En lite annorlunda present kanske?

[YouPlaySinglePlayer video=”1411,1847,281845″ ap mute yot ]

I avsnitt 5 av Wahlgrens Värld så berättar Bianca Ingrosso om en present hon givit till sin bonusmamma – Åsa Ingrosso.
Nämligen att hon ska få  inreda hela Biancas nya lägenhet – någonting som Bianca själv tycker är – inte bara en rimlig utan även en – kanonpresent.
Om det även ingår ett arvode i presenten framgår tyvärr inte av klippet.

Är det en rimlig present?
Om du frågar Monica Geller så är svaret JA!
Det är nämligen vad hon fick av Rachel i ”The One on the Last Night” S06E06 av Vänner, att packa Rachels rum inför flytten när hon och Chandler skulle bli sambos.

Jag menar, alla uppskattar vi olika saker här i livet… 😉
En present som jag skulle bli löjligt upphetsad av skulle vara en sådan där monster-dammsugare med kraft att suga upp ett parkettgolv. LOVES IT!
Jag ÄLSKAR nämligen att dammsuga, men för någon annan skulle det vara rena döden att få som present.

Vad tycker ni?
Är Biancas present rimlig, bra eller rent knäpp?

Hör Bianca motivera sin present i videoklippet här ovan.

Orosanmälningar för Katrins balkong-bestraffning

Kanske är det detta ansikte sonen ser genom rutan i altandörren?

Ni var många som reagerade på Katrin uppfostringmetod somgick ut på att stänga ute sitt yngsta barn på balkongen när han skrek.
HÄR kan du läsa det inlägget.
Nu berättar Katrin i sin podd att det inkommit orosanmälningar mot henne, och det måste ju rimligtvis handla om det här, tror ni inte?
Katrin tar dock det hela med en klackspark och mer eller mindre välkomnar ett besök från socialen då hon vet att hon är en bra mamma.

Jag menar, hon stänger ju inte ute sin son på vintern, utan bara vid sådant väder att när han inte riskerar att drabbas av kallbrand i de små fossingarna,
Phew!! Skönt att höra, för att låta honom pulsa omkring i snö på balkongen som bestraffning, DET vore ju  att gå över gränsen… :;-)

Hur hon gör vid regn har hon fortfarande inte avslöjat, men jag vänt spänt.

Elena Belle vill beställa en dotter från en surrogat

 


Med tanke på hur mycket Elena Belle/Natacha Peyre hatade sin kropp under graviditeten, och så tidigt som i vecka 13,  så är jag inte direkt förvånad att hon inte vill bära ett barn till och riskera sin kropps utseende.
Till skillnad från Sverige så tillåter USA att man använder sig av en surrogat så det är inga konstigheter där.

Svaret man ofta får när man frågar folk om vilket kön den kommande bebis har är följande:

Tjej eller kille spelar ingen roll, så länge bebisen är frisk.

En frisk verkar inte vara tillräckligt för Elena och hennes man, utan de vill även gå in och styra på detaljnivå och välja ut ett flick-embryo som sedan ska insemineras i surrogaten.
Medan det för ofrivilligt barnlösa människor skulle vara en dröm som gått i uppfyllelse att få en bebis – oavsett kön – så jag kan förstå att det är rätt provocerande att läsa det här.

Ofrivilligt barnlösa människor drömmer om ett barn att älska.
Elena Belle däremot, drömmer om ett barn med särskilda specifikationer att visa upp på Instagram. .

 

Elena Belle byter bilar på löpande band

När jag skrev inägget om Joakim och hans vrålåk så kändes det helt orimligt att han skulle ha spenderat två miljoner på en bil, men efter att ha sett det här inlägget från Elena Belle (Natacha Peyre) så är jag inte lika säker längre.
Hon fick nämligen en sprillans ny Range Rover av sin man i ”gravidpresent”. Vad hennes push present bestod av vet jag inte, men jag skulle kunna tänka mig att hennes man köpt loss Ibiza från Spanien eftersom hans fru gillar att hänga där. Bara för att det inte funkade med Trump och Grönland så betyder det inte att inte Ibiza kan köpas loss.
😉

Hon fick alltså en ny Range Rover 2017 som gravid, en present som inte riktigt verkar duga längre.
”It’s soooo yesterday” kan man säga…
Hennes man har nämligen köpt henne en ny bil igen – en Range Rover 2020 som i runda slängar går på runt $95 000 men då ingår även rosetten. 😉
Huruvida den lilla barnkopian kom med på köpet eller inte framgår inte, men det är väl självklart att dottern ska ha en likadan bil som mamma.
Allt annat vore ju absurt, eller vad säger ni? Den kostar ju ändå inte mer än några ynka tusenlappar så vad är det att vänta på?

