Ellegalan, denna ljuva tillställning, le crème de la crème av röda (eller lila) mattor där den svenska kändiseliten slåss om att ha den vackraste och mest i ögonfallande outfiten, och som lett till att alla bokningsbara tider hos Stockholms kändisfrisörer varit upptagna sedan flera månader, för här sparas det inte på någonting.
I dörren, likt Heimdall – gudarnas väktare vid ingången av Asgård – tronar festfixarnas festfixare med all makt i sina båda händer.
Han är den som kan ”make or break you” och likt Heidi Klum i ”Project Runway” skulle han kunna använda sig av dessa bevingade ord som lite av en styrkeprestation:

As you know in fashion, one day you’re in. And the next day, you’re out.

För det är väl ändå det ultimata beviset på att man lyckats i kändis-Sverige, när man får stå och käka kycklingspett från en buffé på Grand Hotel tillsammans med andra kändisar som också har sina namn på den åtråvärda gästlistan.
Så vem är han?

Han är Micael Bindefelt, festfixaren som praktiskt taget hela kändis-Sverige är beredda att slicka röv på för att försäkra sig om att de inte behöver stå där utan en inbjudan den dagen alla andras Biderfeldiska kuvert börjat dimpa ner i kändisarnas brevlådor.
Är du en gång förpassad ut i kylan så kan du räkna med att bli kvar där ute ett bra tag. Han kommer raderad dig från gästlistan snabbare än jag kan äta min egen vikt i lussekatter.
Bindefeld verkar nämligen vara lika långsint som en gammal elefant som aldrig glömmer minsta oförrätt – hur liten och betydlig den än må vara.
Detta har drabbat några av Sveriges största och mest kända influensers och den enda som lyckats kravla sig tillbaka upp på listan är Sandra Beijer. Inte för att Micael Bindefeld helt plötsligt ändrat inställning till henne, utan för att han var så illa tvungen då Sandra nu bloggar på Elle.

Det krävs alltså inte mycket för att bli portad av modevärldens Heimdall, och med det här inlägget har jag nog säkerställt att det inte kommer dyka upp någon inbjudan till mig de närmaste femtio åren.
Oh well…vad är väl en bal på slottet? 🙂

Två andra influencers på Bindefelds shit list är Cissi Wallin och Michaela Forni.
Det första av dem portades efter att hon kallat Bindefeld för översittare och mobbare, och Michaela Forni fick i sin tur kalla handen efter att ha twittrat om galan och kallat den för ”sträng, hård och stressad med en irritation som låg i luften.”

Jag får lite den här känslan av alltsamman:

Och på tal om Ellegalan.
Detta är vad Rebecca Stella haft på sig de senaste åren och jag känner spontant att vi behöver FLER Rebecca Stella på våra röda mattor.
Jag har täckt över alla inblandades ansikten eftersom det är klänningarna jag skriver om här och önskar diskussion om, och ingenting annat.

Tack på förhand, kompisar!

Hej!

Under perioden 10-12 december märkte vi av ett ökat antal Swish-inbetalningar, och blev uppmärksammade på att du i din blogg hade uppmanat människor att skänka pengar till vår verksamhet. Ett stort tack för det!

Totalt fick vi in 7225 kr från 66 olika personer, otroligt fint! Dessa pengar kommer att göra stor skillnad för kvinnor, unga tjejer och barn som har blivit utsatta för våld.

En riktigt god jul önskar vi dig och dina läsare!

Vänligen
Evelina, Joursamordnare

Det här mailet fick jag i morse och blev varm i hela mitt annars så iskalla hjärta.
För ett tag sedan publicerade jag ett inlägg om Karlstads kvinnojour och hur de kämpar för att få pengarna att räcka till då de nästan uteslutet är beroende av donationer.
Tillsammans swischade vi 7225 kr till Karlstads kvinnojour, vilket är helt fantastiskt – särskilt med tanke på att det är tätt inpå julen och de flesta kanske har större utgifter i december än andra månader.
Så tusen, tusen tack!!!!
Missade du originalinlägget och/eller känner att du också gärna hade velat vara med och bidra så kan du så klart göra det.

Plusgiro: 712 92 -7
Du kan också skicka pengar via Swish, till nummer: 123 149 81 46
Du har möjlighet att rikta ditt bidrag, om du t.ex vill att det specifikt ska användas till barnen.

Donationsinformationen kommer från Karlstads Kvinnojours hemsida.

Nu separerar jag arbete och personligen och trots allt så har det gått väldigt bra och framtidens planer kommer bli riktigt bra.
[…]

Vänner, kollegor och folk i branschen som ger all den pepp – helt ovärderligt och denna mobbning får suddas ut i mitt huvud sakta med säkert. //Elin Molimenti

Hur tolkar ni den här meningen?
”Nu separerar jag arbete och personligen”
Att hon redan gör det eller att hon från och med nu ska börja göra det?

Jag tror att det betyder att hon från och med nu SKA göra det, för om hon redan anser sig göra det så har hon inte gjort det särskilt väl, något som blir tydligt varje gång hon skriver om mobbing.
Jag kritiserar hennes företag och sättet hon driver det på då många kunder och följare känner sig lurade och förda bakom ljuset en smula och helt ärligt så finns det ingenting som heter ”mobbning av företag”.

Mobbning är privat och har med personen ifråga att göra, medan kritik mot företag är en del av jobbet och har egentligen ingenting med privatpersonen bakom konceptet att göra. Som exempelvis Elin här, som påstår att jag mobbar henne trots att det är hennes företag jag kritiserar. Hon kan uppenbarligen inte skilja på dem, men det kan ju knappast vara mitt fel?

