My Martens har insett att hennes blogg utsatts för ett sabotage, och att inlägg som hon trott varit publicerade försvunnit.
Man skulle kunna tro att den här bloggen utsatts för sabotage med tanke på det som utspelade sig här inne under Life of Sveas serverbyte, men icke.

Jag gillar korv och jag gillar våfflor, men korv I våffla? Mjaaaa…….
Egoina är inte helt såld och jag är benägen att hålla med, men man ska aldrig säga aldrig förrän man testat. 🙂

Jag tycker på riktigt att Nato borde utesluta Turkiet och om det är så att Finland går vidare med enskild ansökan då får fan USA sätta ner foten och utöva en smula utpressning på den här jävla tomten. Vore intressant att höra era åsikter om det hela.

Monas Universum är inne och tassar på politik i ett inlägg och säger sitt vad gäller Sveriges medlemskap i Nato och Turkiets krav och fot i dörren vad gäller det svenska medlemskapet.

Det här är ett ämne som mer än engagerar och på mitt Instagramkonto har ämnet diskuterats under det här inlägget där det hela startade med att Amilia Stapelfeldt kritiserade Lady Dahmer.
Vill man läsa, höra, se uppföljningen så har LD tillägnat en höjdpunkt till det på sitt konto.

Uppdatering kl 19:41.
Jenny Strömstedt har publicerat det här inlägget på Instagram.

Visa det här inlägget på Instagram

Jenny Strömstedt programledde ett avsnitt av Vinter i P1, där hon berättade om hur hon i sin ungdom blev utsatt för sexuella övergrepp på en studentfest.
Eller ”sexuella övergrepp” som journalisten Elisabeth Höglund skriver i ett blogginlägg där hon går till hård attack mot Strömstedt och andra kvinnor som hon anser felaktigt påstå sig ha utsatts för övergrepp.
Jag citerar:

Det blev alltså ingen fullbordad våldtäkt. Ändå beskrev hon händelsen som en våldtäkt eller i varje fall ett sexuellt övergrepp. Hon erkände samtidigt att hon hade varit berusad och att hon hade flirtat med mannen vid middagsbordet.
[…]

Det här är en klassisk ”sexuella-övergrepps”-historia. En kvinna flirtar vilt med en man samtidigt som båda dricker ansenliga mängder alkohol. Mannen tror att kvinnan är villig att ligga med honom. Det är hon sällan. Hon är bara så full att hon inte orkar protestera. Kvinnans försvarslösa (men självförvållade) situation utnyttjas av den kåte mannen som försöker knulla henne. Ibland lyckas han, ibland inte.

Elisabeth Höglund menar på att hon utsatte sig själv med mängder av risker men att hon alltid klarade sig relativt helskinnad ur dessa situationer, tack vare en anledning, som hon beskriver så här:

Jag var alltid nykter. Jag drack aldrig alkohol. Alkohol var på den tiden något helt främmande för mig. Dessutom körde jag alltid bil och då måste man vara nykter.

Eftersom jag aldrig var berusad behöll jag min självkontroll. Jag blev aldrig det där offret eftersom jag kunde försvara mig hyggligt. Hade jag däremot supit mig redlös hade jag förmodligen blivit våldtagen flera gånger. Det var ju det som de där kåta männen var ute efter.
[…]

Det går inte att i efterhand skylla på att ”han drogade mig” eller ”han söp mig full”. Man har alltid ensam ansvar för sina handlingar. Ingen kan supa dig full om du inte själv vill eller om du inte själv förstår konsekvenserna av det. Du kan inte heller skylla på att du var så ”ung”, även om ungdom är en viktig riskfaktor i sammanhanget. Det är också viktigt att som kvinna inte ”bjuda ut sig åt en man”, att inte ge honom fel signaler, om hon själv inte vill ligga med honom. Om man inte menar något med ett eventuellt sexuellt umgänge så ska man se till att skicka rätt signaler. Annars kan konsekvenserna bli oöverskådliga.

Du hittar hela Elisabeth Höglunds inlägg här.

Jag vet inte ens vad jag ska säga om det här….

Jag har tidigare publicerat två inlägg om bloggar, och tagit reda på hur många bloggare det är som faktiskt bloggar.
Nummer ett finns här, och nummer två finns här.
Det var ganska många som antingen inte uppdaterar alls, eller som uppdaterar once in a blue moon.

Därför vill jag ta det här inlägget och lyfta fram några stycken influencers som fortsätter producera och publicera just blogginlägg, i en tid när många lämnar bloggformatet bakom sig till förmån för Instagram, Youtube och Tiktok.
Listan är utan inbördes ordning. 🙂

Det märks att Paula tar sin blogg seriöst, eftersom hon publicerar många och genomarbetade inlägg, oavsett om det gäller träning, familjen eller matlagning. 
Det ekar sällan tomt, och när hon beslutade sig för att minska ner inläggen på helgen för att vara riktigt” ledig så kommunicerades detta tydligt till läsarna.
Jag vet att sådant uppskattas av de allra flesta.

Det är på bloggen som Underbara Clara är i sitt esse.
Bilderna hon bjuder på är magiska(!) och ingenting lämnas åt slumpen här. Hennes blogg är som en digital coffee table-bok man bara vill sitta ner och bläddra i.
Underbara Clara är ett bloggproffs ut i fingerspetsarna.

Joanna Swica – en av grundarna av Friendcation – skriver en blogg som lite gått mig förbi tidigare.
När ni lyfte fram den i ett av kommentarsfälten igår så gick jag in och kikade och fastnade direkt.
Det är någonting visst med konceptet blogg som inte går att återskapa, varken på Instagram, Tiktok eller Youtube, och det blir så tydligt på Joannas blogg.
Hon har en blogg med en härlig blandning av inlägg som jag kan rekommendera starkt om du, som jag, saknar att läsa bloggar och kanske inte hittat Joanna än.

Isabella Löwengrip är en pionjär i influencervärlden och var en av de första som såg och förstod värdet i sin plattform – om än lite väl högt ibland. 😉
Trots att hon har hundratusentals följare på Instagram, så har hon aldrig glömt bort sin blogg utan fortsätter publicera inlägg där, inlägg som nu för tiden illustreras av proffstagna bilder av sambon och fotografen Paul.
Istället för att bli bekväm med mobilbilder, som många influencers nu för tiden, så höjer Isabella istället kvalitén på sina inlägg i och med detta och det tror jag uppskattas av många med mig.

Om jag ska kategorisera Sandra Beijers blogg så skulle jag stoppa in den i samma fack som Underbara Clara. Sandra kommer fullt till sin rätt på just sin blogg eftersom hon är briljant på att skriva, och i kombination med hennes bilder och roliga koncept blir bloggen en riktig fullträff. 
Hon har minskat ner antalet inlägg under sin föräldraledighet, men har varit tydlig med det från start.
Jag hoppas hon aldrig slutar blogga helt, oavsett vad hon tar sig för i sitt professionella liv.

Det är lite kul med Flora, för när jag går in på hennes blogg så har hon skrivit så här i en lista om oktober:

Månadens bästa beslut:
Kanske att blogga mycket? Har skrivit 21 inlägg den här månaden. Tycker det är toppenkul.

Ja, det märks! 🙂

Om ni gillar det här konceptet så kan jag göra en del två – precis som med inläggen som ligger till grund för det här. 
Hojta i kommentarsfältet i så fall!

Jag tyckte att jag täckt in ganska många bloggar i morgonens första inlägg, men icke.
Jag var tydligen inte ens nära. 🙂
Tack vare er så blir det en del 2 med information om hur många bloggare som faktiskt bloggar. (inlägget skrevs kl 12.15 idag)
Här hittar du inlägg 1.

Carola ”Familjen Annorlunda” Wetterholm: 1 november 2022
”Hej hej vardag”: 1 november 2022
Lotta ”Vimmelmamman” Grey: 1 november 2022
Joanna Swica: 1 november 2022
Johanna Bradford: 1 november 2022

Andrea Brodin: 31 oktober 2022
Emilia de Poret 31 oktober 2022
Mogi: 31 oktober 2022
Johanna Kajson: 31 oktober 2022

Krickelin: 30 oktober 2022
Elin ”Nevnarien” Kero: 30 oktober 2022

Knivlisa: 29 oktober 2022
Åza Brennander: 29 oktober 2022

Malin Wollin: 28 oktober 2022
Jennie Hammar: 28 oktober 2022

Angelica Lagergren: 25 oktober 2022

Lovisa ”Lojsan” Wallin: 20 oktober 2022

Lovisa Barkman: 18 oktober 2022

Hanapee: 1 oktober 2022

Elaine Eksvärd: 27 augusti 2022

Gizmolina: 17 augusti 2022

Michaela Delér: 13 juni 2022

Jessica Lagergren 30 maj 2022

Jonna Jinton: 16 december 2020

Janni Delér: 9 december 2020

Therese ”Hormoner och hemorrojder”  Krupa: 24 november 2020

Instagram, Tiktok och Youtube tar mer och mer utrymme, samtidigt som bloggar får stå tillbaka.
Vissa infleuncers har gått ut och sagt att de slutat blogga, medan andra mest låtit det hela rinna ut i sanden.
Jag bestämde mig för att ta reda på vad statusen är för våra svenska influencers bloggar som inte öppet gått ut med att de slutat blogga, vad jag vet i alla fall.
När postade de sitt senaste inlägg? (Listan skrevs kl 11.50 idag)

