Vissa förslag är egentligen för konstiga för att kommentera, men jag kan inte låta bli (trots att jag nästan tror att det hela är en tidningsanka).

I Gislaved vill man byta titel på brandmännen. Från det traditionella brandman, till… handläggare. Förevändningen sägs vara en avmaskulinisering av yrket.

Inget i sak kommer dock förändras. Kraven kommer fortsatt vara desamma, yrkesuppgifterna likaså. Det stora merparten av alla brandmän kommer således även fortsatt att vara män. Fast med en annan titel, som ingen troligtvis kommer att använda.

Vad är nyttan?

I Katrineholms kommun ligger ett av Sveriges största gods, Ericsbergs slott. Det är formellt sett inget slott (eftersom någon kunglighet aldrig har ägt det) men dess arkitektur och storlek gör det svårt att endast tänka på som herrgård. Mangårdsbyggnaden är en imponerande barockskapelse och ytmässigt (har jag för mig) har bara Harg i Uppland en större areal.

I dag var det den traditionsenliga gudstjänsten i gårdskapellet samtidigt som man slog upp portarna för det nya caféet. Fullsatt var bara förnamnet. I vanliga fall kommer man inte in i kapellet men parken och caféet är väl värda ett besök.

Det vore synd att säga att jag samlar på äldre saker som har med Högerpartiet att göra (jag har alldeles för få saker nämligen). Däremot tycker jag att det är ganska roligt att köpa på mig objekt när tillfälle ges.

Eller ja, jag samlar ganska aktivt på pins med anknytning till Allmänna Valmansförbundet, Högerpartiet, SNU (innan 1934) och Ungsvenskarna men andra saker har jag inte så mycket av. Några böcker och några skrifter bara.

Gårdagens brev, innehållande två köp från Tradera, var därför ett välkommet tillskott till den mer allmänna samlingen. Särskilt roligt var fokuset på Stockholm kommunfullmäktige.

I går medverkade jag i Radio Sörmland i en diskussion om Kungens födelsedag och Drottning Beatrix abdikation. Ni kan lyssna här. Jag kommer in ca 15 minuter in i programmet.

Glad Valborg, och ett fyrfaldigt leve för hans majestät Konungen!

Island är ett litet land. Vill man göra en valmässig jämförelse med Sverige så är det mest rättvisande att konstatera att Islands nationella val motsvarar lokalvalet i Göteborg. På ett ungefär i alla fall, om man ser till antalet röstberättigade. Islands parlament Alltinget består av 68 platser, vilket även kan jämföras med kommunfullmäktige i Stockholm stad som har 101. Sannolikheten för att man som isländare känner en Alltingsledamot känns därför väldigt högt. Det gör onekligen att närheten till “makten” är stor på Island. I alla fall teoretiskt.

Hur som helst: Grattis Island som i helgen röstade bort den rödgröna majoriteten till förmån för den borgerliga oppositionen. Se till att hålla ordning på ekonomin den här gången.

Mellan åren 1997 och 1999 gav Konservativa sällskapet ut tidskriften Contextus. Där medverkade personer som Stefan Olsson (i dag chef på tankesmedjan Frivärld), Hans Stigsson (i dag på Norrköpings tidningar), Fredrik Haage (i dag talskrivare åt Göran Hägglund och Hans Wallmark (i dag moderat riksdagsledamot) med flera.

Sedan några år tillbaka, tack vare Konservativt Forum, finns de artiklar som publicerades i Contextus i digital form på nätet. Jag rekommenderar att den som är intresserad av den svenska konservativa debatten i slutet av 90-talet går in och tar sig en titt.

“Man kan lätt backa hem, bland sina vänner. Men då blir man inte så relevant för samhällsutvecklingen. Då kanske det handlar mera om ”hamnar jag i himlen?””

Så svarar ärkebiskop Anders Wejryd på frågan om hur han ser på den interna opinion som vill att Svenska kyrkan ska prata mer om Jesus.

“Hamnar jag i himlen” verkar alltså vara en icke-relevant fråga för ärkebiskopen i Sveriges största kristna samfund. I stället vill han att “kyrkans politiska engagemang utgår från ”att vi har Jesus som vår stora förebild och försonare”.” Det med motiveringen att Svenska kyrkan annars lika gärna kan vara kommunal, “eller en välgörenhetsorganisation”.

Som jag ser det så finns det mycket som tyder på att man redan i dag, åtminstone utåt från ledningsnivå, fungerar som en välgörenhetsorganisation. Av oro för att stöta sig med “moderna” och sökande människor tonas det kristna budskapet ner. Allt som oftast till förmån för ett allmännreligiöst och på sin höjd halvandligt budskap. Man erbjuder stöd och tröst men inget svar på frågan om varför.

Mot den bakgrunden är det förståeligt att Wejryd ser frågan om huruvida vi hamnar i himlen eller inte som en småsak.

I dag slog Sara Skyttedal huvudet på spiken angående de senaste veckornas debatt om e-röstning (även om hon går lite väl hårt åt mina partikamrater). Självklart är inte ett högre valdeltagande i sig politikens högsta mål. Hellre då att väljarna gör genomtänkta och välinformerade val på valdagen (eller ännu hellre känner att de inte behöver rösta för att politiken inte påverkar deras liv negativt).

Precis som miljöpartisten i vallagskommittén påpekar så finns det dessutom flera demokratiska risker med att inför e-röstning. Jag hoppas därför att det förslaget stoppas i malpåse i glöms bort.

Val är för viktiga för att experimentera med.

“Även ur ett mer generellt perspektiv kan man fundera över om det inte borde stå var och en fritt att förfoga över sina tillgångar, inte bara under livstiden utan också efter livets slut. Är det verkligen rimligt att vuxna barn har rätt att kräva att få ärva sina föräldrar?”

Det skriver familjerättsjuristen Susanne Forsman på Brännpunkt i dag. Och hon har så klart helt rätt i det.

Jag personligen tycker att det var oturligt att frågan om laglottens vara försvann ur Centerpartiets idéprogram. Jag hade gärna sett att det fanns en kraft som verkade för dess reformering.

Jag ser framför mig ett system där avsaknad av testamente gör att reglerna om laglott träder in, men att alla har full förfoganderätt över sina tillgångar genom testamente, om man så vill.

Då tror jag att många av de situationer som Susanne Forsman redogör för i sin debattartikel skulle lösa sig av sig själva, utan inblandning av ytterligare regelverk.