Foto: Leif R Jansson / Scanpix

“NATO ger chansen att krympa eget försvar” skriker rubriken i ansiktet på mig när jag slösurfar runt på en nyhetssida på nätet där jag inte längre kan läsa artiklarna. Det tog inte alls lång tid att komma upp i de där 25 artiklarna som man får läsa gratis under en 30-dagarsperiod på Svenskan och så satt jag där och ville se vad en halvt utsuddad Per Altenberg hade skrivit bakom erbjudandet att börja betala för det som nyss var gratis…

Det fanns vänner som ställde upp och efter äskande på sociala medier så hade jag Altenbergs artikel i PDF-format i min mailbox. Rubriken hade gjort mig upprörd och när jag läste slutklämmen från den sympatiska liberalen Altenberg så kunde jag inte låta bli att känna mig träffad. “Finns invändningar mot de argument jag framhåller här? Möjligen, men då bör de framföras seriöst så att de kan granskas” slutar han nämligen. Som oseriös i nio fall av tio så börjar jag fundera på hur jag skall hudflänga Altenbergs argumentation på ett seriöst sätt. Efter två öl landar jag i att börja med att Altenberg inte håller ihop.

“NATO ger chansen att krympa eget försvar” och vad skulle vi i Sverige kunna krympa bort om vi nu skulle bli medlemmar i NATO? Flottan? Skall vi låta tyskar, polacker, balter och danskar ta hand om Östersjön åt oss, landet med den längsta kusten mot just Östersjön? Flygvapnet? Skall Sverige låta NATO:s Air Policing-enhet i Litauen ta hand om vårt luftförsvar – som de gjorde på långfredagsnatten? Armén? Skall norrmännen ur Kongens Garde rulla in över Morokulien närhelst det börjar hetta till i vår del av världen…? Sverige har krympt sina förmågor såpass – på havet, i luften, på marken – att varje lite krympning till gör att vårt försvar blir osynligt.

Ett medlemskap i NATO handlar faktiskt inte bara om att snylta på andra länders ansträngningar och förmågor när det kommer till försvar, utan att även kunna bidra med säkerhet för andra. I Altenbergs PR-text för ett NATO-medlemskap finns inget av det, inte ens mellan raderna. Allt handlar om vilka fördelar vi kan få av att gå med i NATO – inte vad Danmark, Norge eller Estland skulle kunna ha för glädje av oss som bundsförvanter. Sannolikt berörs den frågan inte alls då vi idag och minst tio år framåt inte kan vara till glädje för någon när det gäller säkerhet. Inte ens till glädje för oss själva…

Som lök på laxen så berättar Altenberg också att vi som NATO-medlemmar inte alls behöver vara lika solidariska med länder i vår omvärld som vi är idag. Kort sagt så behöver vi inte smöra för Uncle Sam i Afghanistan eller Libyen, utanför Somalias kust. Vi kan dra oss ur överallt, lämna över åt någon annan. Som NATO-medlemmar kommer vi ju att få hjälp ändå när eller om det skulle behövas. Som NATO-medlem i vår del av världen kan vi krympa vårt eget försvar, ägna oss åt “pooling and sharing” med det lilla som finns kvar för att låta andra betala för vår säkerhet. Vi kan dela utrustning och matriel med våra nya vänner tills den dagen kommer då båda eller alla kommer att vilja ha den fullt ut och ensam.

Altenberg säger sedan att ett NATO-medlemskap skulle göra det lättare för det svenska militärindustriella komplexet att hålla igen i sin iver att sälja vapen till länder som Saudiarabien med flera. Det är bara det att en stor majoritet av vårt militärindustriella komplex idag ägs av andra NATO-länder på ett eller annat sätt – länder som det militärindustriella komplexet kan flytta till utan större problem. Altenberg motiverar ett NATO-medlemskap med att vår “vapenindustri skulle grusas sönder”. Ett argument som trots sin högst sannolika attraktionskraft på de mest NATO-skeptiska stollarna i MP och V skulle få de i S som möjligtvis skulle kunna tänka sig att svänga om NATO att aldrig mer tänka tanken igen.

