, säger Gelin.

Martin Gelin ser också den libertarianska trenden hålla i sig i USA. Det vill säga den politiska riktning som är vare sig klassiskt höger eller vänster utan betonar både ekonomisk frihet och frihet i sociala frågor för individen.

2006 skrev han i Sydsvenskan om libertarianismens återkomst. Men vid sidan om utbredningen i populärkulturen med exempelvis South Park, Jon Stewarts flörtande i The Daily Show och Aaron Eckhart i propagandafilmen Thank you for smoking kan trenden vara lite svår att tyda. Den republikanske presidentkandidaten Ron Paul kanaliserade visserligen rörelsens engagemang och överraskade på många sätt, men han vann inte en enda delstat i primärvalen.

– Det är logiskt att den libertarianska rörelsen växte under Bush, som inte gjorde så bra reklam för statligt inflytande. Libertarianerna har också mycket trovärdighet eftersom de varit så konsekventa i sin kritik. De kritiserade Bush för slösaktighet i många år och nu kritiserar de Obama för samma sak. Skillnaden är att nu släpps de betydligt oftare fram i högermedier som Fox News, Wall Street Journal och Weekly Standard.

– Libertarianska tankesmedjan Cato Institute syns väldigt mycket nu i medierna.Hade USA inte haft ett tvåpartisystem hade ett libertarianskt parti nog kunnat få 10-15 procent i stöd.

Skrivet av: