"Nätet och en självklar rätt att få kränka andra"

När 50 000 medlemmar går med i en grupp handlar det inte om en liten, förvirrad klick. Det är en mindre stad av unga som riktar sitt intresse mot samma sak. 

Vi har följt de som utsatts, de som skräckslaget sett på när deras grupper tagits över. När grupperna lagts ner och ett stort antal liknande grupper har skapats. Som svampar ur jorden. 

"Är det roligt att vara journalist?" undrar hon som är admin när jag kontaktar henne. Själv vill hon nog bli advokat när hon blir äldre, tjejen bakom en av grupperna där användare hänger ut personer på nätet. I vad vi kallar hatgrupp. 

Men hatgrupp är fel ord, menar hon: "Hatet är mycket sällan befogat utan en överdramatisering som sker i media". 

Fast i media skulle vi aldrig kunna publicera sakerna som skrivs i hennes grupp utan att bli åtalade. Jag ser den svämma över med rasistiska kommentarer, övergrepp på personers utseende, kommentarer om deras sexualitet. 

Samtidigt strömmar mejl in från personer som utsatts. Vars liv har satts på paus medan de upptäckt att hatet riktats mot dem. Kränkta och förtvivlade hör de av sig till oss på Nyheter24, eftersom polisen inte gör något. 

"Men är allt detta en olycklig bieffekt eller vad som gör gruppen underhållande?" undrar hon och råder mig att prata med andra användare. 

Jag ser väldigt många falska konton, skapade för att vara anonym. För spelreglerna i dessa grupper är speciella, är du med på leken ska du leken tåla. 

"Gruppen har ett underhållningsvärde. Som Paradise Hotel, som ni skriver så mycket om. Det är ju rena förnedringsteven. Vi har bara förflyttat det till internet", konstaterar hon. 

"Ett tips är ju att inte vara med i gruppen om man är väldigt känslig."

Själv vill hon inte censurera något i sin grupp. Men hon drar gränsen vid nakenbilder på någon som inte själv publicerat dem.  

En annan admin för en hatgrupp berättar att den finns av en enda anledning. "Att ha kul." Därför går allt att skriva. Även rasism – och ingen ska anmäla.  

Och eftersom Facebook bara ser anmälningarna, utan att anstränga sig nämnvärt för att göra något av dem, hade det i teorin fungerat att hålla liv i en sådan här grupp ett längre tag. 

Båda administratörerna som jag kontaktar anser att det är skillnad på det som man kan säga i verkligheten och skriva på nätet.

"Man har inget sätt att manipulera folk med kroppsspråk online. Och för att man är mer ''säker'' på internet än i verkligen", säger den ene. 

Efter någon vecka läggs ändå gruppen ner. Det var tillslut mammorna som nådde honom. De som skrev och bad honom plocka ner gruppen. 

"Då man fått meddelanden av mödrar att ens döttrar ej kan sova om nätterna för att de blivit grovt mobbade. Det blev lite för mycket." 

Han han ändrat åsikt? 

"Nej. Ser det fortfarande som jag såg på det innan. Var bara ett enstaka tillfälle då jag tänkte att jag kunde göra det ''rätta'. Tål man inte vad som skrivs i gruppen så ska man inte vara där alls."

Men om du tog bort den själv – varför säger du till medlemmarna att den togs ner utav Facebook?

Det svaret kommer inte. Det simmar i en soppa av fejkkonton, falsk information och personer som tycker sig ha rätten att kränka andra.