"Därmed kan vi se att vi behöver gå i hård offensiv mot överklassen, bryta den liberala hegemonin och börja göra skillnad i människors vardag"
Då valresultatetsjunkit in och det är dags att börja analysera kan man konstateranågra saker. Ett tydligt rasistiskt parti vinner mark på orter därden absoluta majoriteten skulle vinna på en radikal vänsterpolitik.Då överklassen allt sedan 80-talet vunnit mark både påarbetsmarknaden och i svensk politik, så har det resulterat i enförsvagad arbetarrörelse och en växande fascistisk rörelse. Nu ärdet därför dags att för arbetarrörelsen att återinta sinorganiserande kraft och på riktigt ta kampen mot kapitalet för attpå det sättet slå undan benen för rasismen. Att sätta socialismmot rasism.
För det första ärdet viktigt att konstatera att klassamhället handlar om makt.Överklassen – de som äger de stora företagen, står motarbetarklassen – som lever på lönen från arbete och saknarkontroll över vårt egna eller andras arbete. Överklassen tjänarpå att våra löner och villkor sänks medan arbetarklassen tjänarpå att få högre löner och tryggare villkor. Då löneandelen avden totala svenska ekonomin har fallit från 80 procent år 1980 till65 procent i dag visar det hur överklassen sparkat undan benen förarbetarrörelsen. Då arbetarklassen förlorat fighten motmaktlösheten och otryggheten har det enda organiserande alternativetblivit den fascistiska rörelsen. Och därför får arbetarrörelseninte förlika sig med högern, utan vi måste gå i hård offensivmot överklassen.
Vidare har denliberala hegemonin lakat ur hela samhällsdebatten frånmaktperspektiv. I det läget kan vi lika gärna sparka på varandrasom sparka uppåt. Då vi målas som en varierad medelklass där allatjänar på lite olika saker och alla står mot varandra förlorar viinsikten om våra gemensamma intressen och därmed också vårgemensamma styrka. Vi missar att det är irrelevant om en invandrarekostar eller lönar sig. Vi missar att det är småpengar ijämförelse med vad den koncentrerade överklassen i Sverige håvarin bara i ränta på sitt eget ägda kapital. Att de får mer underett år, än vad en arbetare sliter ihop under hela sin livstid.Oavsett arbetarens bakgrund. De enda som tjänar på att vi sparkarpå varandra är överklassen. Och därför måste vi bryta denliberala hegemonin och börja prata klass.
Därutöver är vi i dag ett lägga där vår härkomst och bakgrund bestämmer vilkaförutsättningar vi får i livet. Ingen i Sverige kan undgå att vilever i ett klassamhälle. Klassamhället styr våra villkor ochavgör hur mycket makt vi har över våra egna liv. Då jag har låglön, dåliga villkor och inte kan flytta hemifrån är det för attarbetsgivarna och bostadsägarna tjänar på att vi konkurrerar nervåra löner och konkurrerar upp hyrorna. Vi tvingas tävla medvarandra om smulorna. Då är det självklart att vända sig motpapperslösa och muslimer i stället för att ifrågasätta systemet.Och därför finns det inte plats för att möta rasisternasargument, utan det är dags att faktiskt göra någonting åtklasskillnaderna.
Därmed kan vi seatt vi behöver gå i hård offensiv mot överklassen, bryta denliberala hegemonin och börja göra skillnad i människors vardag.Argumentation mot rasister är viktigt, men inte tillräckligt.I stället är det alltså dags att krossa rasismen med vårastarkaste vapen: visioner, debatt och handling. Det är dags attsätta socialism mot rasism.
MadeleineSellgren,
Ung Vänster Storstockholms distriktsstyrelse