Elsa Billgren: 31 oktober 2022
Sandra Beijer: 31 oktober 2022
Sofia Wood: 31 oktober 2022
Monas Universum: 31 oktober 2022
Paula Rosas: 31 oktober 2022

Isabella Löwengrip 30 oktober 2022
Victoria ”Matplatsen” Riis: 30 oktober 2022
Magdalena Graaf: 30 oktober 2022
Johanna Toftby: 30 oktober 2022
Englas showroom: 30 oktober 2022
Underbara Clara: 30 oktober 2022
Egoina: 30 oktober 2022
Sofi Fahrman: 30 oktober 2022
Flora Wiström 30 oktober 2022
House of Philia: 30 oktober 2022

Gabriella Joss Possler: 28 oktober 2022
Frida Fahrman: 28 oktober 2022
56kg.se: 28 oktober 2022

My Martens: 27 oktober 2022
Vanja Wickström: 27 oktober 2022

Madeleine Ilmrud: 22 oktober 2022

Maja Nilsson Lindelöf: 21 oktober 2022

Michaela Forni: 14 oktober 2022

Laila Högfeldt: 5 oktober 2022

Ebba Kleberg Von Sydow: 3 oktober 2022

Alexandra Bring: 19 maj 2022

Margaux Dietz: 2 maj 2022

Nicole Falciani: 25 april 2022

Mirka Norrström: 17 april 2022

Victoria Törnegren: 15 september 2021

Petra Tungården: 11 juli 2021

Molly Rustas: 27 april 2021

Kenza: 23 april 2021

Paow: 21 april 2021

Bisse: 12 september 2019

Vi har en hel del namn på den är listan som nog ska betraktas som före detta bloggare, snarare än aktiva. 
Men vem vet, kanske lever de upp en dag och börjar producera blogginlägg igen?

Har jag förresten glömt någon?

Sandra Beijer är tillbaka i stan och har haft sin första utekväll sedan hennes bebis började existera. 
Den verkar ha varit väldigt lyckad och inte en enda ”mom shameande” kommentar om det har jag sett. ??

Egoina tog familjen och drog till Norge där hon har hela, tjocka släkten. 
Sonen Henri blev bortskämd till tusen av uppmärksamhet och sambon F åt sin egen vikt i självplocksjordgubbar.

Isabella Löwengrip får betalt för att resa till och marknadsföra ett av Tuis hotell och tror att det är en recension hon skriver. 
Som tur är så finns det läsare som kan utbilda henne i vad hennes jobb är och faktiskt innebär.

Världens äldsta bloggare och Sveriges äldsta influencer – så omnämndes ofta Dagny Carlsson, vars blogg www.123minsida.se ständigt fick nya uppdateringar från Dagnys liv.
Enligt Åsa Blanck, regissören bakom Dagnydokumentären ”Livet börjar vid 100” så har Dagny gått bort, strax före sin 110 årsdag, någonting Kulturnyheterna/SVT var först att rapportera om.

I februari firade Dagny sin 110:e födelsedag i förtid med den sjungande trion ”The Hebbe Sisters” som har synts bland annat i Bingolotto och Allsång på Skansen. Enligt Dagnys blogg hade de kommit från Värmland till äldreboendet för att hedra Dagny med en show speciellt komponerad för henne.

Den senaste uppdateringen från Dagny kom den 16 mars. Då hade hon enligt bloggen precis fått sin fjärde covidspruta, någonting som ska ha gått helt problemfritt enligt vännen Elena Ström som hjälpt till med att skriva Dagnys inlägg sedan ett tag tillbaka.

– Det var inte så farligt – ska Dagny ha svarat, samtidigt som hon mumsade på en chokladglass.

