Svenska medelmåttor flyr till Rumänien
I Cluj-Napoca slipper läkarstudenterna AT-tjänsten, men grejar legitimationen.
De svenska läkarstudenterna ser Transsylvanien som en genväg. Läkardrömmen är högst aktuell även för medelmåttorna. Allt som krävs är avslutade gymnasiestudier, en del motivation och tusentals kronor på fickan. Sedan Rumänien blev medlem i EU har nämligen de rumänska högskolorna plötsligt blivit relevanta.
– Jag hade sökt in två gånger i Sverige, men kommit på reservplats. Jag hade hört talas om dem som sökt in gång på gång i flera år utan att komma in. Jag kände att det skulle vara slöseri med min tid när jag visste vad jag ville bli, säger Pernilla Svanberg, som pluggar till läkare i Rumänien.
Det är vid Cluj-Napoca, en av Rumäniens främsta studentstäder, som svenskarna flockas. Efter att skolan aktivt har marknadsfört sig i Europa har eleverna strömmat till. Och svenskarna är i majoritet. 96 elever, drygt hälften, är antagna till skolans internationella läkarprogram i höst, skriver Fokus.
Rumänien lockar även av ekonomiska skäl. Terminsavgifterna ligger på 10 000 rumänska lei per läsår, vilket motsvarar 25 000 svenska kronor, vilket är betydligt billigare jämfört med 50 000 i Ungern och 100 000 i Polen. Men utbildningen är inte alls som i Sverige. Den sker på franska och engelska, och i centrum står det rumänska sjukvårdssystemet.
– Det är omöjligt för oss att erbjuda specifik undervisning om sjukvårdssystemen som finns i alla de länder vi har studenter ifrån, säger skolans prorektor Sorin Dudea.
Efter examen från den rumänska läkarutbildningen är det inga problem att få svensk läkarlegitimation. EU-direktiven är tydliga på den punkten. Det enda som krävs är en kopia på examensbeviset och den rumänska läkarlegitimationen skickas in till Socialstyrelsen. Trots att de inte genomgår någon AT-tjänst (praktik) accepteras de som läkare i Sverige. Och svenska myndigheter kan inte göra något åt det, skriver Fokus.
– I vissa länder [som till exempel Rumänien] har man ingen motsvarighet till svensk AT-tjänst (praktik), det finns arbetsgivare som har uppmärksammat det. Vi får inte ställa språkkrav heller, utan det är upp till arbetsgivaren. En del utbildningar har samma teoretiska krav som i Sverige, men inte samma praktiska krav. Men vi gör ingen skillnad på olika utbildningar, vi måste följa EU-direktivet, säger Per Wahlstedt, handläggare på enheten för behörighet och patientsäkerhet på Socialstyrelsen.
Skrivet av:
