hittade lite Bilder från min semester… har festat och solat, bränt mig som FAN, grävt en grop, grinat lite (ni vet jag och årsdagar…) vinat, (älskar gubben i bakgrunden på stage bar??? årets bild…tack robbie lauler för magnifikt foto!) läst …bokat män och glidit i cadillac och tränat varje dag. varit med människor som jag gillar bara. så jävla skönt. och på söndag ska jag träffa min pappa för första gången på flera månader.

Postat av: Ce
Quetzala, hjälp!!! Är hopplöst kär i en upptagen man (med halvstora barn). Du har ju erfarenhet av detta. Hur fan gjorde du för att han skulle bli din? Hur får man honom att förstå att han ska välja MIG? Att livet är för kort för att leva kvar i en död relation… Vi har setts sedan i höstas i varierande intensitet och han har uttryckt att han vill vara med mig, men aldrig att han ska lämna. Han har liksom hela sin existens investerad i familjen och att lämna dem skulle förmodligen gå emot allt han trott på och kämpat för, huset, det gemensamma umgänget, barnen…. Samtidigt är han kär i mig. Detta är förstås något han grubblat mycket på och han säger att han mår dåligt över det. Nu känns det som att han undviker kontakt för att glömma mig och jag får panik vid tanken på att vi aldrig ska ses igen! Även om det kanske vore det bästa…. Dela med dig av din erfarenhet i ämnet äru snäll, tack!
2012-05-21 @ 18:18:18

Svar: Hej Ce!! Om hur det var att leva med en kille som redan hade barn har jag skrivit om här en del. Nu till dina frågor… Alltså jag gjorde inget särskilt för att han skulle bli min, för jag ville aldrig äga honom eller ha honom…bara vara med honom och leva mitt liv med honom…och vi var redan varandras på något sätt.

Jag var så jävla jävla kär, jag var helt tagen på sängen av det, och det var han också och hur mycket vi än försökte kämpa emot det så var det omöjligt.

Men det jag ”gjorde” var att vara trygg och säker på min relation till honom. När han vacklade eller tvekade så intygade jag honom att jag alltid kommer att stanna där och finnas där.

Oavsett vad han sa eller gjorde, villa idiotiska ursäkter han än kom med så var jag konsekvent i min trygghet och övertygelse om att vi skulle fixa det tillsammans.

Aldrig arg eller ställde några orimliga krav, det är inte läge att spela spel eller ”testa sig fram” i en sån relation, som man kanske annars omedvetet eller medvetet skulle göra. Det var inte alls enkelt för oss att ta beslutet att ta steget (han lämnade sin långa relation och jag min) och även fast vi ändå ”bara” hade fem år tillsammans så var det så oerhört värt det.

Han ångrade sig flera gånger, och jag också, vacklade, var osäkra på oss själva, på den andra, på allting men vi ville alltid samma sak – vara med varandra hela tiden, och vi fick helt enkelt påminna oss själva om vad som var målet.

Det handlar nog inte så mycket om att han ska välja DIG utan att han ska våga leva det lev han faktiskt innerst inne vill leva, och framförallt förstå att han inte alls väljer bort sina barn genom att vilja det livet. Tvärtom så mår ju de flesta barn bättre av att vara med folk som älskar varandra och inte växa upp med en mamma och pappa som slutat att älska varandra för länge sedan.

Ja det var väl det hela. Var trygg. Kärleksfull. Konsekvent. Ärlig. Lugn. Och det krävs oerhört mycket förståelse från din sida också…

okej alla!! här är den nya masken, den enda du behöver typ!!

du behöver:

aspirin (finns på apoteket för typ 60 spänn)
askorbinsyra (finns på mataffären vid kryddorna för 12 kr)
ekologisk youghurt med ”vanlig” fetthalt (Ej fettsnål!)
flytande honung
kokat vatten (typ två droppar)

gör så här:
ta en karta aspirintabletter och lägg alla tabletter i ett glas. ta några PYTTESMÅ droppar kokat vatten, typ skvätt bara ner så tabletterna löses upp. Häll på 1-2 matskedar askorbinsyra. ta i lite mer vatten om det ser trist ut. Häll över 2 teskedar flytande honung.
Skaka om youghurten ordentligt så att det inte blir för ”vattnigt”. Häll på lite youghurt, kanske en centimeter i glaset. Rör om lite. Täck glaset med folie. Ställ in i kylen. Använd efter någon timme. Förvara i kylen och använd upp inom 10 dagar helst.

Gjorde den här masken ovan, hade den i 30-40 minuter, skrubbade in allt och sköljde bort. När huden fortfarande var fuktig masserade jag in mandelolja och sedan Dermalogicas multivitamin mask över det. årets bästa!