I övrigt kan jag berätta att Dagny är i fin form, hon har fått en ny scarf som hon tyckte var lite för snobbig men kanske passar till den kommande Pubafton på äldreboendet. // Elena Ström

Åh, vad jag hoppas att Dagny hann använda sin nya scarf på i alla fall EN pubafton. ?

I ett tidigare inlägg tog jag upp Mrs Lindhs åsikt om hur man gör skillnad på flyktingar och flyktingar. ”Vimmelmamman” Lotta Gray är inne på samma spår och det pågår en febril aktivitet på hennes blogg.

Det jag pratar om är hur det pågår krig hela tiden med sönderskjutna barn, våldtagna kvinnor, städer utan mat, el eller vatten i åratal och då är det ingen jävel som engagera sig. Inte som nu.  Nu går man ur huse för att slå knut på sig själva och få tapperhetsmedalj. Jag tycker det är helt fantastisk och Ukraina SKA och BÖR få allt stöd de kan. Ingen klagar på att vi hjälper, viktigt att komma ihåg här!

Det som gör ont är att det inte är samma villkor för alla.  (Vi måste hålla isär äpplen och päron här). Jag klagar inte på att alla sluter upp. Jag klagar på att det inte görs oavsett. Vrid inte till det nu och tro att jag inte stöttar Ukraina till 100 %. // Lotta Gray

Vi står väl mer eller mindre inför ett fullbordat faktum, att det faktiskt är många som gör skillnad på folk och folk.
Borde det inte ligga i allas intresse att faktiskt diskutera saken?
Och då menar jag inte så mycket diskussionen ATT det händer, utan snarare VARFÖR.
Att konstatera någonting har väl aldrig varit särskilt produktivt?
Så varför händer det?
Från Lottas kommentarsfält går det att utläsa flera olika aspekter och vinklar och jag tänkte lufta några av dem här:

Cath skriver så här:

Ukraina har inte en demokrati som går att jämföra med vad demokrati innebär för oss men det är vårt närområde. Den dagen detta krig är över så tror jag de flesta kommer att återvända. Många av dem är duktiga på språk, inte analfabeter och kommer troligen att kunna försörja sig själva om de blir kvar.
Nu kommer kvinnor och barn, förut kom män som påstod sig vara minderåriga.
Ja jag gör skillnad på folk och folk, för jag anser att det är skillnad på folk men inte på grund av att jag utifrån etnicitet tycker att nån är mindre värd men utifrån värderingar, religion och kultur. Där har vi skillnaden som visat sig svår att överbrygga.

laco skriver följande:

Många kulturer fungerar bra tillsammans. Andra kulturer kan inte integreras och det skapar problem. Vi vill inte ha problem, fientlighet och splittring i vårt land. Därför bör vi hitta andra lösningar för de kulturerna än att ta hit dem. Ordna för dem på någon plats där de är välkomna och där de har samstämmig kultur (religion ofta likställt med kultur), ofta i närområdet.

Någonting som Sofia svara så här på:

Behöver inte ”integreras”. Det som behövs är en ömsesidig respekt för varandras olikheter. Alla behöver och ska inte stöpas i samma form, men det är väldigt svenskt att vilja ha det så. Hur ska vi kunna lära oss om och av varandra om vi inte träffar människor från andra ”kulturer”?

Malin delar med sig av en kommentar innehållandes en teori jag tror är att slå huvudet på spiken för många:

Tror mycket beror på att det här är inget krig på grund av religion och att Ukraniare har samma mindset som vi Svenskar/europa och därför blir det mer ”personligt” för oss.
Detta är ju faktiskt ett krig som vi på riktigt är inblandade i och förmodligen kan vi räkna med att få en släng av Putins vrede inom en snar framtid.
Med risk för att bli hängd nu ( och vi har både från Senegal, Syrien, Kina och Chile i familjen/vänner som har flytt och som jag värnar om 100%) men måste man tycka om alla och hjälpa alla, blir man automatiskt rasist då?
Om vi vänder på det och vi svenskar skulle fly…. vilka länder skulle ställa upp och hjälpa oss?
Man kan vända och vrida på allt men behöver vi ha denna debatt också i allt annat elände.

