Jag har tidigare skrivit ett inlägg om Sandra Beijers krusidullfria frågestund om sin graviditet och känslorna kring den.
Här kommer några frågor från frågestund del 3, som verkar vara den sista innan bebisen befinner sig på utsidan.

Vad har förvånat dig mest med att va gravid?
Att den helt tar en i besittning. Jag trodde man bara blev tung av bebisen liksom. Tänkte först att whatever jag ska träna och va min egen person.
Men nej nej nej. Hela kroppen är i oordning, jag upplever att skelettets mjukhet (och det som kallas foglossning dvs att man blir helt wobbly i skelett och leder) gör en extremt begränsad.
Jag är hundra procent en gravid person med allt vad det innebär.
Har bestämt att jag sätter mig själv på paus tills vidare, orkar inte kämpa emot den här mega-urkraften.

Hur ska man veta om man vill och tänk om det inte går? Orka ha barnlös som identitet.
Jag är med dig. Men upplever att de flesta inte alls vet?
Jag vet tbh fortfarande inte om jag verkligen vill.
Och vad skönt ändå att kunna vila i det. Få grejer i livet styr man helt & det blir oftast bra ändå. Känns på något vis tryggt att veta att man inte behöver veta. En bebis kommer komma och det får lösa sig.
Saker löser sig.
Och angående om det inte går – är det inte en risk man får ta i allt? Hellre att ha provat och veta än inte provat alls. Det är som kärlek ju. Man kan inte låsa in sitt hjärta i rädsla att bli sårad, då har helt plötsligt hela livet gått.

Har din relation förändrats i och med graviditeten?
Förutom det mest uppenbara att det har blivit lugnare eftersom vi inte kan festa osv så har den fått en snabbskjuts i sin fördjupning. Att skaffa bebis ihop är att bestämma att man vill leva ihop.
Vårt förhållande är tryggare och mer självklart. Samtidigt har vi bara varit ihop i ett och ett halvt år och jag är fortfarande så väldigt förälskad i honom. Så tycker det här med graviditeten gjort vårt förhållande fint. Man lär känna varandra på ett annat plan när man plötsligt måste bygga ihop sina liv. // Sandra Beijer

Jag tycker Sandras sista svar om sitt och Björns förhållande var så fint. 
Även det här: ”Man kan inte låsa in sitt hjärta i rädsla att bli sårad, då har helt plötsligt hela livet gått.”
SÅ sant och SÅ svårt när man blivit sårad, men SÅ värt det när man träffa någon som inte är en knöl.

Här hittar ni hela inlägget.

Jag känner inte att mitt eget moderskap är något ljuvt och fantastiskt. Det betyder inte att det är mindre värt.
Ni får inte glömma att jag är mitt i en stor bearbetning av att det faktiskt ska bli en bebis, så snälla var snälla. // Sandra Beijer

Sandra Beijer har på allmän begäran skrivit ett inlägg där hon svarar på frågor om sin graviditet, och svaren hon ger är lite annorlunda mot vad man är van att läsa från gravida influencers.
I de flesta frågestunder så beskriver den blivande mamman sin graviditet som magisk, fantastisk och ”att det är som att livet startar nu, med det här lilla miraklet i magen. Stor som en squash är den också. 😉
Sandras frågestund är…hur ska jag säga….motsatsen till det.
Här kommer några frågor och svar från Sandras blogg:

Vet du könet/Kommer du ta reda på könet?
Ja, vi har vetat ett bra tag. Sedan början av maj faktiskt.
Det är viktigt för mig (och oss) att ta reda på så mycket information om personen i magen som möjligt, för att göra detta mer begripligt.
Kommer inte ha nån gender reveal på bloggen. Men ni kommer få reda på könet naturligt när den kommer ut, ett namn måste hen ju ha.

Du har själv skrivit att du inte är så pepp på själva graviditeten men finns det nån överraskning med det?
Vet inte om jag har skrivit det? Det tror jag inte? Det är läskigt med bebis och så vidare, men just att vara gravid är något jag alltid tänkt att jag skulle trivas som. Och det gör jag.
Jag känner mig fin som gravid och har alltid tyckt att graviditet är en väldigt snygg stil om man får skriva så ?.
Det är tråkigt att jag har så ont och inte kan strutta omkring i högklackat och typ va snygg i en bar, men annars tycker jag att det är roligt att klä på mig om morgonen och känner mig ganska het.

