Pischa Strindstedt är tränaren bakom konceptet och träningsstudion”Wörkout” som både Paula och Annica Englund tränar tillsammans med.
Igår avslöjade hon att hon är den nya tränaren i den kommande säsongen av ”Biggest Loser” och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det.
Jag har alltid tyckt att Pischas inställning till kost och framförallt träning känts sund, och Biggest Loser är så långt ifrån det som man kan komma.
Olga Rönnberg som tidigare haft Pischas roll som en av två tränare i programmet har kritiserat programmet på Facebook och det verkar vara fler personer som gått upp praktiskt taget all vikt igen efter programmets slut än de som lyckats bibehålla sina resultat eller någonting i närheten av det i alla fall.

Deltagaren Michael Sjögren slutade tvåa i finalen 2012 med en viktminskning på hela 71 kg men gick upp hela 15 kilo veckan efter och har sedan dess gått upp till att slutligen landa på sin originalvikt. Han är nu tillbaka på slottet tillsammans med Bartosz Komenda, som vann hemmapriset i 2014 års säsong.
Jag förstår inte hur man kan utsätta sin kropp för det här en gång till. Fler och fler människor som deltagit i programmet världen över vittnar om hur förstörda deras kroppar blivit av att träna så mycket och äta så lite.

Det är nog därför känner jag mig en smula besviken över att Pischa tackat ja till programmet då jag alltid tyckt att hennes inställning till träning och kost känts sund och Biggest Loser är inget av det.
Kanske är det en chans för henne att synas och få ut sitt varumärke men jag kan inte låta bli att undra om det här verkligen kommer vara till hennes fördel.
Det spelar ingen roll hur mycket sunt tänk hon försöker få in i sitt sätt att träna deltagarna. Det är och förblir en tävling i viktnedgång som ska visas på tv och då förväntar sig tittarna något mer än några hekton här och där.

Vi jobbar med chock-tv. Vi vill få sjuka före- och efterbilder, sa tränaren Michael Hollsten förra året till tidningen Hänt, och det är klart det är så.
Det blir bra tv men på bekostnad av deltagarna.

 

Kanske borde kommentera att mina bikini bilder är inte direkt sån vanlig bild där man suger in magen och låtsas som att jag har perfekta kroppen och perfekta livet. Inte mycket att säga om det frutom jag har inget behov att visa ett overkligt liv! Hoppas att ni hoppar på det tåget med mig och börja göra ett samhälle som är äkte, kärleksfull, och ärlig.//Penny

Det var exakt det jag tänkte när jag såg Pennys bilder på hennes blogg men ännu inte hade kommit till hennes text. 
Visst är det märkligt att man reagerar och nästan blir överraskad av att se bilder på en ung kvinna i bikini som är avslappnad och mänsklig?
Det är märkligt att det är detta som är ovanligt att se på sociala medier trots att det är så där de allra flesta av oss ser ut när vi sitter ner.

Det gjorde mig i alla fall jäkligt glad att se och jag hoppas att fler vågar vara avslappnade och mer äkta på sociala medier för det behövs!
Heja Penny!!!

Varför ska man få en present för att man har fött ett barn? För att man har varit “duktig”? För att det har gjort “ont”? För att man har burit på ett eller flera barn i nio månader? Förlåt, men är inte allt det där en present i sig?

Jag minns att bland det första jag sa till Manuel när jag hade fött Chloe var, fan, vad synd att du aldrig kommer att få uppleva den här känslan. Det var min allra första tanke. Jag ville ge honom en present, jag ville ge honom upplevelsen i present på något sätt. Jag kände att jag hade fått den finaste upplevelsen någonsin och den känslan hade igen present i hela världen kunnat toppa.

Nej, jag tycker att det är ett väldigt märkligt och ytligt påhitt och jag hoppas verkligen att det här inte blir något som kommer att höra till vanligheterna i Sverige.//Claudia Galli Concha

Claudia verkar inte riktigt vara inne på samma spår som systrarna Bring/Töregren som belönades med varsin Chanelväska i pushpresent från barnens pappor.
Jag kan lite tycka att om vi nu ska ha pushpresenter så ska de i så fall vara i proportion till prestation.

Alexandras bebis stack ut huvudet hela 60 dagar för tidigt vilket betyder att hon slapp både de där sista jobbiga veckorna som gravid då jag förstår att man kan drabbas av både kramper, sömnbrist och läckande urinblåsa.
Hon slapp även att trycka ut en bebis modell större som legat och göttat sig en hel vecka extra i magen som den lilla kusinen gjorde. Alexandras bebis känns mer som om den ”slank ut” likt en av de där stockarna man sitter i när man åker Flumride på Liseberg.
Med det i åtanke så borde Victoria fått en betydligt större Gucciväska än Alexandra, eller hur?

Jag såg ett klipp häromdagen på en barnmorska som förlöste sitt eget barn via kejsarsnitt. (Var beredd på att videon är ganska kladdig om du klickar på länken.)
Hur många Gucciväskor borde hon få? Minst en fyra, fem stycken tycker jag…

Så vad tror ni?
Är pushpresenterna här för att stanna på samma sätt som baby showers?
Och hur känns det egentligen då att det blir lite av en klassfråga med pushpresenter?
Så här skriver Claudia om det:

För det handlar ju också om klass och ekonomi och det gör det hela ännu mer märkligt, en kvinna i en familj med bra ekonomi får en fin ring eller en handväska samtidigt som kvinnan som lever i en annan ekonomisk situation ska få vadå? Nej fy…Lika lön för samma arbete tänker jag på något sätt.//Claudia

Jag kan inte ens föreställa mig hur det är att föda barn då jag bär på en genuin förlossningsrädsla trots att det aldrig ens varit aktuellt för mig så givetvis är jag inte allvarlig när jag värderar förlossningar i Gucciväskor.
Ni är hjältar, varenda en av er som fött barn.
No more, mo less!

När jag behöver äta morfin så blir det totalt stopp i magen.
Borde inte det kvalificera mig för i alla fall en nyckelring från Gucci?