Titta riktigt noga på bilden här ovanför. Vad ser du?

1. En glad liten familj med gitarr? Kanske får du lite nostalgiska 70-talsvibbar? Det är ganska troligt att du får ett litet leende på läpparna.

2. Eller tycker du kanske att bilden föreställer ondskans ansikte? Det som förebådar världens undergång, doom and gloom och allt det där?

Jag kan avslöja att bilden föreställer SvDs ledarskribent Sanna Rayman och hennes familj. Jag tycker att det är en himla rar bild som gör mig glad, så jag väljer alternativ 1. Om du har valt alternativ 2, så betyder det med största sannolikhet att du arbetar som lobbyist för upphovsrättsindustrin.

Nu kanske ni undrar hur man kan läsa in ondskans ansikte i denna trevliga lilla familjebild. Kanske blir det lättare att förstå det resonemanget om jag berättar att dessa fryntliga och glada människor är misstänkta upphovsrättsbrottslingar? Kanske hjälper det om jag berättar att de med berått mod angripit stackars Mikael Wiehe och inte ens har vett att skämmas över det?

Sanna Rayman och hennes familj har nämligen gjort en liten parodi av en av Wiehes låtar som de kallade ”Sång till en sluss” som ett inlägg i den hetsiga debatten om Slussen i Stockholm. För att förstärka det parodiska draget kallade de sig ”Sanna Plong Rayman and The Inslag Santesson Orchestra” när de lade upp parodin på YouTube.

Just här förvandlades de till glada amatörer till förhärdade brottslingar. Det upplyste Wiehes manager Anders Larsson på United Stage Artist dem om. Rayman och hennes familj är dock inte av det slag som lägger sig på rygg så snart upphovsrättsindustrin skramlar lite med sina vapen. De står på sig och det ska bli spännande till slut hamnar. Redan nu kan jag ju konstatera att Wiehes manager mest sett till att många fler hittat parodin. Det känns ju kontraproduktivt ur hans synvikel.

Ta en titt på den där bilden igen. Upphovsrättsindustrin har faktiskt lite rätt. Det kanske inte är ondskans ansikte, men det är faktiskt så där de allra flesta förhärdade upphovsrättsbrottslingar ser ut. De är vanliga hyggliga människor som aldrig haft några problem med rättvisan. Det är människor som gillar kultur och som, precis som miljoner andra, vill dela med sig av den på olika sätt. Det är, framför allt, människor som inte utgör någon fara för någon. Det är människor som bär fram kulturen och håller den vid liv.

Är det då bara jag som tycker att det är liiite märkligt att vi har flera specialåklagare och en taskforce om femton specialutbildade poliser som har till uppgift att komma tillrätta med dessa hemska människor? Och är det inte liiite märkligt att man mobiliserar så mycket kraft och energi i att rädda kultur på topplistorna när vi fullkomligt skiter i att skydda våra fullkomligt unika fornminnen?

Fundera på det medan ni avnjuter det hemska påstådda upphovsrättsbrottet här: ”En sång till en sluss”.

Slutligen önskar jag familjen Rayman/Santesson en riktigt trevlig jul och hoppas att ni kan glömma Wiehes något rabiate manager i några dagar och bara njuta av god mat, trevliga vänner och roliga julklappar.

Jag finns dessutom på min privata blogg och på Twitter, Google+, Facebook och YouTube.