Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Svenska politiker behöver en regelbunden örfil in till verkligheten"

- 31/01/2013, 08:39

Nyheter24

"Safariresorna" som politiker gör i dag räcker inte. En representativ demokrati måste vara representativ. Sveriges politiker måste fokusera på inifrånperspektiv och försöka lösa samhällsproblemen nerifrån och upp.

Denna text är en krönika med åsikter som är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) reagerade väldigt starkt på ungdomarnas Instagramkravaller i Göteborg som två unga tjejer skildrat i en detaljerad berättelse om känslan att vara där. Samtidigt kontrade min vapendragare FoujanRouzbeh från Soppkök Stockholm väldigt starkt om att Hanif ärbara ännu en politiker som lämnat förorten.

Genom mitt arbete på Fryshuset somfokuserar på unga i utanförskap och mitt engagemang i SoppkökStockholm som uppmärksammar behövanden längst ned på botten iSverige, har jag förstått en hel del utmaningar hos dengenomsnittlige svenska politikern. De förstår inte verkligheten. Delever inte i verkligheten. De besöker väldigt sällan verkligheten,och när de gör detta blir det en kortvarig safaritripp ute i Rinkeby. De är mer intresseradeav att självständigt i riksdagen uppifrån-och-ned arbeta för ettbättre samhälle tillsammans med andra politiker. Konsekvensen bliratt de missar socioekonomiska och intersektionella faktorer sombeskriver människors verkliga verklighet och inte bara den påpapper. Svenska politiker menar inget illa, de vill väl. Menliknelsen som kan göras är att de vill finslipa projektplanen tillminsta detalj, men en perfekt projektplan äraldrig anpassad till verkligheten vilket gör att resultatet blirfel.

Detta är faktiskt en av de störstaparadoxerna för politiker och representativ demokrati. De villkämpa, men de kämpar ofta från ett avlägset kontor, förmodligenför att det krävs att vara där. Trots att de vill väl blirresultatet ofta verklighetsfrånvarande. Människor blir sedanupprörda över politiker. Politiker säger då att människor intefattar. Vi säger att politiker måste fatta människor iverkligheten, inte basera allt på ideologiska förhållningssättoch gammal kunskap. Exakt det som har hänt nu. Därför behövs detett paradigmskifte i hur man ska göra en positiv förändring genompolitik. Men inte bara i politiken. Även på myndigheter,arbetsplatser och ungdomsorganisationer – i princip allaverksamheter som vill utveckla Sverige. Om man vill representeranågon, föra någons talan och förändra någons situation – dåmåste man verkligen representera dessa personer på så sätt attman lever i eller förstår deras verklighet. Det gör väldigt fåi dag och de som gör det får aldrig chansen att påverka för attman måste vara som en politiker för att få chansen att påverkasom en politiker.

Hanif Bali visar i sitt inlägg att hanhar en avsaknad av ett inifrånperspektiv. Han har dock faktisktsjälv varit i samma sits som de utsatta ungdomarna, men han harvarit det för längesedan. Även detta är en klassiker. En utsattperson som det går bra för gör en klassresa och lämnar sitttidigare liv blir som en politiker när den vill i framtiden förändra,för att personen hamnar så långt bort från sitt ursprungligasammanhang och hamnar på detta avlägsna kontor. Nu är det bara ettsammanträffande att det är Hanif Bali som vi pratar om. Generellttror jag inte att politiker inser hur verklighetsfrånvarande de är.Oavsett om det handlar om frågor som berör utsatta ungdomar,förorten, hemlöshet och så vidare. Svenska politiker behöver enregelbunden örfil in till verkligheten.

Lösningen är simpel och kan göraskonkret: Vi behöver mer inifrånperspektiv i våra beslutsfattandeorgan. De "safariresor" som vi gör i dag räcker inte. Enrepresentativ demokrati måste vara representativ. En politiker måsteprioritera sitt arbete i att vara legitim i människors ögon.Självklart kan man säga att ”ta sig i kragen” är lösningentill många enskilda individer som befinner sig i en utsattsituation. Lösningen är dock inte att attackera dessa individerpersonligen, utan att på ett strukturellt plan undersöka varförens människor hamnar i sådana situationer och tänker så frånförsta början. Detta måste vi fokusera på i vårt arbete ochuppmärksamma. Därför är inifrånperspektivet det absolutviktigaste som finns.

Jag utmanar Sveriges politiker attfokusera på inifrånperspektiv och försöka lösa samhällsproblemennerifrån och upp. Jag har personligen bara träffat enstakapolitiker som har detta perspektiv, och självklart är de folkkära.De som inte är folkkära hatar vi helt enkelt för att de intefattar.