Avslutningsvis skriver Åsa så här:

Det har blivit en fastslagen sanning att ”vi” gör så olika nu mot förut; med medierapportering, med engagemang, med att ”vi” tappar bort andra länders kaos nu, med hur skolbarn hanteras. Jag påstår att ni som säger så har fel. Jag påstår med en dåres envishet att ni kan kan väl inte ha glömt hur det var 2015 när det kom människor från Syrien, Afghanistan och många andra länder. Den stora skillnaden mot nu är den fullkomligt groteska metadebatten om bilden av kriget, bilden av rapportering, bilden av hur engagemanget framställs i sociala medier.
Alltmedan de privilegierade kvinnorna (?) i Europa är upptagna med denna diskussion på sidor som denna, spränger Putins barnsoldater kvinnor och barn sönder och samman i klusterbombningar från helvetet. Vi (Lotta och hennes kompisar samt vi andra) behöver sansa oss, lyfta blicken och bli bättre människor.

Den här sidan heter trots allt Bloggbevakning och det var med bloggar, allting en gång började.
Innan Youtube, innan Instagram, innan Twitter, innan TikTok, innan Facebook och innan Snapchat så var det blogg.
Man var inte en influencer, man var en bloggare.
Man bloggbråkade med varandra för att få upp statistiken och många kommentarer var tecknet på ett ”bra” blogginlägg.
Jag tänkte därför ta tillfället i akt, att visa lite uppskattning till alla de influencers som faktiskt fortfarande bloggar, i en tid där många andra kastat in handduken eller långsamt låtit bloggen dö ut till förmån för andra plattformar.

Högst upp på den här listan så måste jag ju bara sätta Isabella Löwengrip.
Jag har aldrig upplevt att hon försökt fasa ut sin blogg, med ambitionen att ersätta den med andra sociala medier.
Hon bloggar och uppdaterar Instagram ganska simultant, utan att någon plattform blir lidande, så att Isabella i högsta grad fortfarande bör kallas för en bloggare, är helt klart.

Sandra Beijer lägger fortfarande massor av tid på sin blogg, vilket också är hennes mest populära plattform.
Hennes grupp på Facebook är också väldigt populär, men hon använder ju inte den som en till kanal att skapa content för utan den är mer för hennes följare att ”bonda” på.

Paula Rosas fortsatte blogga, även efter hennes man Hugo la ner sin, och tack vare det så få följarna fortfarande en bloggig inblick i Hugos liv, utöver det han själv publicerar på Instagram.

Gabriella Joss verkar heller inte ha något intresse av att byta ut bloggen mot mer Instagram och/eller Youtube. Frågan är väl snarare när hennes fästman ska skaffa en egen blogg att matcha den blivande frugans med?

Nu när Egoina gått in i en ny fas i livet – som mamma – så tror jag att hennes blogg kommer bli ännu bättre. Hon har väl alltid varit som störst, just som bloggare och det hoppas jag att hon kommer fortsätter vara.

Elsa Billgren är en influencer som jag heller aldrig tror kommer sluta blogga. Jag tror att hon helt enkelt behöver utrymmet som en blogg kan ge, för att hennes bilder och texter ska komma till sin rätt.
Jag tror aldrig hon skulle nöja sig med bara Instagram eller TikTok, och så länge som det inte dyker upp en plattform som mer kan ersätta bloggen så tror jag Elsa kommer fortsätta blogga, och detsamma gäller hennes parhäst Sofia Wood. 

Underbara Clara har jag också svårt att föreställa mig som någon som lägger ner sin blogg. Likt Elsa och Sofia så tror jag Clara behöver bloggformatet för att nå ut som allra bäst.

Ebba Von Sydow bloggar fortfarande, Englas Showroom lika så.
My Martens tuggar vidare i något repetitiva spår på sin blogg, men en uppdatering är ändå en uppdatering, eller hur.

Elaine Eksvärd la ner bloggandet men beslöt sig för att starta upp igen, och vad vore hon för en retoriker utan en blogg att kunna pennfajtas på? (Någon som minns hur man sökte brevvänner som ung? Någon att ”pennfightas” med.)

Systrarna Graaf bloggar fortfarande, men Magdalena mer frekvent än lillasyster Hannah.
Maggan får visserligen en del hjälp till och från av Monas Universum, som ibland kliver in och bossar i kommentarsfältet, och när hon inte gör det så skriver hon inlägg, även på sin egen blogg.

