”Hockeygruff, trasiga skydd och en plånbok som fick sig en smäll”

Det började med ett litet gruff på isen. Sen två tuffa matcher där smällarna haglade. Till slut gav benskydden upp – de hade kämpat tappert i ett år men nu var det dags att pensionera dem.

Så, jag gjorde det alla föräldrar till idrottande barn förr eller senare måste göra: Öppnade plånboken och tog ett djupt andetag.

Iväg till Event Sport i Vänersborg. Men innan dess – en runda i hockeyrummet för att se om något annat behövde uppgraderas. Spoiler: Allt.

📌 Benskydd? Trasiga.
📌 Handskar? Hål i fingertopparna.
📌 Halskydd? På gränsen till antikt.
📌 Resten? Lika redo för pension som benskydden.

Det blev 1,5 timmar i butiken och 4200 kr fattigare vid utgången. Men vet ni vad? Jag blev faktiskt förvånad – 20% rabatt på alla kroppsskydd! Tack för det.

Men låt oss vara ärliga. Att spontant hosta upp 4200 kr en månad? Aldrig i livet.

Det är här Kontotricket räddar oss. Vi har ett separat konto enbart för våra barns aktiviteter. Varje månad sätter vi av 2200 kr, vilket täcker:
✔ Tränings- och medlemsavgifter
✔ Utrustning (a.k.a ”hjälp, barnet växer”)
✔ Tävlingar och cuper

Resultatet? När det är dags att köpa nya skydd behöver jag inte få panik, vrida på lönekontot eller plocka från sparbufferten. Pengarna finns där.

Så, hur gör du? Har du en plan för barnens aktiviteter eller känns det som att utrustningsinköp alltid kommer som en chock? Dela med mig – jag är nyfiken! 🏒💸

Jag kryper till korset – Budgeten höll inte!

Jag brukar säga att det går att hålla matkostnaderna nere. Att en familj på fyra personer visst kan äta gott och smart för 6000 kr i månaden. Att det bara handlar om att vara kreativ med det som finns till hands och lite planering.

Januari kom och sa: ”Hold my overpriced kaffe.” 

Slutnotan? 6900 kr. Jag kryper till korset. Jag misslyckades.

Men innan ni ropar ”HYCKLARE!” Vill jag bara säga – det är inte mitt fel. Eller jo kanske, men just nu skyller jag på min snart 14-årig hockeyspelare hemma som äter som om han laddar upp för en arktisk expedition varje dag. HAHAHA! Nej men alltså på riktigt:

Ingen kyl är säker. Inga rester blir kvar längre som de brukade och kvargen, ja den försvinner snabbare än jag hinner bära hem det.

Och vet ni vad som inte hjälper?
👉 Kaffepriset – snart en lyxprodukt.
👉 Allt annat – för priserna har skenat snabbare än ungen min hinner öppna kylen igen.

Så, vad gör vi nu?
Höjer budgeten… nej inte ännu. JAg tror att det kanske blev så avvikande för att jag inte har orkat planera i den utsträckning jag brukar.
Sätter hänglås på kylskåpet? JA kanske det…
Lägger in ansökan om matstipendium för idrottande tonåringar? Finns det något sånt?

Eller bara inser att det är svåra tider för oss alla, även för mig/oss som brukar klara att hålla sin matbudget.

Har du också fått chock när du sett matkontoutdraget i januari? Hur hanterar du det? Dela med mig – så kan vi gråta (eller skratta) ihop! 🛒💸

”Kvinnor halkar efter ekonomiskt redan i 20-årsåldern – Vad händer?”

Jag minns när jag fick min första lön. Känslan av att vara rik (lol, den varade i ungefär en vecka). Men det jag inte visste då var att jag redan låg ekonomiskt efter – bara för att jag var kvinna. Och jag är långt ifrån ensam.

En ny rapport från Jämställdhetsmyndigheten feb 2025 visar att kvinnor halkar efter ekonomiskt redan i 20-årsåldern – och nej, det handlar inte bara om löneskillnader. Faktorer som studieval, deltidsjobb, föräldraledighet och investeringar spelar en stor roll.

💰 Lönen: Redan vid första jobbet tjänar män i snitt mer än kvinnor. Så är det för att vi väljer sämre betalda jobb – eller har vi helt enkelt sämre lönegame?
📉 Investeringarna: Män börjar investera tidigare, medan kvinnor ofta sparar mer försiktigt. ”Trygg buffert först”, säger vi. ”All in i fonder”, säger männen. Gissa vems kapital växer snabbast?
🏠 Ekonomiska val: Kvinnor tar ofta större ansvar för familjens ekonomi men investerar mindre i sin egen framtid. Föräldraledighet, deltidsjobb och att prioritera familjens ekonomi framför sin egen påverkar mer än vi tror.

Jämställdhetsmyndighetens rapport visar att dessa skillnader inte bara påverkar plånboken nu – de påverkar också pensionen. Ju tidigare glappet börjar, desto större blir det längre fram.

Så vad kan vi göra åt det?

Det jag gör är att lära alla mina barn (inte bara döttrarna) om pengar redan i tidig ålder. Men det jag ska gör nu är att ta ett snack kring nedan punkter med mina döttrar:

✅ Förhandla lönen – från första jobbet! (Ja, det känns jobbigt att ställa krav. Nej, du ska inte låta bli.)
✅ Börja investera tidigt – även små summor gör skillnad!
✅ Välj karriärvägar med långsiktig lönsamhet i åtanke. (Men samtidigt för att hålla i längden se till att yrket du väljer inspirerar dig och gör dig glad varje dag)

Vad tror du är den största anledningen till att kvinnor halkar efter ekonomiskt? Har du själv upplevt det? Berätta i kommentarerna!

Var för är inte detta normalt!

Vi måste prata om en sak! Det är dags att normalisera att bara köpa den mat vi faktiskt behöver!

Det sjuka i att vi ser ett extrapris och plötsligt får för oss att vi tänker spara pengar genom att köpa mer än vi behöver. Som att vi vunnit någon sorts ekonomisk utmärkelse för att vi tog två paket vispgrädde för 56 kronor istället för ett för 29,95. ”Wow, jag sparade 3 kronor!” – sa ingen som hade full koll på sin ekonomi någonsin.

Men vet du vad som är ännu sjukare? Att vi antagligen kommer kasta den där extra grädden för att vi aldrig ens hade en plan för att använda den. Det är så vi hamnar i kylskåps-momentet där vi suckar över att ”vi har ingenting hemma”, samtidigt som vi stirrar på ett utgånget paket grädde och en halv burk tacosås från 2022.

Och butikerna vet detta. De har förstått våra svagheter och utnyttjar dem till max. ”3 för 99:-!”, ”Köp 2, spara 5 kr!”. Vi ser röda skyltar och tror att vi räddar vår ekonomi, men egentligen gör vi bara butiken en tjänst genom att öka deras omsättning och våra egna matsvinns-berg.

Det är dags att vi omprogrammerar oss själva. Att vi normaliserar att bara köpa det vi faktiskt behöver. För ärligt talat – om du bara skulle köpa en vispgrädde, vad skulle du kunna göra för de 26,50 du ”sparade” på att inte köpa en extra? Kanske en nästa veckas frukt? Kanske bättre bröd? Eller, vågar jag säga det, ett steg närmare att inte slänga pengar i soporna?

Så nästa gång du står framför en ”2 för 56:-”-skylt, fråga dig själv: Behöver jag verkligen två? Eller är det dags att bara köpa det jag faktiskt tänker använda?

Så vad tycker och tänker du i denna fråga?