Det var i en fråga om stöd till oppositionen i Venezuela som EU-parlamentets traditionella högergrupp EPP i fjol höstas för första gången valde att göra upp med ytterhögern, snarare än med liberaler och socialdemokrater.
Det har gjort att det som i Sverige kallas för Tidösamarbete i EU-sammanhang nu kallas för en ”Venezuela-majoritet”.
Missa inget viktigt, följ oss på GoogleDen gången gällde det en ickebindande resolution. På sistone har dock Venezuela-metoden allt oftare använts för att även driva igenom riktiga lagförslag i mer konservativ riktning, inte minst på miljöområdet.
Grupperna till höger om höger andas morgonluft. Här finns såväl ECR, där svenska Sverigedemokraterna ingår, men också de ännu mer nationalistiska och invandringsfientliga partigrupperna PFE (Patrioterna) och ESN. De två sistnämnda har tidigare ansetts alldeles för radikala i sin EU-kritik och välvilliga i sin inställning till Ryssland för att få vara med och förhandla.
— Som jag hör det hittills är Patrioterna, ECR och ESN – men även EPP – väldigt mycket på samma linje i ett stort antal frågor, säger Marieke Ehlers från Geert Wilders nederländska PVV till nyhetssajten Politico Europe.
”Sitter med nazister”
Bland de gröna är det inte lika glatt. Kritiken är stark mot såväl nyinförda undantag och uppskjutningar av klimatlagar, som att EPP låter sig stöttas av partier som ungerska Fidesz och tyska AFD. Eller för den delen tjeckiska SPD, bulgariska Vazrazjdane och andra som står ännu längre ut på kanten.
— De sitter inför öppen ridå med nazister. Det här pågår. Jag vet inte hur många år det ska ta innan folk säger ”oj, vad var det som hände?”, säger Alice Bah Kuhnke (MP) på en svensk pressträff.
Även socialdemokrater och liberaler är kritiska. Förra veckan lämnade man med buller och bång ett möte i en nyuppsatt granskningsgrupp som man anklagar högern och ytterhögern för att tillsammans vilja använda för en ”häxjakt” mot miljöorganisationer.
Stark ställning
EPP svär sig dock fria och menar att allt bara beror på partigruppens starka ställning, där man är klart störst och samtidigt också vågmästare.
— Det är det här som kallas demokrati. Antalet ledamöter spelar roll. Hur väljarna har röstat spelar roll, säger Tomas Tobé (M), som är en av EPP:s vice ordförande.
Enligt honom finns bara ett organiserat samarbete med SD:s partigrupp ECR – inte med grupperna längre ut till höger. Samtidigt har inte EPP något emot om andra partigrupper röstar på deras förslag.
— Ibland ställer jag mig frågan om vad den socialdemokratiska gruppen skulle göra om de hade majoritet för sina egna förslag. Skulle de avstå från att driva sin egen politik och gå till oss och säga ”vi är beredda att backa . . . bara för att vi vill göra upp med er"? Jag betvivlar det, säger Tobé.
Splittring om Ukraina
Till skillnad mot Tidösamarbetet i Sverige ingår inte liberalerna i Venezuela-majoriteten. Det gör Venezuela-lägret mer ”osvenskt” med stöd från 8 av de 21 svenska ledamöterna, jämfört med minst 13 bakom uppgörelserna i mitten.
Karin Karlsbro (L) varnar för att EPP-samarbetet till höger riskerar att göra det svårare att få majoritet bakom exempelvis stödet till Ukraina och nya frihandelsavtal.
— EPP leker med elden. Man ska veta på vilken gren man sitter, säger Karlsbro.
Just när det gäller Ukraina finns dock en tydlig splittring på högersidan. PFE och ESN är betydligt mer Moskvavänliga, med barska nej till militärstöd till Kiev och EU-medlemskap för Ukraina.
Det får SD-gruppen ECR att dra en röd linje vid ämnen som Ryssland och Ukraina.
— Det finns inte på kartan att vi samarbetar med dem (PFE och ESN) i de frågorna över huvud taget, säger Charlie Weimers (SD).
