Yoga Girl har skrivit ett inlägg om känslan av att inte vakna upp med en känsla av panik, den 10 mars.
Det är årsdagen för när hon förlorade sin bästa vän i en bilolycka, och texten nådde mig på ett personligt plan.
Jag har upplevt samma känsla, med det tillhörande dåliga samvetet, och en av raderna i hennes långa text kommer jag bära med mig framåt i livet.
Kanske finns det någon annan där ute som också kan känna en smula tröst i dessa ord?