Håller ni med om att inlägget om Jocke bil helt plötsligt framstår som betydligt mer rimligt efter att ha läst det här inlägget?
Märkligare saker har ju hänt än att en körkortslös Youtubestjärna köper en Lamborghini för att övningsköra i menar jag…
Ingenting förvånar mig längre…

Tack för tips!

Var Joakim Lundells Lamborghini ett PR-trick?

Uppdatering:
Nog är det någon typ av samarbete här..

När Joakim Lundell postade den här bilden i juni så hade jag en liten omröstning här inne om huruvida Jocke verkligen köpt bilen eller bara använde den som ett PR-trick.
Hela 70.5% av er trodde på PR-trick och jag är benägen att hålla med.

Det här är med största sannolikhet en överenskommelse mellan Jocke och Premium Cars, företaget där Jocke poserade med ”såld-skylten”.
Han har ingen bil registrerad på sig, men jag är medveten om att sådant kan ta sin lilla tid så jag drar inte så höga växlar på just det.
På Jonna står en bil registrerad men det är inte den här.

Men..Jocke påstår att han köpte bilen för att övningsköra med eftersom motivationen för att ta körkort är högre med en Lamborghini än med en Volvo 240.
Jag undrar lite hur det går för den övningskörande mannen då ”hans” Lamborghini redan verkar ligga ute till försäljning enligt en av mina läsare som skickade mig en länk till den som jag tyvärr inte kan hitta i nuläget.
Nu kan det ju finnas flera identiska bilar av den här sorten ute till försäljning, så alldeles hundra kan jag ju inte vara, men av indicierna här ovan att döma så verkar det ganska troligt.

Vad tror ni?
PR-kupp eller bara puckat inköp?

”Mind over matter” med Margaux Dietz

Något många kanske redan sett men jag frontar DNs omslag med tillhörande stor intervju. Journalisten ville verkligen vinkla den som att jag och Jacob inte är gifta. Men det är vi enligt oss!  ?
[…] Helt ärligt så handlar inte ett giftermål för oss om ett jäkla papper, så i vår värld är vi gifta och har varit det sedan april. //Margaux Dietz

Å enda sidan kan jag tycka att Margauxs text om att ”hon och Jakob visst är gifta för att de bestämt att de är det” är på gränsen till barnslig naivitet, medan jag å andra sidan kan hålla med henne om att man inte behöver ett officiellt dokument för att veta att man hör ihop.
För det är ju egentligen allt det handlar om, om man ska vara petig – en säkerhet och ekonomisk trygghet, och en praktisk sak att han gjort om man har barn tillsammans – för att bara nämna några.
Men om det enda man vill göra är att stå inför sina närmaste och fira sin kärlek och lova varandra trohet så är ju inte det mindre värt, bara för att man inte lagligen räknas som gift, så jag kan förstå vad Marguax menar med att ”de anser sig vara gifta och har så varit sedan April”.
Jag tvivlar på att någon av gästerna känner sig snuvade på konfekten på grund av det här.
Så länge Margaux och Jakob är på det klara med att de inte räknas som gifta i laglig mening så är det väl helt upp till dem om de vill göra det hela officiellt i Stadshuset eller helt enkelt låta bli.

Margaux och Jakob är ju långt ifrån ensamma att ha haft en bröllopsfest där själva äktenskapet inte ingicks men som ändå kallas bröllop.
Camilla Läckberg och Simon Sköld överraskade sina nära och kära med att ”gifta sig” på Camillas lantställe, ett bröllop som – precis som Margaux och Jakobs – inte räknades som ett juridiskt giftemål.
För att inte riskera att hindersprövningen läckte ut i förtid så gifte de sig istället ”på riktigt” under sin bröllopsresa till New York.
Detsamma gäller för Tess Merkel från Alcazar och hennes Kenny Salomons som ”gifte” sig på en strand i Goa för att sedan göra det igen – och då juridiskt –  under Pridefestivalen 2017.

