Här är Sanremos vapen i blomsterkriget

— Det här är en planta som älskar låga temperaturer, säger odlaren Alessandro Parodi som driver blomsterodling i Bussana utanför Sanremo tillsammans med sin bror.

Solstrålarna blänker till i glasen på de otaliga växthus som är spridda bland kullarna runt Sanremo i nordvästra Italien. Trakten är känd för sina vackra snittblommor, inte minst i svenska Nobelsammanhang. I år har stiftelsen plötsligt dock valt importblommor från annat håll – ett besked som Nobelstiftelsen förklarar med "logistiska och tidsmässiga utmaningar under och efter pandemin".

Till skillnad från förr är växthusen i Sanremo inte längre fyllda av blomsterproduktion. Konkurrensen från Holland och länder utanför EU har blivit för hård – rosor och nejlikor produceras till lägre marknadspris på andra håll.

Inte sällan på bekostnad av miljö, arbetsvillkor och energiresurser.

"Strategisk faktor med blomman"

Hoppet är dock inte helt ute. I det unika mikroklimat som råder här mellan berg och medelhav frodas färgstarka ranunkler och anemoner.

Både under glastak, nät och bar himmel.

Resultatet? Starka plantor.

Förr i tiden var det nejlikor som gällde för familjeföretaget Parodi. Nu satsar bröderna istället på 30 olika sorters ranunkler som odlas på två hektar över vinter- och vårsäsong. Olika varianter i orange, blekt rosa och vitt drivs fram under genomskinligt tak – och till stor del bara med nät på sidorna, för att stoppa insekter.

Biologiska bekämpningsmedel – exempelvis en liten spindel – bekämpar naturligt angrepp av trips, och ledlampor används ibland nattetid för att förlänga fotosyntesen.

— Det är en strategisk faktor med blomman – man behöver inte massa energi för att få den att växa i det här området. Så den får en låg påverkan, jämfört med om man odlar den i andra länder där man kanske måste ge den uppvärmning och ljus hela tiden.

— Här sker det naturligt.

Förändrade marknaden

Stjälkar av hundratals fluffigt ljusrosa ranunkler binds i rasande takt till buntar inne i lagerlokalerna hos ett annat familjeföretag beläget i grannsamhället Arma di Taggia. Här tog Nico La Marca och hans syster över sina föräldrars odlingar för några år sedan. I dag producerar de 2,3 miljoner blomsterstjälkar varje år. Ranunkler och anemoner, naturligtvis.

— Ranunkler förändrade marknaden, säger Nico La Marca som berättar om utvecklingen i Sanremo-området genom åren.

— Med nejlikor och rosor fanns det fler odlare här, då under 1960-talet odlade alla särskilt nejlikor. 80-85 procent av marknaden var det då. Men det förändrades oerhört, säger han och konstaterar att nejlikor nu odlas billigare i Afrika och Sydamerika.

— Med vår standard och våra arbetare blev det inte marknadsmässigt längre.

Efter nejlikan försökte många hitta andra vägar. Rosorna gick bra under 1980-talet, säger Nico La Marca.

— Men sedan började odlingen av dessa i Etiopien, Colombia – överallt...

Plötsligt efterfrågade världen inte längre Sanremos rosor.

— De blev för dyra.

Nu odlas ranunkler och anemoner under vinterhalvåret, med planteringsstart i augusti. Skörden sker från november ända fram till slutet av april.

"Vi vet hur"

Personalen är densamma året runt – La Marca vill behålla kompetensen, så under sommarhalvåret får de ägna sig åt att odla pumpor, basilika och annat för den lokala marknaden i väntan på de efterfrågade blommorna.

Visst odlas ranunkler och anemoner även i Israel, Spanien och länder i Sydamerika. Men Sanremos klimat med soliga vintrar är det få som slår, om man får tro Nico La Marca.

— Ranunklerna är fortfarande nummer ett! Kvaliteten är så god och vädret så bra. Och vi kan odla dem – för vi vet hur!

Färdiga buntar ranunkler i en rad olika kulörer åker snabbt in i kylrummet på familjeföretaget, i väntan på transport till Holland liksom Belgien, USA, Schweiz och resten av världen.

La Marca säljer vidare sin produkt själv direkt till lokala grossister. Många andra väljer att i stället gå via marknaden och auktionera ut sina blommor flera gånger i veckan.

"Kommer hit för att kolla priser"

Klockan är halv sex på morgonen när vagn efter vagn – fyllda med ranunkler och anemoner – åker in och ut. På stadens blomstermarknaden Mercato dei Fiori ska ett fyrtiotal köpare från grossistföretag snart buda hem vad som bara timmar senare säljs vidare i Italien och utomlands.

Tre gånger i veckan sätts priserna, innan export tar vid.

— Alla köpare är lokaliserade här, men de flesta är utländska företag, förklarar marknadschefen Franco Barbagelata innan han springer iväg för att hämta in blomstervagnarna från kylen.

Auktionen går rasande snabbt. Priserna börjar högt men landar alltid lägre.

— Ibland kommer jag bara hit för att kolla priserna, och efteråt köper jag de blommor som mina odlare har och levererar till mig, berättar Marcello Mangento , som arbetar för ett lokalt exportföretag, precis innan auktionen startar.

Blommorna säljer han vidare till Holland, Polen, Tyskland och resten av Europa – samt den norditalienska marknaden. Vid vissa helger och högtider dominerar vissa färger, och ibland går priserna upp.

— Men nu är priserna på medelnivå. På våren är marknaden billigare.

Den holländska kedjan

Snittblommor mellanlandar ofta i blomstercentrat Holland, innan de skickas vidare ut i världen. En distributionskedja svår att korta – men man försöker, enligt Arjan Glasbergen från holländska grossistföretaget Hoek Group som är på plats för att besöka sina odlare i Sanremo.

I dag transporterar de blommorna härifrån direkt till Holland – och sedan direkt till florister och blomsteraffärer, säger han.

— Så vi hoppar över minst fyra steg där andra annars tjänar pengar på det nu.

I framtiden kanske kedjan från Sanremo kan bli ännu kortare, fortsätter Arjan Glasbergen och berättar om ett nytt projekt i Colombia.

— Tidigare förde vi alla blommorna därifrån till Holland först. Men nu har floristerna en beställningslista, vi packar blommor direkt och sedan skickar vi direkt från Colombia till floristerna i Hongkong eller London.

— Det är inte nödvändigt att gå via Holland, vi kan skippa kostnader och så blir det mer miljövänligt.

Tillbaka till odlingen i Bussana, där Alessandro Parodi står böjd över en rad med knoppande ranunkler. Han funderar över klimatförändringarna, som han tycker sig ha börjat ana allt mer de senaste åren.

— Den här oktober var väldigt varm, det är inte normalt. Då startar plantornas tillväxt snabbare, säger han och understryker att det är svårt att dra några egentliga slutsatser.

Observationstiden sträcker sig ju bara över några säsonger – än så länge.

— Kortsiktigt vet vi inte effekterna för vår verksamhet. Men generellt kan det här bli ett problem.