Smörgåstårta



Här nedan ser ni lite bilder från samma dag när jag hade bästis här och vi åt smörgåstårta och wienerbröd. Vi båda älskar smörgåstårta så passar alltid på att äta det med henne då min man inte alls delar samma kärlek ;p // Gabriella Joss Possler

Smörgåstårta verkar vara en sådan sak som folk antingen älskar eller avskyr, och ingenting där emellan. Jag funderar över om smörgåstårta anses vara ”white trash” av de som inte gillar det? Ni vet, tillsammans med att leka på gatan, inte ha vantar på vinter och behålla klistermärkena på Iittalaglasen?
Personligen ÄLSKAR jag smörgåstårta och gör helt ärligt den absolut bästa smörgåstårtan efter min pappas recept. Och nej, det finns ingenting ni kan säga som ändrar på det.
I vår poddstudio finns det två älskare av smörgåstårta och en som hellre slickar rent en bajamaja än äter det.
Kan det ha med att komma från en mindre stad, att det bidragit att man älskar smörgåstårta? Inte fan hade vi sushi och sådana moderniteter där jag växte upp, det var smörgåstårta och en och annan tropisk planka för den som verkligen ville festa till det.

Den röda tråden i det här inlägget är alltså Gabriella Joss Possler som älskar smörgåstårta och kommer från Umeå. Umeå räknas väl som en mindre stad väl? Så vida man inte läser av Isabella Löwengrips statistik då vill säga. Hon menade ju tidigare att 600 000 av hennes följare bodde i just Gävle, en gång när hon presenterade sin statistik, men så vet vi ju vid det här laget att det inte är en av hennes starkaste sidor.
Men tillbaka till den röda tråden. Umeå, smörgåstårta, white trash-listan, podd och tropisk planka.

Ni vet ju vad som kommer nu…
Team Smörgåstårta eller Team Slicka bajamaja?

Vid en närmare kontroll hade Umeå 132 235 invånare vid årsskiftet 2022/2023, så en betydligt större stad än den jag växte upp i.
Faller min teori om smörgåstårta här?

Hur mycket är för mycket reklam?

Jag har gjort ett litet stopp inne hos Gabriella Joss Possler, då hon låtit bloggen eka tom sedan den 29 juni. 
Det allra sista inlägget på bloggen, som postades innan sommarskuggan tog över den är ett reklaminlägg, och reklaminlägg har det inte varit ont om, även på Instagram.
Så här ser hennes flöde ut och jag undrar helt enkelt vad ni tycker om fördelningen mellan ”vanliga” inlägg och reklaminlägg.
Av 18 inlägg är 11 av dem reklam.

”Jag tror jag har en förlossningsdepression”

Gabriella Joss Possler tar till Instagram för att prata om sitt dåliga mående, och att hon kommit fram till att hon tror att hon nog har en förlossningsdepression. 
Hon förtydligar att hon känner igen sig i mycket av det hon läst om förlossningsdepressioner på nätet, men inte  vad gäller självmordstankar eller viljan att vilja skada sitt barn. De känner hon inte igen alls, utan hon skriver att hon har en jättestark anknytning till sin bebis.

Gabriella skriver om hur tacksam hon är för att Andrea Norrman pratade om sin förlossningsdepression och väljer nu att dela sina känslor med förhoppningen att det kanske kan hjälpa någon annan. 
Förhoppningsvis får hon den hjälp hon behöver.
Att må dåligt är ingenting att skämmas över, vare sig det gäller en förlossningsdepression, en helt ”vanlig” depression eller någonting helt annat.

Kolla vad fint!! Vad glad jag blir av hennes fina följare!



Och på tal om någonting helt annat…
Tydligen rakar man sig innan laserbehandling, så det är svaret på frågan från det här GabJoss-inlägget. 

GabJossPoss håriga reklam

Bildkälla: Gabriella Joss Possler Instastory

Bilderna kommer från Gabriella Joss Possler Instastory och är i kronologisk ordning. 

Bild 1:
GabJoss är på salong för att bli ”hårfri på riktigt”, vilket jag tolkar som någon form av permanent hårborttagning.

Bild 2 och 3:
Reklaminlägg för företaget ”Estrid” som följer pernumerationstjänster på rakhyvlar, alltså en produkt som Gabriella inte länge kommer behöva använda i framtiden.
Det känns snarare som att hon borde gjort reklam för salongen som gör hårborttagningen, för att sedan publicera två inlägg om att hon inte kommer behöva använda rakhyvlar framöver, inte tvärt om.

Gabriella skriver dock ingenting om sin egna användning av rakhyvlarna i sin reklam, så kanske kan den smyga under radarn, men jag kan inte låta bli att undra….
Som betalande företag av den här reklamen – som Estrid faktiskt är – så undrar man ju hur nöjda de är med det hårlösa sammanhang i vilket deras reklam förekommer.

Tack för tips!