Hur förbereder du dig inför förlossning?

Ska du amma?
Detta har jag förstått i mitt kommentarsfält är en känslig och het fråga.
För mig är det mest en konstig fråga? Och otroligt ointressant. Va? Du undrar om jag ska amma?
Jag antar det, om bebisen vill det.

Vad har du köpt till bebisen?
Vi har köpt exakt noll saker.

Vad ser du mest framemot med att bli mamma?
Det är fortfarande rätt svårt att greppa, men tycker om tanken på min kille som en pappa <3 Så gulligt.

Det här var alltså gravid-Q&A nummer ett.
Jag undrar hur många Sandra har planerat egentligen… 🙂

Sandra Beijer och hennes Björn (+ bebis i magen) är och semestrar i Italien.
Följer man Sandra så vet man att hon ofta letar upp och besöker olika krogar och testar mängder av mat, och i det här inlägget har paret bokat bord på hotellets restaurang som har en stjärna i Guide Michelin.
Förväntningarna bör alltså vara rätt höga med tanke på att det bara var 2,651 restauranger i hela världen, som hade minst en stjärna i november 2020, men det blev enligt Sandras inlägg lite av ett magplask på det här stjärnstället.

I slutändan kokades det ner till tre skådespelare som lyckades så fint och tonsäkert komma in i karaktärernas universum. Och som har en fantastisk dynamik tillsammans som trio <3 // Sandra Beijer

Det blev Oscar Zia som knep en av huvudrollerna i dramatiseringen av Sandra Beijers bok ”Allt som blir kvar”. 
På hennes blogg svarar han på några korta frågor om rollen, vad han har gemensamt med sin karaktär och om nervositeten över att inte kunna få fram det mörka drag som han vet att hans karaktär har inom sig.

Mitt sovrum i Frankrike, våren 2013. Nu är det en annan spegel där.
Minns att jag fick en kommentar när jag publicerade den här bilden om att jag höll för magen för att det var där fettet var. Bar sedan med mig kommentaren som en giftig karamell av absolut sanning resten av sommaren.
Man kan ju säga mycket om att influencers ska kunna ta en och annan hatkommentarer när de har stora kanaler. Men dom är också bara tjejer framför en spegel ibland. // Sandra Beijer

Sandra Beijer hittade en bortglömd mapp på sin dator med bilder från förr och bjuder på ett helt gäng inne på sin blogg.
Årtalet verkar vara 2010-2014 och antalet är tusentals.
Kul, jag gillar sådana bilder mer än de perfekta, uppstoppade bilderna som vi matas med stup i kvarten nu för tiden.

Sandra berättar om bakgrunden till den här bilden och vad en enda kommentar om utseende ledde till för henne, hela den sommaren. 
Nu för tiden förstår jag inte hur man kan bry sig så mycket om sådant, men däremot minns jag hur det var att bry sig och gå sönder av att inte se perfekt ut eller av rädsla för att någon skulle ha något negativt att säga om mitt utseende, och det tror jag är viktigt att komma ihåg.
Jag önskar att jag kunde smitta alla människor som bryr sig för mycket, av min egen ”zero fucks given-inställning” till okända människors åsikter för det är fasen BARA destruktivt att lyssna på sådant.
Varför bryr sig om vad människor man inte känner och/eller vars åsikt faktiskt inte spelar någon roll tycker?

Vad jag försöker säga är att jag helt enkelt önskar att alla människor vågade springa som Phoebe.

Jag är i vecka 20 eller 19 + 2 enligt min bebisapp. Båda står, så man fattar inte riktigt. Men men, låt dom hålla på. Man får nya frukter varje vecka i alla fall. Just nu är bebisen stor som en 25 centimeters banan. // Sandra Beijer

Sandra Beijer uttrycker sin förvirring kring sättet som man tydligen ska beräkna hur långt gången man är i sin graviditet, och av kommentarsfältet att döma så är hon långt ifrån ensam om det.
Jag förstår snarare inte hur man kan veta exakt på DAGEN, vilken dag man blev gravid. Hur?
Hur kan man veta EXAKT hur många dagar gammalt fostret är?
Det borde ju även tekniskt sätt diffa rätt mycket i så fall på ett ägg som befruktats direkt efter midnatt en dag, och ett ägg som befruktats en minut i midnatt samma dag? Samma dag, men 23 timmar och 59 minuters skillnad, förklara det om ni kan?
How about dat? (Cash me outside) 😉

Sandras följare bjuder på sina bästa tips, teorier och andra tokigheter vad gäller gravid-matematik, men jag undrar om någon av kommentarerna egentligen är hjälpsamma eller om de bara spär på förvirringen?