Hade någon annan stått bakom MyMolimentis och skött sitt företag på det här sättet så hade kritiken låtit exakt likadant så det har inte ett skvatt med Elin som person att göra.
Hur skulle det se ut om chefer på andra hårt kritiserade företag bemötte det på samma sätt som Elin?
Med gråt och skrik om mobbing och att man inte får granska dem för det är SÅ elak?

Tänk om Gekås i Ullared skulle få kritik för felmärkta varor som mängder av kunder har betalat ett för högt pris för och Boris bemöter detta genom att stå på parkeringsplasten och skrika MOBBNING!!!! med tårarna strömmandes ner för kinderna.

Influencer-branschen har växt enormt de senaste åren och med det har även antalet som jobbar runt influencers ökat. 
Helt plötsligt har många av dessa ofta unga människor blivit arbetsgivare med allt det ansvar som ska följa med det. Det har anställts allt från assistenter till klippare i bolagen som skapats för att hantera alla arbetsuppgifter i den växande branschen.  Till detta tillkommer anställda i de diverse bolag som influencers driver för att sälja smink och kläder. De anställda är ofta unga och är ofta medverkande i huvudpersonens material. De blir helt enkelt en del av den vardag som influencers säljer. 

Att följa hela teamet bakom en influencer är förstås intressant för den tänkta målgruppen.
Det är också en logiskt följd i ett medium där vi redan får följa både föräldrar och barn i influencers vardag. Det som skiljer anställdas deltagande från övriga blir när samtal som i det gamla vanliga arbetslivet sköts enskilt mellan chef och anställd visas upp framför tusentals tittare utan större eftertanke. Frågor som ”är jag en bra chef” eller ”är jag inte världens bästa uppdragsgivare” dyker upp då och då hos flera influencers i deras vloggar. Med tanke på maktförhållandet är det en jobbig fråga att få som anställd, även när svaret inte ska ses av 200 000 följare. 

Senast är det Bianca Ingrosso som i en video på Youtube diskuterar hur hon varit en dålig chef (och vän) till hennes assistent (och bästa vän).
Arbetsmiljön har diskuterats tidigare och i den gamla vanliga arbetsvärlden hade liknande personalärende hanterats av chefen istället för att diskuteras öppet. Videon har fått namnet ”Känner mig som en dålig vän och chef” och för den som vill ta del av Biancas reflektioner om sin anställda behöver man först bland annat se ett betalt samarbete med ett företag som säljer mobilskal. Att vara en dålig chef har blivit content och därmed även en produkt. Uppenbarligen är det ett ämne som driver klick med tanke på namnet på videon. Bland tittarna verkar allt vara förlåtet. Kommentarsfältet är fyllt av peppande kommentarer om att Bianca är en bra chef som gör sitt bästa och att det är fint att höra henne reflektera kring situationen. Att bikta sig är alltså viktigare än att faktiskt göra något åt arbetsmiljön. Vän av ordning kommer säga att de planerar att anställa en assistent till, men av videon att döma kan det nog ta ett tag. 

Jag kan misstänka att försvaret är att influencers jobb är att dela med sig av sitt liv och där ingår även chefskapet.
Självklart så frågas det alltid om lov om någon anställd vill vara med i en video och om ämnena är lämpliga att diskuteras framför tittarna. Reflektionen kring maktförhållanden och faktisk möjlighet att säga nej uteblir förmodligen många gånger. Frågan om samtycke är ett brett problem inom branschen och det hela blir extra problematiskt när det kommer till lärarinfluencers. Hur säger egentligen ett barn nej till att vara med i ens lärares dansfilm till Instagram om alla ens kompisar sagt ja? 

Vuxna människor kan självklart tacka ja till vad de vill.
Tills de anställda själva går ut med att arbetsmiljön är dålig när man jobbar för influencers (vilket det dykt upp några fall av) så kan man anta att allt är okej. Det är även rimligt att anta att någon som söker jobb hos en influencer kan förväntas och till och med vill vara med i de olika kanalerna. Det bredare problemet är att influencers jobbar med att påverka andra. Om det nu är så att influencers påverkar unga inte bara i deras köpbeteende utan även sätter normer och värderingar, kan dessa ovanliga och ibland osunda arbetsförhållanden normaliseras. För många unga kommer förmodligen detta vara deras första inblick i arbetslivet och relationen mellan chef och anställd. Om och hur det här förflyttar positionerna i hur unga ser på relationen till sin chef återstår att se. Många inom branschen är dessutom unga och jobbet som till exempel assistent kan vara det första riktiga heltidsjobbet i deras liv.
Kunskapen om sina skyldigheter och rättigheter som anställd kan därför vara låg och ansvaret bland cheferna bör därför vara extra stort. 

Att vara chef är inte alltid lätt.
Det kräver dock att chefen tar ansvar. För influencers som också är chefer måste de dessutom ta ansvar för vad de visar utåt. Influencers har redan tagit åt sig i många andra frågor när det kommer till vilka värderingar de förmedlar. Klimat nämns ofta och trots att grundidén är att sälja produkter så har det i alla fall skett en förflyttning i hur ämnet diskuteras. Frågan är när de kommer ta ansvar för att visa upp värderingar kring sund arbetsmiljö och ett ansvarsfullt chefskap.

En sak är dock säker, vägen dit kommer vara fylld av filmer sponsrade av mobilskalsföretag. 

Skribent: Jacob Adamowicz (Ni hittar honom här på Twitter)