Michaela Forni har bloggat sedan 2004 och skriver fortfarande bra och genomarbetade texter till sina följare. Hon gav bort sin tidigare webbadress www.forni.se till det onlinemagasin hon startade i slutet av 2018 och bloggen återfinns nu istället på www.michaela.forni.se

Margaux Dietz bloggar fortfarande, men kanske inte riktigt lika mycket som när hon slog igenom. Nu delas hennes tid mellan blogg, Instagram, Youtube och Alexas snuskiga radioteater och let’s face it. Dygnet har bara 24 h. 🙂

Trettonbarnsmamman Mirka, elvabarnsmamman Madeleine och niobarnsmamman Carola bloggar också på, trots denna stora skara barn att försöka hålla vid liv.
Jag förstår inte hur de orkar, men kanske är det därför jag har husdjur istället för människobarn? 😉

Annica Englund slutade blogga ett tag men har sparkat liv i den igen där borta i Kanada.

Vilka har vi mer?
Åse på www.56kg.se 
Johanna Toftby
Matplatsen
House of Philia

Har jag glömt någon? Missat någon?
Någon som ni tycker passar in på den här listan?
Någon som INTE passar in på listan? 🙂

Att Stoppa Pressarna ar en slaskblaska ar val knappast någon hemlighet. Det finns flera ”ljug online sidor” som borde stoppas men att enmansshowen Daniel Nylen har fatt härja fritt sa lange utan att någon star upp och gar emot honom genom en stamning och polisanmälan förvånar mig.
[…]

Nu har i alla fall jag bestämt mig for att det far vara nog med smutskastning och förtal som jag skrev om i mitt förra inlagg och jag ar nu nöjd med mig själv att jag äntligen har anlitat advokat Mark Safaryan fran Juristhuset Advokat firman Sjöström AB. Intressant for mig darfor att jag kände Henning Sjöström pa 90-talet och vet att han var en av Sveriges basta advokater. // Gunilla Persson

Gunilla Persson har ledsnat rejält på Daniel Nyhlén och hans sida Stoppa Pressarna, och har skaffat ett juridiskt ombud att företräda henne.
I sin skrivelse så krävs Nyhlén och Stoppa Pressarna på 500 00 kr i ett allmänt skadestånd för de publiceringar som Gunilla Persson anser utgöra grovt förtal.
Bland annat har det publicerats artiklar om att Gunilla Persson bland annat blivit stoppad vid gränsen till Sverige, och att hon skulle bli arresterad väl hemkommen till Sverige.
Bakgrunden till detta ska ha varit en bedragerihistoria med Försäkringskassan, där Gunilla anmäldes för grovt bidragsbrott.
2016 beslutades att det inte fanns någon anledning att fullfölja förundersökningen då det inte gick att bevisa att Gunilla Persson haft ett sådant uppsåt som skulle göra handlingen brottslig.
Skulle man finna att brottet begåtts av grov oaktsamhet så är det likväl preskriberat.

Och att jag skulle bli ”Stoppad vid gransen till Sverige” ar ju skrattretande men sa väldigt ledsamt och bedrövligt eftersom vissa personer kanske har trott pa det. Men NU har ni bevis pa att jag blev FRIAD i juni for FEM ar sedan, det tog mig lang tid att fa tag i dessa dokument (jag har Forsakringskassans rapporter och de ar gräsliga att läsa, maken till hat har jag sällan sett). Men jag ar mycket glad for min blogg och att jag nu har kunnat uttrycka mig har och gett sanningen till er alla. // Gunilla Persson

Det finns en sak i Gunillas inlägg som jag skulle vilja beröra helt snabbt bara.
Hon skriver att hon blivit ”friad”, vilket inte är helt sant.
Förundersökningen är nerlagd då det inte gått att bevisa brottsligt uppsåt och om så varit fallet så var brottet hur som helst redan preskriberat, men en domstol har inte friat henne från misstankar.
Samma diskussion dök upp i samband med #metoo där vissa hävdade att mediamannen som Cissi Wallin anmälde för våldtäkt hade friats från misstanke. Det stämmer inte heller, utan även där lades förundersökningen ner, men utan en domstolsförhandling kan man varken fria eller fälla en person för brott.

Så här beskrivs det på Lawline:

Om en förundersökning läggs ner innebär det att åklagaren inte kommer väcka åtal och det blir därmed inte heller någon rättegång. Därmed kommer varken en friande eller fällande dom att avläggas. Personen kommer därmed i juridisk mening inte att vara friad, utan kommer istället att betraktas som oskyldig.

Det ska dock framhållas att förundersökningen ju kan öppna igen om det framkommer fler bevis som gör ett åtal möjligt. En nedlagd förundersökning innebär ju inte en dom i sig och som vinner rättskraft, utan möjligheten finns alltså att ärendet hamnar i domstol tillslut ändå och att personen där då kan bli antingen friad eller fälld.