Månad: april 2022

Gabriella (Joss) Possler

Gabriella Possler funderar på att lösenordsskydda sin blogg

April 15, 2022, 18:00   45 Kommentarer

Tänk att jag har skrivit om mitt liv här på bloggen i sju år nu. Nästan åtta. Egentligen längre men det var liksom då det började på riktigt. Jag älskar att blogga och har alltid gjort. Har oftast så mycket tankar och känslor och att skriva av sig har alltid varit min terapi.

Men klimatet på internet har förändrats och jag är trött på det nästan varje dag. Jag har liksom börjat känna att jag nästan vill ha en lösenordsskyddad blogg där jag bara släpper in dom som jag själv vill. Känner ofta att det finns så mycket jag faktiskt vill skriva men som jag samtidigt aldrig skulle vilja dela med mig av till folk som vill illa på något vis. Ja, ni har ju sett mig skriva det här förut. Har märkt hur mycket hela mitt mående faktiskt påverkas av sociala medier med och det får mig gång på gång att få en rejäl tankeställare om vad jag faktiskt håller på med och vill göra med mitt liv. För ja, jag mår inte bra av att vara offentlig. Det börjar ta mer än vad det ger även om fördelarna såklart är enorma. // Gabriella Possler

Gabriella Possler har börjat känna att hon nästan vill ha en lösenordsskyddad blogg där hon bara släpper in de som hon själv vill ska kunna läsa det hon skriver.
Enligt hennes inlägg så känner hon ofta att det finns så mycket hon faktiskt vill skriva men som hon samtidigt aldrig skulle vilja dela med sig av till folk som vill illa på något vis.
Det är väl ingenting konstigt egentligen, att känna så, och lösningen är väl egentligen också ganska enkel tänker jag.
Varför inte starta en lösenordsskyddad, privat blogg som endast inbjuda kan läsa, samtidigt som hon fortsätter sköta den vanliga bloggen och Instagram som ett varumärke/företag?

The best of both worlds, om du frågar mig. 
?

Paula Rosas

Påskpynta med Paula Rosas

April 15, 2022, 15:00   64 Kommentarer

Paula Rosas mamma arbetar på ett äldreboende som Paula och barnen brukar besöka för att ”påska” för alla äldre som bor där.
I år var inget undantag och Paula har dokumenterat hur döttrarna sitter och pysslar ihop påskkort att ge bort.

Mamma arbetar inom äldrevården och gör alltid sånt här. Lägger sin lediga tid på det där lilla extra som ger dom gamla mer livskvalité.
Det är fint att även barnen får ta del av detta. Att dom tillsammans med mamma får förbereda en massa fina teckningar att ge bort. Leonore vill vara en hare imorgon så jag har på min to do att kolla youtube för att se hur man ansiktsmålar en påskhare❣️. // Paula Rosas

Efter pandemin, då många äldre blivit riktigt isolerade, så betyder nog det här otroligt mycket för de äldre.
Jag tycker det är jättefint att Paulas mamma spenderar sin lediga tid på att öka livskvalitén för människorna hon arbetar med, och att hon i sin tur tagit med sig Paula på tåget, som nu även inkluderar hennes döttrar.
Otroligt fint gjort!

Glad påsk – trots att det är årets längsta fredag idag!

Johanna Toftby

Johanna Toftbys ärliga inlägg om sin operation

April 15, 2022, 12:00   39 Kommentarer

För drygt ett år sedan opererade Johanna Toftby bort sin förstorade livmoder som var full av myom.
Hon delade sin upplevelse med följarna men erkänner idag att det fanns vissa aspekter av det hela som hon inte velat dela – förrän nu.

Jag har skrivit om hur svårt allt varit efteråt, men en sak jag inte nämnt är hur svårt det var med tarmarna. Det är en så stor påfrestning för kroppen och tarmarna är stressade, de ska hitta sin nya plats i det stora hålrum som det blev efter att min stora livmoder togs bort. 

Den hade även skruvat sig rejält så tarmar och urinblåsa satt på fel ställen. Jag trodde jag hade något riktigt fel med mina tarmar efteråt och vet ni, det kan tyvärr även bli att man inte kan hålla tätt. Då menar jag inte bara urinblåsan… // Johanna Toftby

Jag har aldrig tänk på det viset, men det är ju klart att det blir ett stort hålrum när man tar bort ett stort organ.
Det är ju inte som att man fyller ut det med någonting annat.
Detta fick mig av någon anledning att tänka på när alla influencers förstörde möbler med fogskum, vilket var en dålig idé från början till slut. Så lämna fogskummet därhän, och försök inte fylla ut några kroppsliga hålrum med det, oavsett om ni känner att ni fått feeling eller inte.

Jag uppskattar verkligen Johannas transparens och är säker på att hennes öppenhet kan hjälpa kvinnor som står i begrepp att genom liknande operationer.

Dasha Girine

Precious purses

April 15, 2022, 09:00   105 Kommentarer

Michaela Forni frågar sina följare om de har någon materiell sak som betyder extra mycket för dem och många av svaren handlar om handväskor. 
Min extremt ogrundade slutsats blir att kvinnor värdesätter handväskor och smycken medan män värdesätter klockor. Jag vet inte varför jag tror klockor, men det känns rätt. 🙂

Jag tycker det här inlägget blir lite extra intressant med tanke på gårdagens sista inlägg som handlade om Dasha och hur hon tycker att det är ”goals” att ha en garderob fylld till bristningsgränsen av just inknölade handväskor – i det här fallet Chanelväskor.
Det är ingenting konstigt med att ha prylar som man värderar högt och som betyder mycket för en, men till skillnad från Michaela –  som har tre väskor som betyder lite extra för henne och som hon aldrig kommer vilja göra sig av med – så tror jag inte att någon enda av de inknölade Chanelväskorna har något emotionellt värde alls att tala om för ägaren.

Jag har några saker här hemma som betyder extra mycket för mig, men som inte är värda några pengar alls egentligen.
Värdet ligger i det rent emotionella och är bara värdefulla för just mig. De går inte att ersätta, vilket gör att jag egentligen skulle vilja ha dem inpackade i femtio lager bubbelplast och inlåsta i ett bankvalv för att inte riskera att någonting händer med dem, men jag har dem framme för de påminner mig varje dag om älskade människor.

Här tänkte jag nästan dra till med en riktigt klyschig sak om att det mest värdefulla jag har är minnen, men det får väl finnas måtta? 😉

Glad långfredag förresten.
Längsta dagen på året, bortsett från julafton när man var liten.