Foto: Zarah Jonsson / Scanpix

Under ett år kostar det som skall föreställa ett försvar av Sverige drygt 42 miljarder kronor, i runda slängar 808 miljoner av skattebetalarnas kronor varje vecka. För det får vi något som skall föreställa ett försvar som enligt vår uppriktiga men överoptimistiska överbefälhavare Sverker Göransson kan hålla ut i en vecka, på en plats i Sverige. Kommer den lede fi på att luftlandsätta runt huvudstaden samtidigt som hen landstiger på Gotland så är det kört. Då gäller inte den där veckan, om man inte bestämmer sig för att överge gutarna redan i förväg…

Skall Sverige kunna försvaras längre än en vecka så krävs det hjälp utifrån, från några som kanske är upptagna på annat håll eller av andra som tycker att alliansfri och neutral betyder just det – att man får klara sig själva när det blåser upp till orkan. Sverige är inte på något sätt garanterade hjälp av någon annan, inte inom en vecka och kanske inte ens överhuvudtaget så som vi har skrivit våra egna spelregler. Försvaret av Sverige är Sveriges ansvar. Det är den vägen vi har valt, och som vi ser ut att välja alldeles oavsett vad vi lovar i våra solidaritetsförklaringar – förklaringar som inget av grannländerna behagat att kopiera.

Vad händer med den där veckan som vi kan hålla ut ifall vi har skickat iväg några bataljoner ur armén till ett grannland för att visa vår solidaritet när det helt plötsligt blir vi som behöver omvärldens solidaritet? Hur många dagar försvinner på den där veckan då? Handlar det då om att Sverige kan hålla ut såpass länge att omvärlden hinner förstå vad som händer? Hinner någon vänlig, solidarisk vänskapligt sinnad nation hjälpa oss – utan ett uns av planeringsarbete, utan någon genomtänkt strategi, utan baser eller förråd i Sverige?

Idag finns inget omedelbart hot mot Sverige, men alla förstå-sig-påare när det kommer till säkerhetspolitik tycks vara rörande överens med mig om Rysslands utveckling. Det finns bara ett land i vår närhet som skulle kunna bli ett hot mot Sverige eller mot något av de länder som vi lovat att vara solidariska med, och det är Putins Ryssland. Ryssland rustar. Ryssland moderniserar. Ryssland har ambitionen att bli den där stormakten som Sovjetunionen en gång var, med sin intressesfär som inkluderar våra grannländer i Baltikum.

Idag finns inget hot, men hotbilderna kan och kommer att förändras bra mycket snabbare än vi i Sverige hinner reagera. Sverige som nation har dessutom förärats med den mest naiva, ansvarslösa och önskedrömmande kadern av försvarspolitiker som finns i världen, där den eviga freden råder och inget elände någonsin, någonstans eller någon gång kan drabba oss…

ÖB säger att Sverige kan försvaras  i en vecka, men det gäller inte idag eller ens nästa vecka. Sverige har ett insatsförsvar där vakanserna i personalrullorna gör att insatserna ligger månader bort. Sverige har ett insatsförsvar där artilleriet är två prov-pjäser och där luftvärnet bara kan skjuta när vädret är bra. År 2012 var det sällan bra väder, det regnade mer än någonsin. Sverige har ett insatsförsvar där flottan inte kan försvara sig mot flyganfall och där ett halverat flygvapen är en satsning. ÖB säger att Sverige kan försvaras i en vecka, men då är den gode Sverker extremt optimistisk – eller så tror han att det är vår andra arvsfiende som kommer att jävlas med oss. Danskjävlarna alltså. Mot dansken kan vi nog hålla ut en vecka.

På en vecka hinner den nyöppnade mjölken att härskna, det nyinköpta äpplet att ruttna och Skogaholmslimpan att mögla. På en vecka hinner det svenska försvaret bryta samman om ingen hjälper oss hjälplösa. Det är det vi får för 42 miljarder om året, 808 miljoner kronor i veckan och med våra försvarspolitikers beslut. Det är sannerligen vettlöst och vansinnigt, men det har varit den svenska försvarpolitikens signum i decennier – och inte blev det bättre när sossarna byttes mot borgare. Det gör ont. Riktigt ont…

Länkar: SvD, SvD, AB,
Bloggar: GN, NS, WW,