Nu ska jag sticka och träna och bränna 2000 kalorier och sen var med i nöjesguidens podcast men är tillbaka sen och svarar på frågor om män med barn och c-vitamin serum och ögonfransar

xoxo

för flera månader sedan var jag gäst i fantastiska Bianca Meyers radioshow ”martyrpodden” och vi pratar om (olycklig) kärlek och sorg och offerkoftor och skilsmässobaren på riche och raggningstips och gert van der graaf.

detta e jag i ett nötskal: har liksom hunnit göra slut m killen ja va ihop med då?? snabba puckar. men nu är det uppe/ute så lyssna HÄR!!

underbar middag och vinhäng på riche med margret, parisa, magges mamma o parisas mamma. så jävla starka och fina kvinnor allihopa. + jag ÄLSKAR att träffa mina vänners föräldrar och fråga dem allt om hur deras döttrar/söner var som barn. blir alldeles tårögd av det?? är även i en känslig period ni vet. börjat grina på gymmet nästan varje dag. en gång av en intervju med angelina jolie i marie claire???? och sen i friskis o svettis-tidningen om en tjej som blev av med sitt ben i en olycka :CCC

iaf sen valsade jag och magge vidare i natten. det var lilla baren, det va r f12…att magge försökte få mig att dansa??? kommer aldrig hända. men va tyvärr så mycket snygga killar ute så va tvungen att åka hem. man kämpar på…….

är så sjukt har kommit igång med träningen som fan igen. förr va jag alltid på gymmet. sen träffa jag en man och då sket jag i gymmet och åkte alltid ut på landet och drack rödvin och läste manus istället. stackars kroppen blev fet och ful och totalt deprimerad o den enda träningen ja hade va typ ligga.

men nu har jag lite semester så passar på att ta hand om min stackars kropp lite. tänk att man i flera månader varit så elak mot den?? de e fester de e män d e dryck de e sömntabletter d e uppåt de e neråt. nej det går inte.

iaf. älskar att vara LÄNGE på gymmet men hatar att svettas. bränner nu 1000 kalorier om dagen och kör bara konditionsträning. cyklar, crosstrainer eller stället löpbandet på incline 6 och powerwalkar i uppförsbacke i 90 minuter eller mer. bästa träningen för mig.

äter en ny diet oxå som är för livet och ingen fluga. superbra e den. till frukost äter man ett äpple och dricker c-vitamin. till lunch kött/sallad/fisk whatever och till middag valfri viktväktarsoppa.

när jag tränar så tar jag 2 koffeintabletter innan träningen och så äter jag lite mer, har typ jordnötssmör på äpplet och tar en gainomax efteråt. kläderna sitter redan lite lösare o jag känner mig supertoppform och det har bara gått en vecka!!

trycker i mig massor av vitaminer oxå. lysine, e vitamin, hårkontroll, biotin och c-vitamin. gör inte det så mkt för att gå ner i vikt (vill tappa kanske 5 kilo men det får ta tid..) utan mer för att huvvet inte ska bli galet igen. ja det var väl det.

kämpar på på cykeln.

jag klarar mig inte utan de här! krämen från Perricone MD är magisk…precis som Nars monoi de tahiti-olja och phille b:s tryffelhårinpackning!

älskar det här lacket från american apparel. det e superneon men det fastnar inte på bild fan.

Tiden går långsamt och trögt. Många dagar känns det som att den inte går alls. Men så här i efterhand så ser jag ju att den har gått. Alla båtarna är nere i vattnet igen. Regnen är varma igen. Luften är precis som luften var då och det håller på att göra mig helt galen.
Fortfarande, så här långt tid efteråt, trots att allt har dött, så påminner allt om det som varit och det är vårens fel. Jag hatar den. Jag längtar till vintern.

Jag har jobbat hårt för att göra avståndet längre. Avståndet från dig, avståndet från mig själv och avståndet från den du gjorde mig till. Öka öka öka hela tiden. Fyllt all tid med saker. Med ingenting.

En annan dag…Jag ser dig komma längs vägen. Du har handlat. Jag står i trädgården. Har rensat ogräs och kämpat med den jäva gräsklipparen. Mina ben är dammiga. Du har blivit solbränd på bara en vecka. Det måste vara den första riktigt varma dagen. Du har din löjliga hatt så du inte ska få solsting. Vi kysser varandra.

Jag skrev ett brev till dig sen.

Det gör så ont, känns nästan overkligt. Men det är som du säger, att vi – inte kan lura någon längre.
Jag har fortfarande så fruktansvärt ont efter allt som hände förra året, jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för allt det.
Ett tag efter det var jag helt slut och jag tyckte att du borde ha gjort nåt, stoppat mig, du vet.
Men jag kan inte lägga det på någon annan. Det var mitt egna beslut från första början.
Den människa jag var innan allt det hände är som helt utplånad och den tiden innan känns så avlägsen och så långt borta och kommer aldrig någonsin komma igen.
Något försvann i mig då och det är en bit av mig som alltid kommer vara som död materia.
Jag kan se en bild på mig från typ 2 år tillbaka, innan allt det här och tänka hur kunde det bli så fel, hur kunde det det, vad hände egentligen?
Jag vet fortfarande inte.
Jag kan inte leva med att du vet det, att vakna med dig varje morgon och att du vet det och att vi ändå låtsats som ingenting har hänt.
Och jag är inte samma människa som du blev kär i en gång.
Det har hänt så mycket på vägen som saboterat det fina vi en gång hade och kämpade för och byggde upp.
Det är bara så att till slut blir allting så förstört så ingenting kan växa där igen, ingenting, varken nåt fint eller fult.
Som salt jord. Inget kan någonsin leva eller dö på den där platsen.
Jag hoppas iallafall att du aldrig kommer ångra vår tid. Jag kommer aldrig att göra det.
Du är fantastisk och jag kommer alltid att älska dig.

Och du svarade.

Det här var det sorgligaste jag någonsin har läst. Ringer dig nu.