”Hela min själ tänds upp” – Paula Rosas

Hugo: Du är så konstig Paula. Du och grönsaker är som jag och godis.

& det stämmer faktiskt ???.
Det är som att min själ tänds upp. Hela mitt inre vaggas. Jag älskar grönsaker, jag älskar kål och jag älskar att pressa syrlig citron på mina goda grönsaker. Bjud mig på en skål tabbouleh så har du mitt hjärta för alltid!

Pischa är precis likadan. Vi förstår varandra till ?. Har du också någon hook i matväg som får din själ att vaggas tryggt? // Paula Rosas

Har du något i matväg som är ditt hjärtas fröjd? 
Mina är just nu: kantareller, vörtbröd med russin, djungelvrål, pappas brunkål, mammas köttfärssås, en särskilt burrito på Del Taco och frukt. Kylskåpskall apelsin eller vattenmelon. Ananas, mango och alla bär du kan hitta.
Jag tror att det finns några saker på listan som är konstanta, och vissa som brukar variera. Jag är som många vet expert på att snöa in på saker och ting och det gäller i högsta grad vad jag stoppar i munnen. (Don’t go there, snuskhumrar..)
Djungelvrål varierar dock aldrig. 🙂

Hand upp alla som kollat på Love is blind under helgen, och en hand till upp om du även är hooked!

Städporr

En fullkomligt fallerad ordning i alla lådor och igen som hittar någonting längre. Men här kommer en riktigt långrandig redogörelse för hur städningen framskred.

Jag satte igång vid halv elva på förmiddagen. Farmor kom och hälsade på och lekte med barnen och Jakob donade på med andra projekt här hemma. Jag satte på en bra ljudbok (Förnuft och Känsla av Jane Austen) sedan tog jag på mig träningskläder och dukade fram rengöringsprodukter, dammsugare och fräscha svampar och trasor. Därefter började jag i ena hörnet i köket. Nämligen med spisen. // Underbara Clara

Herregud, Underbara Clara borde haft en trigger warning på sitt inlägg ”Berättelsen om en köksstädning”.
Jag blir nämligen så extremt triggad av själv dra igång en stortstädning och det är ju inte alltid det passar sig. Hennes inlägg är som porr. Städporr. The best kind.
Jag tyckte Claras inlägg var som balsam för själen, men så är jag också en känslomässig städare.
Någon mer som känner igen sig efter att ha läst Claras inlägg? Nej, just me then?

Förmodligen är det därför jag har så mycket städ/organisera/rensa/restock-inlägg i mitt Tiktokflöde?
Dock svajpar jag bort videos med nagelklapper snabbare än om jag fått upp självaste Pontus Rasmusson på Tinder.

Sandra Beijer om bloggens utveckling

Jag kommer ihåg när möjligheten att blogga på mobil lanserades. Nu kan ni blogga var ni vill! sa utvecklarna. Ni kan ta en selfie på bussen och skriva nåt!
Idiotiskt tyckte jag eftersom jag under inga omständigheter ville att min blogg skulle kännas som något jag gjorde i farten.
[…]

Sedan något år tillbaka har jag rörligt igen, för att det har visat sig mer lönsamt igen. Ni blir bara fler och fler nämligen. Det är roligt men också lite knäppt, att det aldrig blir mättat? Och att så få fortfarande bloggar kommer jag aldrig förstå, att välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app, livsfarligt om du frågar mig. // Sandra Beijer

En av Sveriges absoluta ”bloggrävar” är Sandra Beijer och i det här inlägget hyllar hon bloggen, både sin egen men även bloggen som fenomen. 
Hon skriver i sitt inlägg att hon fram till idag inte skrivit ett enda av sina blogginlägg på mobilen och tyckte utveckligen med att blogga på mobilen var idiotisk. Aldrig att hennes inlägg skulle bli hafsverk och någonting hon gör i farten, och det tycker jag att hon lyckas med.
Jag tror aldrig jag läst ett inlägg hos Sandra som känts hafsigt eller som skrivet på språng någonstans.

En annan sak som hon tar upp och som är intressant är synen på kollegorna som slutat blogga, till förmån för Instagram, Tiktok och Youtube.
Alltså inte kollegorna i sig, utan fatumet att så månag av dem slutat blogga. Hon skriver att hon aldrig kommer förstå hur man kan välja att låsa in hela sitt influencerskap inuti en app.
Hon skriver ”livsfarligt om du frågar mig” och det kan jag ju bara hålla med om.
Om man själv är den enda varan man säljer på exempelvis Instagram eller Youtube, vad händer om man blir av med sitt konto? Om det är det enda man har? Vi har ju alla sett hur svårt det är att få över sina följare till ett annat konto idag på Instagram, det är oftast bar en bråkdel av dem som följer med, så du kanm absolut starta ett nytt Instagramkonto om du blir av med ditt, men kostnaden kommer med största sannolikhet vara stor och omöjlig att återhämta sig från.

Om det horribla 90-talsmodet kan komma tillbaka så kan väl bloggen också göra det?
BRING BACK THE BLOG!

Är livet som en film?

Tänker ni också på livet som en film ibland? Hur det skulle bli om alla lösa trådar man upplevt fick ett eget slut. Den där killen man var dödskär i men det tog slut på ett så konstigt sätt, fint det hade varit att stöta på honom av en slump nu. Kanske gå förbi varandra på gatan och stanna till helt tyst, le mot varandra och säga hej, hur mår du? Kul att se dig! Det behöver inte vara mer än så, men ett avslut. Gnistrande avslut.
[…]

Lever ni på dagarna som går som en äkta realist eller hoppas ni innerst inne att de där filmiska ögonblicken ska dyka upp? Kanske har ni varit med om något riktigt filmiskt? ?️✨ // Elsa Billgren

Elsa har skrivit ett inlägg om livet och alla de tillfälligheter som utgör våra liv, och hon undrar om följarna lever sina liv realtistiskt eller om de ser ”filmiskt” på sina liv, och väntar på allt från drömprinsen till lottovinsten?
Jag är definitivt en drömmare och har alltid varit, så jag älskade att läsa dessa kommentarer från Elsas kommentarsfält.

Har ni någonting från det förflutna som ni skulle vilja ha en fortsättning på, just för att kunna få det där filmiska avslutet?
OM jag har, tackar som frågar. 🙂