Ida Wargs dramatiska förlossning

Igår födde Ida Warg sin, och maken Alexander Pärleros dotter på ett sjukhus i Marbella.
Av Alexanders Instagraminlägg att döma så gick det inte helt friktionsfritt till, då läkaren meddelande paret att deras försäkring inte gällde och att de inte tänkte fortsätta hjälpa Ida.
Alexander blir utslängd från sjukhuset och behöver betala 30 000 kr för att Ida överhuvudtaget ska få fortsatt hjälp.

Sen var förlossningen extremt tuff och jag har aldrig någonsin sett en människa lida så mycket i hela mitt liv. Gråt blandat med skrik. Var så hemskt. // Alexander Pärleros

Lite senare visar det sig att försäkringsbolaget gjort fel, men det är ju så dags då.
Fy fasen vilket obehaglig situation att hamna i, och att få höra att vården kommer upphöra om det inte kommer in 30 000 kr på studs till sjukhuset.
Som tur väl är så verkar allting gått bra i slutändan, och Ida och Alexander har kunnat lämna sjukhuset tillsammans med sin dotter och några erfarenheter rikare, som jag tror att de nog helst sluppit.
Ska vi gissa på att den här förlossningen inte kommer publiceras på Youtube?

Stort grattis till hela familjen!!

Antonija Mandir och Ida Warg om pengar, välgörenhet och tiggarbrev

Så klart jag fattar att Antonija Mandir inte kan hjälpa varenda kotte som kontaktar henne, det är det nästan ingen som kan.
Kanske Zlatan?

Jag tycker bara att det är lite intressant att se skillnaden på influencer och influencer, på vad de väljer att fokusera på och publicera på sina sociala medier.

Som sagt, jag fattar att Antonija inte kan hjälpa alla som kontaktar henne, det kan varken Ida Warg eller någon annan influencer göra. Eller jag. Som sagt, kanske Zlatan  ?

Antonija tycker att det är respektlöst och oförskämt att be henne om hjälp då hon varken är en bank eller sysslar med välgörenhet, och postar ett inlägg på Instastory om det. Hon har tidigare visat prov på en enorm givmildhet, där hon har bland annat betalat av sin pappas alla skulder, så hon är ju ingen Joakim Von Anka som gråter när hon skiter.

Är det nödvändigt för en influencer som får många ”tiggarbrev” att då och då sätta ner foten med ett sådant här meddelande, eller borde hon låtit bli?
Vad kan man göra istället?

Hur tänker ni här?

Tack för tips! 

Times change

Året var 1991 och tidningen Vanity Fair beslut sig för att ha en naken och gravid Demi Moore på omslaget.
Hon var i sjunde månaden och i magen låg mellandottern Scout.
Den här typen av banbrytande omslag hade aldrig gjorts tidigare, och det är intressant att ha i åtanke, med tanke på de mängder av kända gravida kvinnor poserat nakna på omslag sedan dess.
Det som då räknades som en ”nakenchock” i halvkonservativa USA är nu för tiden standardmaterial att lägga ut på sociala medier för den som önskar.

Ta det här fotot på Ida Warg, där hon poserar på ungefär samma sätt som Demi Moore gjorde på sitt omslag. 
Det var det första jag tänkte på när jag  såg Idas inlägg – att det påminde om det här 30 år gamla omslaget.
Det är liksom ingen som ens höjer på ögonbrynet länge av den här typen av bilder, utan man kan ta dem själv i spegeln med mobilen.

Tiderna ändras och sensation blir standard.
Det händer hela tiden, även nu. Margaux Dietz var först ut med att filma sin förlossning och publicera på Youtube, och efter henne så är det nästan lite konstigt om en influencer inte gör det.
Sensation blir standard.

Anledningen till att jag tycker att bilder som den Ida publicerade är så vackra, samtidigt som jag ställde mig frågande till stagade gravidbilder i stora klänningar som fladdrar i vinden likt Carola i Melodifestivalen, ute på ett fält med ett gigantiskt blomsterarrangemang på huvudet, samtidigt som gärna den blivande pappan tår på knä och kysser den gravida kvinnans mage eller formar ett hjärta med händerna över den, är för att hennes bild är naturlig. Avslappnad. Utan krusiduller. Den bara ”är”.

Förlåt på förhand till alla er som ilsknade till av mitt förra inlägg om saken. 
Vill man ta sådana här stageade bilder så ska man ju självklart göra det, och vad jag har för åsikt om saken är ju irrelevant och ingenting annat än en ”moo point”.
Folk har åsikter om allt mellan himmel och jord mest hela tiden, och det får man ju ha, men det betyder inte att man måste bry sig, eller hur?

Doft-cravings?

Förlåt en kvinna som aldrig varit gravid, men man har alltså ”doft-cravings” som gravid?
Det visste inte jag.
Jag vet att man kan bli känslig mot vissa lukter – typ Rachel Green och tonfiskmackan – och att man inte tål dem, men det går alltså även åt andra hållet?
Vad spännande!
Jag undrar vad det är i den gravida kroppen som avgör vilka cravings man får?
Det kan ju knappast vara en överlevarinstinkt då det nog inte är helt hälsosamt att, som gravid, hänga på en mack dagarna i ända och sniffa bensinångor från omufflade tankhandtag.

Jag har en doft-craving som inte har någonting med graviditeter att göra, utan som jag haft sedan jag var liten.
Aceton. Gripens vita flaska med röd etikett.
Mamma använde den till att ta bort nagellack när jag var liten och jag försökte alltså sno åt mig en tuss att sniffa på, vilket jag aldrig fick.

Nu är jag däremot vuxen och kan sniffa hur mycket Gripens jag vill, men inser att det nog heller inte är så bra i det långa loppet.
Jag får helt enkelt slentrian-sniffa i förbi-farten när det är dags att måla om naglarna igen.

Har ni några doft-cravings? 
Rent generellt eller specifikt när ni var gravida?