Jag brukar säga att det går att hålla matkostnaderna nere. Att en familj på fyra personer visst kan äta gott och smart för 6000 kr i månaden. Att det bara handlar om att vara kreativ med det som finns till hands och lite planering.
Januari kom och sa: ”Hold my overpriced kaffe.”
Visa detta inlägg på Instagram
Slutnotan? 6900 kr. Jag kryper till korset. Jag misslyckades.
Men innan ni ropar ”HYCKLARE!” Vill jag bara säga – det är inte mitt fel. Eller jo kanske, men just nu skyller jag på min snart 14-årig hockeyspelare hemma som äter som om han laddar upp för en arktisk expedition varje dag. HAHAHA! Nej men alltså på riktigt:
Ingen kyl är säker. Inga rester blir kvar längre som de brukade och kvargen, ja den försvinner snabbare än jag hinner bära hem det.
Och vet ni vad som inte hjälper?
👉 Kaffepriset – snart en lyxprodukt.
👉 Allt annat – för priserna har skenat snabbare än ungen min hinner öppna kylen igen.
Så, vad gör vi nu?
✔ Höjer budgeten… nej inte ännu. JAg tror att det kanske blev så avvikande för att jag inte har orkat planera i den utsträckning jag brukar.
✔ Sätter hänglås på kylskåpet? JA kanske det…
✔ Lägger in ansökan om matstipendium för idrottande tonåringar? Finns det något sånt?
Eller bara inser att det är svåra tider för oss alla, även för mig/oss som brukar klara att hålla sin matbudget.
Har du också fått chock när du sett matkontoutdraget i januari? Hur hanterar du det? Dela med mig – så kan vi gråta (eller skratta) ihop! 🛒💸
