"Någon mer än jag som skiter fullständigt i vem som är rasistledare?"
Nils Karlsson (MP): "Väljarna tycks inte kunna bry sig mindre om vem som leder SD, så varför skall vi göra det?"
Nils Karlsson är kommunalråd med ansvar för demokrati och tillgänglighet i Malmö Stad, ordförande i Malmö Stads valnämnd samt råd för funktionshinderfrågor. Han är även universitetsadjunkt vid Malmö högskola, där han undervisar i etik och vetenskapsteori.
Förutom detta är han en av få politiker som är öppna med att ha diagnosticerats med asperger.
Följ honom på Twitter: @FilosofenNils
Så nås vi av nyheten att Sverigedemokraternas partiledare; den store Jimmie Åkesson - mannen som tog partiet in i riksdagen, som införde detta och förra årtusendets minst innehållsrika nolltolerans, och som ret-connade både sitt partis historia och sin egen barndom - återvänder från en tids omskriven sjukskrivning till partiledarskapet, och den rimligaste reaktionen på det är "vem bryr sig"?
För oss som dagligen sysslar med antirasism, antidiskriminering, och som arbetar för tolerans och en moraliskt och ekonomiskt hållbar politik kan det verkligen inte spela mindre roll vem som leder den partipolitiskt organiserade rasismen. Rasismen har redan fått sitt genombrott. Den är det nya politiskt korrekta. Till och med liberaler pratar volymer.
Sverigedemokraternas, och Jimmie Åkessons, projekt har varit förvånansvärt framgångsrikt. Ingen höjer på ögonbrynen längre när någon självutnämnd islamolog lägger ut texten om sådant "alla vet" om islam (utom islamologer med riktig akademisk examen, men det vet man ju hur sådana är). I kommunfullmäktigen runt om i Sverige orsakar SD:s ibland fullständigt bisarra uttalande inte mer än gäspningar. I SVT:s flaggskepp, Agenda, ställer programledarna SD:s frågor som om det är världens mest självklara sak. Och att rasistledaren planerar comeback i Skavlan verkar fullständigt logiskt. Rasism är prime time-underhållning.
Men för oss som inte bara fäller budgetar utan också driver igenom dem och tar ansvar för dem spelar det ingen roll vem som för tillfället leder rasistpartiet.
För dem som utsätts för rasism spelar det inte heller någon roll vem som leder rasistpartiet.
Mest spännande är att det inte tycks spela någon roll för väljarna vem som leder rasistpartiet.
Under Jimmies tid ökade SD explosionsartat i både opinionsundersökningar och i valresultat. Nu har vi, trots SD:s ansträngningar, inte något nytt valresultat sedan Åkesson inledde sin sjukskrivning, men i opinionsmätningarna har SD fortsatt att öka. Som mest uppe i 16 procent har de snuddat vid att vara Sveriges näst största parti. Väljarna tycks, om man alls kan dra någon slutsats, föredra SD utan Åkesson framför SD med Åkesson.
Under Åkessons frånvaro har SD försökt utpressa regeringen, gjort skillnad på judar och svenskar, tonat upp den nationalistiska profilen, och tagit offerkoftebärandet till nya nivåer. Ändå växer de. Väljarna tycks inte kunna bry sig mindre om vem som leder SD, så varför skall vi göra det?
Rasismen är ett verkligt problem. Rasismen begränsar människor, får oss (inte alla oss) att acceptera drunknande i Medelhavet, och skapar en offentlig debatt som skuldbelägger människor med utomnordiska ursprung. Den har ingenting med personkulter att göra. Den är ett djupt samhällsproblem och lösningen är inte att fokusera på vem som för tillfället leder rasistpartiet. Därför bryr sig vi antirasister oss precis lika lite som väljarna om vem som för tillfället leder SD.
Nils Karlsson (MP),
kommunalråd med ansvar för demokrati och tillgänglighet i Malmö