Är det något att hänga upp sig på verkligen?
Det är ju inte som att det är någon av oss som trott att vi gift oss, bara för att långt senare få reda på att det inte var juridiskt bindande.
DET hade varit något att bli upprörd över, men det här?
Nä…

Isabella Löwengrip i Milano i Cannes

Isabella Löwengrip befinner sig just nu i Milano för AmfAR-galan och istället för att bära Stylein eller Ida Lanto som vi senast sett henne i så har hon återvänt till en gammal favorit – nämligen Estländska Lilli Jahilo.
Klänningen hon bär heter Cannes hon kostar €1 200 online.

Vilken fullträff! Både klänningen och stylingen är jättesnygg och det här är bland det snyggaste jag sett henne i gala-sammanhang.
Så snyggt!

Två imaginära tummar upp från Tjocka (och Svarta) Hetsätarkatten som säger att man inte kan misslyckas i svart och att han är ett levande exempel på det! 😉

Öppet Spår

Det här är alltså ett inlägg där det är fritt fram att kommentera om vad du vill, när du vill, hur du vill, på vilket sätt du vill.
OT är mer än välkommet och det finns inga rätt eller fel.
Är du ensam hemma? Sjuk? Uttråkad? Vad som helst, du är VÄLKOMMEN hit för att snicksnacka om vad som helst!

Givetvis gäller samma regler som vanligt och om man inte sköter sig kan man bli satt på moderering – men det är sen gammalt och ni sköter ju er så go nuts…

Monas Universum om sitt stundande hovrättsförhandling

Jag är osäker på vad lagen säger om utpekande publicering här och i Cissi Wallins fall, så för att ta det säkra före det osäkra så har jag bytt ut Monas identifierande av målägande till X.
Jag har ställt frågan till min chefredaktör så jag vet inför framtida texter.

I förra veckan träffade jag min advokat, David Massi. Vi har ju överklagat min dom till hovrätten och det är fler som undrar varför.

Svaret är enkelt. Jag blev dömd till 3 månaders fängelse omvandlat till villkorligt samt 70.000 i skadestånd till X. Och så 8.000 kr till staten. Just det ja, X ville ha ränta på hans 70.000 också.

David tyckte inte domen var okej så han överklagade. Risken vi löper är att jag får ett hårdare straff men vet ni, I don’t care. Har inga som helst problem med att sitta i fängelse för att ha berättat min dotters historia om X våldtäkter.
[…]

Det här med att jag är dömd för grovt förtal och därmed är kriminell, har givetvis kostat en del. Jag är väldigt noga med att tala om att jag i lagens mening har gjort något kriminellt när företag kontaktar mig för samarbeten här i bloggen. Givetvis är det en del som får hicka och avstår från att återkomma.

Men, så finns det dom som uppenbarligen tycker att jag har gjort rätt eller som inte bryr sig. All kärlek till dom. Känner jag.

Min rättegång kommer ske efter att Cissi Wallin haft sin. //Monas Universum

Jag känner mig kluven i den här frågan. 
Samtidigt som jag värnar om vårt rättssamhälle så tycker jag att det är galet att brottsoffer inte ska kunna berätta om vad de varit med om utan att riskera att dömas för förtal.
Jag tycker det är tragiskt att förändringen gällande förtal – att det nu går under allmänt åtal istället för enkilt – som kom till för att skydda unga tjejer som utsatts för hämndporr etc, nu istället utnyttjas av män som Fredrik Virtanen.

Jag har ingen som helst lösning på det här problemet, utan känner bara att det skaver.
Fokuset blir helt fel – lite som när åklagare frågar tjejer som utsatts för våldtäkter hur fulla de var, vad de hade på sig och hur många de legat med tidigare, trots att det är HELT irrelevant.
Förhoppningsvis kommer den nya samtyckeslagen hjälpa till att skifta fokuset tillbaka på gärningsmannen, men något liknande behöver ske gällande förtal också tycker jag.
Som sagt – ingen aning om HUR – jag bara skriver utifrån ett önsketänkande perspektiv där lagstiftningen så som den ser ut idag inte riktigt fungerar.

Du behöver inte hålla med mig eller någon annan här, men det är ett känsligt ämne för många inblandade, så håll en god ton!