Da fuck liksom?

v

Reunionavsnittet kom ut på HBO Nordic i torsdags. Det är uppbyggt som en godispåse av throwbacks, bloopers och nostalgi. Men vad som framförallt är svårt att undgå är hur de sex numera femtioåriga vännerna ser ut som en samling getingallergiker. Kinderna så fyllda av botox och fillers att deras tårfyllda ögon över att vara tillbaka i studion krympt till knappar i ansiktet.
Obs. Folk får göra vad dom vill med sin kropp. Men det går samtidigt inte att frångå:
ingenting säger att tjugo år gått så mycket som ansträngningarna att dölja det. // Sandra Beijer

Sandra Beijer skriver så extremt träffsäkert om samma sak som jag både tänkte och kände, när jag tittade på reunionavsnittet av Vänner.
Ett avsnitt som alla vi Vänner-fans längtat och väntat på.
Hon skriver om hur Jennifer Aniston och David Schwimmer läser den där scenen som ledde till att Ross och Rachel kysstes passionerat utanför fiket Central Perk, samtidigt som regnet öser ner.
En scen som jag tror representerar ren romantik för många, så även för mig.

När jag blundar framför skärmen hör jag Ross and Rachel. Då skulle det lika gärna kunnat vara 1995. Men när jag öppnar ögonen ser jag dom inte. Jag ser bara Jennifer Aniston och David Schwimmer. Deras ansikten har upphört vara några som helst andra karaktärer för länge sedan.

Magin de allra största skådespelarna besitter: att helt kunna gå in i rollen och få tittaren att glömma verkligheten är dold bakom mängder av fillers. Allt man ser är två Hollywoodstjärnor rika som troll som för länge sedan nått sin peak. Och det handlar inte om deras ålder – utan deras desperata önskan bort från den. 

Skräcken för döden går inte att dölja hur trovärdiga skådespelare de än är. Det spelar ingen roll hur många sprutor de tar, hur många knivar de lägger sig under för att metodiskt låta ögonhålorna skjutas längre in i ansiktet, längre bort från tittaren. Det sitter inte längre i blicken. Det sitter i huden. // Sandra Beijer

Det är i texten som den här som jag verkligen inser hur briljant Sandra är på att skriva,
Jag hade aldrig ens kunnat komma i närheten av att beskriva det så bra som hon gör, trots att känslan hon förmedlar i sitt inlägg är densamma som jag känner.

SPOILER ALERT!
Och på tal om Vänner-reunionavsnittet. (Ni som sett det…)
Hur reagerade ni på den romansbekännelsen som två av Vännerna serverade som ett litet körsbär ovanpå glassen som var detta avsnitt?

Visa det här inlägget på Instagram

Visa det här inlägget på Instagram

Som ni har spekulerat här inne, men se, det får man inte göra. ?
Man får helt enkelt vänta till personen i fråga offentliggör det själv.
Jag vet att det är plågsamt för vissa, men så är det. ?

Nu har Sandra Beijer själv valt att gå ut med att hon och kärleken Björn väntar barn, och det är varken mot ett turkost hav eller med pappan på bild överhuvudtaget egentligen.
Så very not flunsigt.
Hon gör det istället med väldigt ”Sandra Beijeriska bilder” som inkluderar mycket färg och en tuggummibubbla. ?

Stort grattis till hela familjen!!!! 
❤️❤️❤️

Sandra Beijer och hennes pojkvän Björn är i Frankrike och spenderar några avundsvärda dagar i hennes familjs hus i Antibes.
Under inlägget kallar läsarna hennes blogg för ”den bästa platsen på internet just nu”, någonting som är värt att lyfta upp, med tanke på att det annars råder en ganska så negativt vibe på sociala medier just nu generellt.
Vi behöver fler positiva oaser, så har du någon på lager – lämna den gärna i en kommentar.

Själv blev jag glad av TikTok-klippen i det förra inlägget, så jag är säker på att vi kan få ihop ett helt gäng guldkorn om vi gör en gemensam ansträngning. 
Vad tror ni?