Sverige är redan idag beroende av andra länder för att kunna känna oss säkra. Sannolikt är ett medlemskap i NATO ett nödvändigt ont i framtiden. Men skall vi med i NATO så skall vi in i organisationen som ett land som när säkerhet, inte tär. Som Nordens största land måste vi kunna leverera mer än vi kan idag. Mycket mer. Vi måste kunna erbjuda våra grannar en ännu större trygghet  med oss som bundsförvanter än en inbyggd otrygghet med ett land som inte vill, kan eller tänker ta ansvar för vår egen eller andras säkerhet. Ett NATO-medlemskap kommer att kosta mer för Borg, men inte mer än det redan nu skulle behöva kosta för att någon skall kunna börja ta oss på allvar igen på den säkerhetspolitiska scenen.

Om Sverige skall med i NATO måste vi hux-flux och abrakadabra börja tänka tvärtom mot hur vi tänker idag, tvärtom mot hur Altenberg skriver. Skall vi med i NATO kan vi inte krympa någonting mer. Krymper vi mer så finns vi inte längre. Ett särintresse upphör att vara intressant för någon…

Länkar: SvD, SvD, SvD,
Bloggar:
Gilla gärna den här bloggen på Facebook. Tack!

Foto: Pappersupplagan av Nerikes Allehanda 15 maj 2012.

“Det finns inget personligt hos mannen. Håkan Juholt var ju en person som… som… som… Jag tyckte inte om hans politik men jag tyckte om honom för han var levande. Det gick att ta på honom. Jag förstod hur han tänkte och jag förstod hur han kände. Men Stefan Löfven är… Det är noll, i det avseendet. 

Jag tror att vi klarar valet, det tror jag. Också mycket beroende på att sossarna är väldigt dåliga. De får inte till det. Det är en djupt splittrad opposition som inte har lika kul som oss, som inte trivs med varandra. Och det beror på – tycker jag – att det är en svag personuppsättning med den kanske svagaste socialdemokratiska politikern i spetsen, Stefan Löfven. En väldigt tunn politiker. Utan någon särskild erfarenhet, utan har levt ett helt liv i facklig-politiska strider. Aldrig haft att ta ansvar för något – mer än några buttra metallare – i något sammanhang. De är inte statsministerfähiga personer, och det tror jag kommer att märkas vartefter tiden går. Jag tror det talar till vår fördel, det tror jag. 

Jag tycker att det är otäckt. Jag tycker att politik måste bygga på ett engagemang. Det måste finnas en människa. Det måste finnas en nerv. Det måste finnas värme. Jag saknar allt hos honom – Löfven…”  Sannolikt utdrag ur Ordförande Persson – uppföljaren.

Nerikes Allehanda låter oss i sin pappersupplaga veta att Kent Persson avser kandidera till Riksdagen 2014. Dessutom släpper de bomben att Kent trots sin kandidatur räknar med att sitta kvar som partiordförande. Sensationella uppgifter för oss som redan igår och hela dagen idag har funderat mycket och länge över när tronskiftet i de nya Moderaterna skall äga rum.

Har det redan ägt rum? Är Kent Persson ordförande Persson? Sitter Reinfeldt bara där för att ge Kent utrymme att växa in i rollen. En verklighet som kommer i dagen genom en freudiansk felsägning inför en lokalreporter i Örebro.

“Jag märker en annan sak också, och jag är naturligtvis gynnad av att Jämtin är så jävla dålig, va… Och det är klart att jag undrar vart hon ska ta vägen, tjejen. Jag undrar vad hon ska göra. Lite synd. Det är synd om henne, faktiskt, tycker jag. Det är synd om henne, som man träffar henne. Man kan ju gå till sig själv, vi är ju nästan lika gamla, och nu ser hon framför sig en situation där hon inte kommer tillbaka som minister,  valvinnare – det ser hon framför sig. Men samtidigt, det går vidare, och det var inte riktigt det här hon har tänkt sig, att sitta där och träta med Veronica Palm och Omar Mustafas jurist och gänget. Utan det var nånting annat. Det är svårt för henne…” – Trovärdigt utdrag ur Ordförande Persson – uppföljaren.

Länkar:
Bloggar:
Gilla gärna den här bloggen på Facebook. Tack!