 

Jonna Jinton drabbad av vandaliserande stalker

Senaste dygnen har varit så fruktansvärda. Jag har aldrig känt mig så rädd, otrygg och maktlös någonsin. Och så arg och ledsen på att det får gå till såhär. Att en enda människa kan få förstöra så mycket och bete sig så fruktansvärt vidrigt och hotfullt, och försätta så många andra i rädsla.

Jag trodde aldrig att jag skulle berätta om det här på bloggen. I många år har jag undvikit att göra det, eftersom jag varit rädd att det skulle bli värre då. Att han skulle bli arg och bli ännu mer oberäknelig. Men nu är skadan redan skedd, eftersom han igår var inne på förhör hos polisen, och nu är på fri fot igen. Så det spelar liksom ingen roll.
[…]

I 6 års tid har en man i perioder kontaktat och sökt upp mig mot min vilja.
[…]

Men tänk om jag vetat då, vilket helvete vi skulle behöva utstå i framtiden. Att det bara skulle bli värre och värre för varje år som gick.
Att han under perioder skulle bli besatt av mig, maila 100 mail på några dagar, hota om att komma och våldta mig och kalla mig för sin fru, som ska bära hans barn.
[…]

På söndag natt förstod jag att han var på väg hit från Stockholm. Han skickade bilder från bilen när han röker på, och kör 150 km/h.
[…]

Den natten lämnade vi vårt hem och förflyttade oss till en annan bostad här i byn. Jag gjorde en ny polisanmälan och förklarade att den här mannen troligen är på väg hit.

På tisdag kom han till byn första gången. Han stod parkerad ca 100 meter från vårt hus, och skrev i ett mail “Hemma nu älskling“.
[…]

Sen ser vi han komma ut från uppfarten till vårt hus. Skräckslagen ringer jag till 112 och har en otrolig tur att en polisbil befinner sig i närheten. I väntan på polisen står han bara där, utanför vårt hus.
Ena stunden klär han av sig helt naken, för att i nästa stund klä på sig allt igen. Det kändes otäckt att se, på flera olika sätt.
[…]

Antagligen hade han spenderat några timmar under natten och morgonen hemma på vår gård. Vandaliserat min ateljé…
Min vackra ateljé…

Gjort sönder tre av mina stora målningar. Eldat på min signatur och förstört en stor ram. Han hade även blandat ihop och förstört mina mineralfärger som jag ägnat mycket tid och möda åt att göra. Kastat ut saker ur ateljén och slagit sönder en ljuslykta som jag fått av en underbar följare.

Det gjorde så ont i hjärtat. Jag ville både gråta och skrika.
Det här var min kreativa plats.
Som om det inte räckte med all rädsla och oro han försatt oss i.
[…]

Tre timmar efter att han kommit in till polisen så släpptes han på fri fot igen. Dock med ett kontaktförbud, vilket var en liten lättnad i kaoset.

Men då kom nästa fas. Att vara rädd för att han nu blivit förargad.
Att han ville hämnas. Vi hade ju ingen aning om vad han var kapabel till. Det enda vi visste var att han ville åt mig. På vilket sätt visste vi inte.
Men nu, var det förvärrat nu?

Jag kände hur jag bara ville bryta ihop. Så många dagar hade gått nu…och det kändes som det bara blev värre och värre. Som en mardröm som aldrig tar slut. //Jonna Jinton

Istället för att med egna ord försöka sammanfatta vad Jonna Jinton och hennes man Johan varit med om de senaste dygnen så har jag plockat hennes egna ord där hon beskriver mardrömmen.
En man, en stalker har alltså trakasserat henne i 6 år och det hela eskalerade till att han vandaliserade hennes ateljé efter att hon och Johan lämnat hemmet då det inte kändes tryggt.
Så fruktansvärt! Och så hemskt att det ska behöva hända någonting riktigt allvarligt innan polisen kan göra någonting åt saken.
Den är nu man önskar att man satt på en hel arsenal av Drago-hundar (Magdalena Graafs vakthund) att låna ut till Jonna så att hon kan få känna sig aningens tryggare i sitt hem.
Jag lider verkligen med henne.

Vill ni stötta Jonna så kan ni skriva en kommentar här inne – hon får nog en pingback på mitt inlägg – eller HÄR på hennes blogg.